På Svenska Dagbladet, som tycks ha råkat i svårartad inre kris när lönsamhet plötsligt ställs i konflikt med konservativt moraliska värden, har ledarredaktionen genom Johan Wennström till slut lyckats foga samman några begripliga rader: Skydda djur är civiliserat. Och de gör precis vad jag tidigare föreställde mig de skulle göra! De försöker kringgå sitt dilemma genom att projicera det på någon annan:

Upptäckten gjordes av en aktivistgrupp, Djurrättsalliansen, som har granskat en rad gårdar. På alldeles för många platser är det dåligt. Att aktivisterna har gjort sin undersökning är väsentligen bra. Vi behöver veta mer om hur det ser ut där djur lever i förvaring. Fel ska dras fram i ljuset. Men det ska inte hymlas med vad Djurrättsalliansen är för något. Den företräder extremism.

Och alla går väl på den lätta! Jaa jahaa tänker alla, äntligen förstår jag, det är aktivisterna det är fel på, då göör ju det där andra inte så mycket, mums-filli-babba!

Men vad är det som gör dem till extremister? Någonting vi redan vet är extremistiskt är att avslöja vanvård. Men det kan ju inte räcka! Och det står faktiskt mera om extremism i ledarbloggen:

Medlemmarna protesterar högljutt utanför butiker som handlar med päls. På sin hemsida skriver gruppen att restauranger som serverar gåslever "får räkna med demonstrationer". Och den sympatiserar öppet med ytterlighetsrörelsen Djurens befrielsefront, vars maskerade och ibland våldsamma medlemmar till exempel bryter sig in på Karolinska Institutet för att försöka hindra medicinska experiment på djur. Att Djurrättsalliansen uttalar sitt moraliska stöd för sådant är röjande.

Tre saker gör dem alltså till extremister:

  1. De demonstrerar, och ibland låter det om demonstrationerna.
  2. De är öppna med sin agenda och när de tänker demonstrera.
  3. De sympatiserar med den värdegrund som helt andra organisationer utgår ifrån när de bryter sig in i lokaler istället för att demonstrera.

Jävligt extremt hörreni. Vad blir extremism imorgon tänker ni? Kanske åka båt precis som piraterna i de utfiskade vattnen utanför Somalia? Rösta på Vänsterpartiet som Lars Ohly? Trycka tidning som Aftonbladet?

Eller vänta, den här extremismens värdegrund var ju att man ska ta hand om djur ordentligt. Det är därför vissa personer stoppar djurförsök, medan andra demonstrerar eller filmar olovligen. (Eller skriver ledarblogg.)

Det de gör är inte extremism, utan demokrati. Att icke-våldsam civil olydnad är nödvändigt för att hålla en demokrati vid liv, accepterar de flesta som tänker på saken en smula. Hur stoppar man annars nästa tåg till Treblinka? Hur skulle allt detta annars ha uppdagats? Eller tänker ni att staten är en perfekt lagstiftare och genomförare nu, som i Kina? DET vore en intressant vändning.

Epitetet extremism passar helt enkelt fruktansvärt illa i sammanhanget (om man inte förstås tänker på djurhållningen). Och även om det hade varit verkligt farliga extremister som filmat, kanske Al Qaida, Swedish Meats, Unicef eller kanske till och med VEGETARIANER (Gudmundson bevare oss alla!), vad hade det haft för betydelse?

Ingen alls!

Men när Johan och gänget nu tänker på det här viset, vart för det dem egentligen? Tja, ponera att Moderaterna i lönndom börja avrätta nyliberala och konservativa ledarskribenter och andra skrikbloggare (och kanske lägger dem på smörgåsen), och att detta avslöjas av några högljutt demonstrerande människorättsaktivister medelst olaga intrång. Då skulle Svenska Dagbladets ledarredaktion tvingas avskriva protesterna som extremism – helt av egen moralisk övertygelse.

Nä. »Skydda djur är civiliserat« heter inlägget i ledarbloggen. Jag sympatiserar verkligen med den tanken, och önskar innerligt att ingen skada tillkommer ens de mest förhärdade koncentrationslägeruppfödarna. Precis som sina grisar har också de ett inneboende och alldeles eget värde.

Men ändå, Johan, är det verkligen så civiliserat att kalla dem för djur?