För ungefär ett halvår sedan presenterade jag en prognos för den kommande valrörelsen, på en annan blogg. Än så länge verkar jag ha träffat mera rätt än jag egentligen räknade med, och därför står jag fast vid spådomen.
Valrörelsen kommer att handla om väder, cynism och tanter. Sverigedemokraterna är inne i riksdagen, om inte sommaren blir ovanligt solig och varm och gör oss glada och snälla, då är det mera tveksamt. Vänsterpartiet och Miljöpartiet kommer gå bättre än förra valet, bland annat men inte enbart på grund av att Socialdemokraterna saknar en tydlig manlig förgrundsfigur. (Jag tror det fungerar så, men gillar det absolut inte.)
Blocken kommer i stora drag att dra jämnt, medan detaljerna inte minst kommer bero på »tanternas kamp« – Mona Sahlin mot Maud. Och nu har de första stegen emot detta uppenbarligen tagits.
Skulle Centerpartiet eller Kristdemokraterna trilla ur riksdagen – eller förstås om båda gör det – samtidigt som Sverigedemokraterna blir vågmästare, så kommer Alliansen sannolikt att ta emot Sverigedemokraternas stöd, passivt eller aktivt. Det enda som skulle kunna hindra bildandet av en sådan Allians mot Invandring i det läget, är att Miljöpartiet anammar sin ideologi och struntar i blocktänkandet.
En i grunden grön politik är ungefär lika ideologiskt förenlig som oförenlig med både vänster som med höger, men givetvis ur helt olika aspekter. I svensk politisk praktik finns visserligen skillnader som gör att de passar något bättre i vänsterblocket, men det är rimligtvis inga principiella hinder det handlar om. Alla kan anpassa sig tillräckligt, helt inom ramen för sina respektiva ideologier, för att samarbete ska vara genomförbart.
Centerpartiet gillar dock inte tanken på att Miljöpartiet skulle samarbeta med de borgerliga, eftersom de inte skulle vara i närheten av att framstå som det grönaste borgerliga alternativet längre. Därför kräver en blockpolitisk upplösning av Sverigedemokraternas vågmästarroll antagligen att Centerpartiet hamnar utanför riksdagen, om inte Miljöpartiet förstås blir så stort att Centerpartiet kan sitta i opposition istället.
På lång sikt skulle det kunna ske att den borgerliga alliansen upplöses och Centerpartiet återgår till sina rötter, för all retorik om motsatsen till trots så har de faktiskt sådana.
Sverigedemokraterna i sin tur utgör ett svårt dilemma. I opposition i riksdagen kommer de att växa, eftersom att klaga utgör populismens både själ och skäl. Får de däremot ta del av makten redan nästan höst, kommer det antagligen gå mycket dåligt för dem, eftersom de ännu inte har varken kompetens eller erfarenhet att genomföra någonting. Det kommer märkas.
För att inte tala om vilken svår omställning partiet skulle stå inför retoriskt – plötsligt måste de försvara den förda politiken, istället för att bara klaga på allting.
