Flygbranschen måste vara den mest miljöradikala som finns. Så konstigt tänker jag när jag läser det här:

Flygindustrin har på FN-nivå, som enda internationella bransch, enats om globala klimatmål till 2050 som styr mot FN:s mål att begränsa jordens uppvärmning till två grader det närmaste århundradet.

Meningen stöter jag på i en replik i Sydsvenskan. Det är Anna Wilson, generalsekreterare för branschorganisationen Svenskt flyg, som under rubriken "Flygskatt – en dum idé" reagerat på en tidigare debattartikel. Denna tidigare artikel har drabbats av en mindre tymplig rubrik. "Det är inte rimligt att överlåta ansvaret för flygets miljöpåverkan på konsumenterna. Det är politikernas uppgift att ta ett konkret miljöansvar." lyder rubriken. Kanske enda offer för rubriksättarens semester är skribenten Jonas Paulsson, miljöpartist i Täby, talesperson för Klimataktion och initiativtagare till flygskatt.nu.

Var ska jag börja? Varför inte här: Genom hela artikeln skriver Anna Paulssen i stället för Paulsson. Jag nämner det mest för att sätta litet färg på påståendet att hon inte verkar bry sig något särskilt med detaljer.

En annan missad detalj i sammanhanget är till exempel vad FN:s energiorgan IEA förra året meddelade i publikationen World Energy Outlook 2011. För att klara tvågradersmålet får atmosfärens koldioxidhalt inte överstiga 450 miljondelar. Om vi inte börjar lägga ned befintlig infrastruktur innan den är uttjänt, så är 80 procent av de koldioxidutsläpp som tvågradersmålet tillåter (fram till år 2035) redan intecknade. År 2017 kommer den andelen vara 100 procent. Med andra ord måste all ny infrastruktur som byggs från år 2017 vara klimatneutral, om vi inte innan dess lyckas både driva igenom och börja genomföra mycket omfattande globala utsläppsminskningar.

Exakt vilken roll flygtrafiken spelar i IEA:s prognos vet jag faktiskt inte, men det har förmodligen ingen större betydelse. Flygtrafiken lär nämligen vara en obetydlig detalj i sammanhanget. Här följer några påståenden ur Annas artikel:

Under 2011 sjönk utsläppen från inrikesflyget med 8 procent per resenär samtidigt som trafiken ökade med 13,5 procent. Det är en utveckling i effektivisering per resenär som inget annat transportslag troligen är i närheten av och helt i linje med EU:s mål om att öka rörligheten på samma gång som utsläppen minskar.

Svensk flygnäring är världsledande inom hållbart flyg och på ett år har inrikesflygets koldioxidutsläpp gått ned från 131 till 124 gram per personkilometer.

En uppenbarligen bortglömd detalj i det här sammanhanget – avsiktligen eller inte – är att de här siffrorna bara låtsas ha med saken att göra, för egentligen är de ovidkommande. Vad som har betydelse för klimatet är flygtrafikens totala utsläpp, och inte minskningar och ökningar per si eller så. De totala utsläppen kan utan vidare öka samtidigt med att utsläppen per resenär minskar.

Men hur är det då, ökar eller minskar de? De ökar. Under 2011 ökade antalet inrikes flygresenärer i Sverige med 11,6 procent. Å andra sidan läser vi i Annas artikel att den inrikes flygtrafiken på det hela taget ökade med 13,5 procent samma år. Oavsett vilken siffra som är mer eller mindre relevant, så tycks Anna lyfta fram flygbranschens år 2011 som ett föredöme för andra transportbranscher, litet som för att vi ska klappa den på huvudet och säga "duktig bransch".

Därför vore det litet kul att se hur det svenska inrikesflygets utsläpp skulle förändras fram till år 2050, om varje år vore så bra som 2011 tydligen var. I sann tevedebattsanda förfular jag därför min blogg med några diagram. Så här skulle utsläppen förändras om antalet resenärer ökade med 11,5 procent per år medan utsläppen per resenär minskade med 8 procent, precis som år 2011.

År 2011 ska alltså ha varit ett bra år på något vis.

Nå. För sakens skull – snarare än saklighetens – kommer här även ett diagram som visar 13,5 i stället för 11,5 procents ökning per år. Detta är alltså hur mycket inrikestrafiken ökade, och inte antalet resenärer (så diagrammet är litet mera dekorativt till sin karaktär än föregående).

Hur kan då de här tokiga diagrammen kopplas samman med IEA:s prognos från förra året? Jo, IEA beräknade att om inga kraftfulla åtgärder vidtas före år 2017, så måste all ny infrastruktur som byggs från det året vara utsläppsfri, för annars klarar vi inte tvågradersmålet.

Vad har då flygbranschen själva satt upp för mål? Svenskt flyg menar på sin hemsida att målet för år 2050 är "klimatneutral tillväxt", vilket efter en semantisk rengöring betyder att flygtrafiken om 38 år ska kunna öka i omfattning utan att den totala mängden utsläpp ökar. Någon egentlig klimatneutralitet är det däremot inte tal om. I stället är målsättningen att senast år 2050, då världen sedan flera decennier tillbaka behöver vara klimatneutral, sluta att ständigt öka mängden koldioxidutsläpp per år.

Om flygbranschen på det internationella planet (hähä) i stället för detta hade bestämt sig för att tvågradersmålet ska uppnås, så skulle utsläppen behöva utvecklas på ett helt annat sätt. Tänker vi oss att IEA har någorlunda rätt samt att det dröjer åtminstone till 2017 innan några omfattande globala utsläppsminskningar kommer i gång, måste flyget snarare släppa ut så här:

I verkligheten lär förstås vare sig världssamfundet eller flygbranschen minska några utsläpp till dess.

Ända ned i detaljerna tänker jag inte gå i god för mina diagram – snarare tvärtom – men nog är det väl ändå med både tydlighet och föredömlig dramatik de illustrerar det bakomliggande och mycket större problemet: Dagens trender och prognoser med ökande utsläpp skiljer sig rejält från de minskningar som egentligen krävs.

Om detta är ett problem även för (eller med) flygbranschen, så kan man få känslan av att Svenskt flygs debattsvar bara är till för att gömma undan verkligheten. Att syftet också är just prata bort och gömma undan, det avslöjas av ytterligare en till synes obetydlig detalj i sammanhanget, nämligen att Anna drar till med klimatdebattens förmodligen mest desperata och ihåliga argument hittills.

Klimatpåverkan är en anledning till att en del förespråkar flygskatt. Men flygets klimatpåverkan är relativt sett liten, cirka 2 procent av världens koldioxidutsläpp.

Oehört dumt! Och det främsta dumhetstecknet är inte ens att 2 procent av de globala utsläppen (eller 3,5 av de svenska) är förbannat mycket. Bäst förklaras det centralt dumma i argumentet i stället genom att vi tänker som om det vore ett rätt smart påpekande.

Begränsningar av flygtrafikens utsläpp är alltså meningslösa, tänker vi, eftersom flyget inte står för mer än två procent av de globala utsläppen. Mellan en och två miljarder ton om året, med andra ord, av totalt åtminstone femtio.

Jämfört med den globala flygtrafikens utsläpp är Sveriges förstås bara en bråkdel – inte i närheten av en hundradel av de globala brukar det sägas. Att försöka minska Sveriges utsläpp borde alltså vara mycket meningslösare än att försöka minska utsläppen från flyget. Vidare är det i jämförelse med Sveriges obetydliga totala utsläpp uppenbart, att de utsläpp som jag orsakar knappt ens existerar. Och så är det följaktligen med alla utsläppsposter i statistiken.

Utsläpp större än någon miljard ton om året måste visserligen delas upp i flera olika delar i tabellen först, men när det väl är gjort så ser man klart och tydligt hur de egentligen är alltför obetydliga för att behöva minskas. Totalt sett är det snudd på att inga utsläpp finns över huvud taget. Allt som behövs för att inse detta är tillräckligt detaljerad statistik.

Bra va?

"Flyget känner inga gränser" slutar debattartikeln. Inte ens logiken står i vägen.

Uppföljning 11 september: Även Folkpartiet byter politik i slutminuterna.

Maud Olofsson är arg. Det rödgröna manifestet har nämligen ändrats.

– Det här är ingen miss som de gjort. Veronica Palm har ju varit ute och argumenterat för förslaget. De har upptäckt att förslaget inte var så lyckat och så har de ändrat det, men vill inte berätta det för omvärlden, säger näringsministern.

– Hur ska man kunna lita på vad de går till val på? Finns det mer i deras valmanifest som kommer ändras? forsätter hon.

Valrörelser är ofta otäcka, tycker jag. Det återspeglas även i bloggvärlden på olika sätt bland olika partier, och just Centerpartiets bloggare har mer eller mindre förvandlats till en flock hånskrattande hyenor som inte går att ta på allvar ens om man försöker.

De gör vad de kan för att lyfta utvalda nyheter genom att länka varandra så snabbt det bara går (precis som flera andra partiers bloggare, bör tilläggas). På Politometern ser det till exempel ut så här:

Ofta går det dock alldeles för fort. I just det här fallet tycks det inte bara vara bloggflocken, utan även Maud, som har trampat i sin egen potta.

Valmanifest som förändras i det tysta går ju inte att lita på, menar de. Men samtidigt har de själva ändrat i sitt valmanifest den senaste månaden! Många ändringar är förstås betydelselösa – klantiga formuleringar har gjorts om till mindre dåliga sådana, och så vidare. Om detta finns inget att anmärka.

Men några ändringar är faktiskt tydligt betydelsebärande. Manifestet har alltså även ändrats till sitt sakliga innehåll. Här följer fyra sådana ändringar.

1. Smygändrat om LAS för unga

I avsnitt 3.7, tredje stycket, har de smygändrat i sitt förslag om »avstampsjobb« med lägre löner för unga.

Tidigare förslag: Det kan kombineras med frivilliga ungdomsavtal där ungdomar under 26 år kan undantas från turordningsreglerna.

Nuvarande förslag: Det kan kombineras med frivilliga ungdomsavtal där ungdomar under 26 år undantas från LAS under maximalt två år.

Tydligen kan man inte lita på dem i frågor om arbetsmarknadspolitik.

2. Smygändrat om jobb på landsbygden

I avsnitt 3.12, första och andra stycket, har de smygändrat i sitt förslag om jobb på landsbygden.

Tidigare förslag: När Sverige är på väg att bli Europas nya matland ökar möjligheterna för nya jobb i turistnäringen. Genom regionala kunskapscentra för småskalig livsmedelsproduktion kan en sådan utveckling underlättas.

Nuvarande förslag: Vårt klimat ger oss också unika chanser till verka till framväxten av ekologisk odling. Vi vill underlätta och medverka till framväxten av regionala centrum för utveckling av livsmedel.

Den kursiverade meningen har flyttats, så att den hamnat i ett annat sammanhang. Dessutom har de utraderat småskaligheten ur förslaget. Kan man lita på Centern i frågor om landsbygdspolitik? Nej.

3. Smygändrat om förnybar energi

I avsnitt 5.2, andra stycket, har de smygändrat i sitt förslag om uranbrytning.

Tidigare förslag: Centerpartiet vill behålla lagstiftningen om kommunala vetorätten vad gäller uranbrytning.

Nuvarande förslag: Centerpartiet slår vakt om den kommunala vetorätten vad gäller uranbrytning.

Det är en tydlig nedtoning av den kritiska inställningen till uranbrytning. Kan man lita på Centerpartiet i frågor om kärnkraft och uranbrytning?

…

Kanske behöver frågan inte ens ställas, när jag tänker efter.

4. Smygändrat om naturvård

I avsnitt 5.6, första stycket, har de ändrat sig angående Sveriges roll när det gäller att värna »biologisk mångfald, artrikedom och öppna landskap«.

Tidigare förslag: Sverige ska ha högsta ambition för naturvården. Det förverkligas genom en naturvårdspolitik som utvecklas underifrån i samarbete med brukare och lokala samhällen, byggd på att bruka utan att förbruka.

Nuvarande förslag: Sverige ska ha en mycket hög ambition för naturvården. För att förverkliga en sådan naturvårdspolitik krävs ett arbete som utgår från brukare och lokala samhällen. Förhållningssättet bygger på devisen bruka utan att förbruka.

Uppenbarligen har Centern den senaste månaden ändrat uppfattning – Sverige ska inte längre vara bäst.

Vad den andra omformuleringen egentligen innebär är öppet för tolkning; den nya formuleringen är lika luddig som den tidigare. Handlar det kanske om en nedtoning av politikens roll i det där tänkta utvecklingsarbetet?

Vad gäller naturvård kan vi i vilket fall inte lita på Centerpartiet. Och detsamma gäller väl hela valmanifestet, om man ska ta Maud och hennes blogghyenor på orden.

För när de smygändrar sig så här, då måste vi ställa samma frågor som Maud i Expressen: Hur ska man kunna lita på vad de går till val på? Finns det mer i deras valmanifest som kommer ändras?

Kan man alls lita på Centerpartiet?

En fråga lär vi aldrig få något svar på. Det är på något sätt det slutgiltiga beviset för att de är fullständigt otillräkneliga.

För om de nu vill jaga utsläpp men inte bilister, hur kommer det sig att de inte vill höja koldioxidskatten på fossila bränslen – men däremot förbjuda bilar?

Det rödgröna samarbetet föreslår inga bilförbud. Istället för att »jaga bilisterna« genom att förbjuda deras bilar, ska utsläppen bekämpas med investeringar och ekonomiska styrmedel.

Ekonomiska styrmedel är för övrigt något som Centerpartiet skriver i sitt fuskmanifest att de vill använda. Men uppenbarligen är det inte någonting vi kan lita på. I alla fall inte enligt deras egen syn på vad ett manifest bör vara – och det synsättet måste ju rimligen även gälla det de själva skrivit, och ändrat i.

Valmanifestet hämtat den 6 augusti. (PDF)
Valmanifestet hämtat den 10 september. (PDF)

Lägg noga märke till att pressmeddelandet den 6 augusti länkar till den nya versionen i dag, medan det länkade till den äldre versionen då jag hämtade den när manifestet var färskt. Notera också att det inte – så som annars påståtts – handlade om någon »preliminär« version. Dokumentet var antaget den sjätte när jag hämtade det.

Uppdatering 10 september 22.10. Om man vill, så kan man se att jag och Centerpartiets Albin Ring Broman haft en ganska god konversation bland kommentarerna nedan. Den första kommentaren publicerade han även på sin blogg, men det upptäckte jag inte förrän jag redan svarat här.

Så jag lämnade en kort notis och sammanfattning av svaret på hans blogg. När jag kom tillbaka var den kommentaren borta. Kunde jag ha missat något steg i publiceringen? Kanske. Bäst att försöka igen, tänkte jag, och skrev ett tydligt och bra svar. Sedan var jag mycket noga med att kontrollera att kommentaren blivit publicerad.

Men nu har den andra kommentaren försvunnit. Albin, som ofta när vi diskuterar på hans blogg, liksom i kommentarerna här nedanför, säger sig uppskatta saklig diskussion, tycker tydligen inte alltid att sådan räcker till. Vi får väl se varför han tagit bort dem, om han nu svarar på frågan och inte tar bort den istället. (Hur liberalt är det förresten? Valrörelser är fortsatt otäcka.)

Här är i vilket fall den andra kommentaren, som jag bakslugt nog stuvade undan redan innan den blev borttagen:

Jesper sa...

Hej igen!

Har bestämt för mig att jag lämpade av en kommentar här, men så blev det tydligen inte.

I vilket fall så har jag svarat på förklaring här ovan där jag först såg den. Men jag kan lika gärna sammanfatta poängen här också.

I Expressen-artikeln som du länkar, och i ditt eget inlägg, framstår det som att vilka ändringar som helst kan komma i fråga, och att hela manifestet, ord för ord, är fusk och ingenting att ta på allvar.

Det tycker jag är en dum slutsats. Sakfrågan och manifestfrågan bör hållas åtskilda. Att ert eget manifest förändrats i sak sedan det klubbades skulle annars medföra att inget som står i det kan tas på allvar. Vilket iofs går att betvivla även på andra grunder, som Knapsu påpekar.

Dessutom verkar det litet märkligt att ni blir så upprörda över en förändring ni rimligtvis tycker är till det bättre; är det den försvunna angreppsvinkeln ni sörjer? :-)

10 september 2010 21:08

Notera noga den smala chansen att det faktiskt är Blogger som snuvat både mig och honom på mina tidigare kommentarer. Även om den är liten, så finns den ju faktiskt.

Och om man inte kan radera kommentarer i Blogger utan att det visas meddelanden om saken, så finns det ingen att misstänka; några sådana meddelanden syns faktiskt inte.

Uppdatering 12 september 20.30. Albin Ring Broman har svarat på det ovanstående i en kommentar på sin blogg. Läs! Fullt förståeligt, med tanke på att jag bara hade angivit klockslag för den, så råkade han även uppfatta föregående uppdatering som gjord vid något senare tillfälle än vad som faktiskt var fallet, i en kommentar nedan.

Det lutar åt att det faktiskt är Blogger som spelat oss ett föga sannolikt spratt. Man ska tydligen aldrig säga aldrig.

Om jag är hemma på lördag ska jag tända i lägenheten så att den lyser som en julgran. Till skillnad från kungen, regeringskansliet och 189 kommuner vägrar jag nämligen följa Världsnaturfondens (WWF) uppmaning att släcka lamporna i en timme.

I sak betyder WWF:s aktion ingenting. Även om hela världens befolkning skulle släcka ljuset motsvarar energibesparingen inte ens Kinas utsläpp av växthusgaser under en minut.

Men det är förstås inte saken det gäller, utan symboliken. Och det går inte att hitta en mer idiotisk symbol än att släcka ljus.

Johan Norberg (trendsättare)

Earth Hour är en meningslös aktivitet som går ut på att man ska släcka lyset en timme på lördag. För att suga de sista PR-dropparna ur detta arrangeras en konsert i kungsträdgården i Stockholm med bland andra Darin. (Och en massa andra aktiviteter över hela landet.)

Förutom det uppenbart problematiska i att behöva lyssna på svensk schlager kan man ju undra hur mycket energi en dylik tillställning förbrukar?

Johan Hedin (C)

Dessutom skickar det fel signal att släcka ljuset. Vi borde istället tända ett ljus för svenska miljöföretag som istället för att ägna sig åt tomma gester håller på att rädda världen på riktigt. Och skapar välstånd samtidigt.

Per Ankersjö (C)

Eftersom jag inte har så mycket till övers för verklighetsfrånvända och kommersiella jippon som gör nada för miljön, så kommer jag att hålla mina energisnåla lampor tända som vanligt under Earth Hour imorgon.

Björn Brändewall (FP)

Klimatet mår inte särskilt mycket bättre för att vi självspäkar lite i Sverige, och att dämpa sitt miljösamvete med att släcka en lampa på earth hour är inte lösningen på världens klimathot.

Ingrid Lundqvist (C)

Turn on every light you have on Saturday night! Or, if you support Earth Hour, why don′t you join Caveman Week right away...

Johnny Munkhammar (M)

Därför tänder jag lamporna på lördag

"[…] Byar i Bangladesh med elektricitet har 35 procent lägre barnadödlighet än de utan. 100 barn dör varje dag i landet därför att Earth Hour är ett kroniskt tillstånd för dem."

Så skriver Johan Norberg i Metro.

Sebastian Hallén (FP)

Tänd på istället. Att hitta en sämre symbol för bättre miljö än att släcka lamporna är svårt.

Mathias Sundin (FP)

Miljoner människor deltar ikväll i en global aktion som inte kan tolkas som något annat än en strävan efter att föra mänskligheten tillbaka i tiden då vi använde elektricitet i en mindre omfattning.

Adam Cwejman (FP)

Vad är Earth Hour?

Earth Hour är en klimatmanifestation som äger rum lördagen 27 mars 2010 klockan 20.30–21.30 över hela världen med tidszonanpassning. Earth Hour inträffar exempelvis alltså 1 timme tidigare i Stockholm än i London. Under Earth Hour släcker människor över hela världen ljuset i sina hem under denna timme för att visa sitt klimatengagemang.

Vad är syftet med Earth Hour?

Syftet med Earth Hour är att skicka en politisk signal till makthavare om att ta klimatfrågan på allvar. Syftet är att uppmärksamma och skapa engagemang i frågan. Earth Hour är inte en energisparkampanj.

(WWF)

manifestation [-ʃo´n] subst. ~en ~er
ORDLED: mani-fest-at-ion-en

1 (kraftfullt) ådagaläggande vanl. av ståndpunkt e.d.: statschefens jordfästning formade sig till en ~ av nationell enighet

signal [siŋna´l] subst. ~en ~er
ORDLED: sign-al-en

• (följd av) avgivna tecken med viss, överenskommen betydelse, som överför visst (kortare) meddelande mest innehållande order, maning om uppmärksamhet e.d.; vanl. av enkel form, t.ex. ljud- el. ljusstöt(ar): […] a) om överenskommet tecken i sig: en av ~erna för lots är flaggan "G" b) utvidgat om meddelande, vanl. av styrande el. övergripande karaktär: nya ~er från ledningen; klubben fick positiva ~er från kommunen

makthavare subst. ~n äv. makthavarn, plur. ~, best. plur. makthavarna
ORDLED: makt–hav-ar-en

• person som har (samhällelig) makt att kontrollera och styra; särsk. om politiker

(NE.se)

Jag använde Politometern för att hitta politiker som vill sätta sig på tvären så att det hörs. Jag fann flera, och alla utom en är män.

Just nu manifesterar massor av människor sin vilja att förändra världen till det bättre. Vi släcker våra lampor för att skicka en politisk signal till våra makthavare. När det här inlägget publiceras automatiskt klockan 20.30, så har Earth Hour kommit till Sverige.

Varför väljer vi att visa vårt engagemang genom att släcka våra lampor? Därför att då syns det! Lamporna är ju alltid annars tända.

Varför gör då några mörkrädda politiker tvärtom, och en del av dem till och med litet extra tvärtom? Givetvis för att det ska märkas att de gör tvärtom. »Det skickar ut fel signaler att släcka.«

Så när folk släcker sina lampor, för att politiker ska se att de är engagerade och vill ha en förändring, då svarar de här politikerna med att försäkra sig om att deras lampor är tända.

Hur var det nu igen med att skicka ut fel signaler?

Så till sist, en signal till alla er som tycker manifestationer är verkningslösa jippon: Man kan göra både och!

Är Earth Hour inte tillräckligt radikalt för din smak?
1. Sluta äta kött. Globalt står köttproduktionen för en större del av klimatpåverkan än hela transportsektorn sammantagen. Dessutom är mindre kött nyttigt.
2. Ge upp flaskvattnet. Flaskvatten är dyrare än bensin. Produktionen tär, privatiseringen av vattentäkter orsakar törst och det producerar onödigt mycket plastflaskor.
3. Inför en eko-sabbat. En dag eller en eftermiddag, eller till och med så litet som en timme i veckan kan göra skillnad. Förbruka ingen annan energi än din egen. Köp ingenting, använd inga maskiner, och svara inte ens i telefon.
4. Avsätt en fast andel av din lön till välgörande ändamål. Varför förändra världen marginellt genom bieffekterna av din konsumtion, när du faktiskt kan göra något med hela den avsatta summan?
5. Använd din egen energi istället. Bestäm ett fast antal dagar i månaden som du gör allt du kan för att bara förflytta dig till fots eller på cykel. Du får motion, slipper avgaser och gör världen en tjänst!
6. Gör slut på din slösaktighet! Varför ha en grad varmare i hemmet än du behöver på vintern? Varför en grad kallare än nödvändigt på sommaren? Få grader gör stor skillnad! Åk hälften så långt bort på semester, men stanna dubbelt så länge. Köp inte nytt när det gamla fortfarande fungerar. Återvinn. Använd fantasin!
7. Häng med dina vänner mera. Att umgås med varandra är ett mycket bättre sätt att ha roligt än att slösa resurser på kommersiell och energiberoende underhållning. Det måste inte kosta pengar och blinka för att vara trevligt.
8. Ta med principerna till jobbet. Försök att förändra din arbetsplats till det bättre.
9. Stäng av TV:n en dag i veckan, och använd tiden du får över till något samhällsnyttigt. Någon dag i veckan är det ändå bara skit på TV.
10. Förändrar du din livsstil så har det betydelse! Varje steg någon tar mot en mera medveten livsstil ger ringar på vattnet. Ju mer du gör, desto mer gör andra.

Tidigare skrev jag litet om Per Ankersjös reaktion på ett debattinlägg i SvD där en folkpartist och en vänsterpartist förespråkar miljöskatt på kött och subventionering av mindre miljöskadlig mat.

Bland annat påtalade jag att Per missförstod avsikterna bakom förslaget på flera punkter. Att debattörerna förespråkade minskad svält valde Per att tolka som att de ville ha ökad svält, och helst svält åt alla.

Jag visade även varför man inte kan dra någon direkt parallell mellan minskad valfrihet och subventioner och skatter, eftersom det om något är priset som avgör, och saker kostar faktiskt olika mycket alldeles oavsett skatter och subventioner.

Jag hör visserligen rykten ibland om sänkt arbetsgivaravgift på unga, elbilspremier, jobbskatteavdrag, hushållsnära tjänster och subventionerad kärnkraft, men sådant kan väl ändå inte Centerpartiet stå bakom? Tanken förefaller helt bisarr, ett parti som alltså medvetet minskar valfriheten. Centerpartiets linje måste givetvis vara någon helt annan.

Vidare så upplyste jag Per om att de främsta argumenten i debattartikeln för minskad köttproduktion var att väldigt många människor skulle kunna slippa svälta, att det skulle vara bra för den övergödda Östersjön, att klimatkampen skulle gå lättare, att cancer och hjärt- och kärlsjukdomar skulle minska och att BNP skulle öka. Per trodde nämligen att det var Djurrättsalliansens avslöjanden av vanvård som var det främsta och enda argumentet.

Till sist så menade Per att om systematisk vanvård av djur legitimerar att man avstår från att äta kött, så är det också rätt att lägga ned alla sjukhus när fall av vanvård uppdagas. Den slutsatsen är givetvis absurd, och på den punkten är vi överens. Men Per menade vidare att det därför vore fel att minska sin köttkonsumtion. Jag påpekade att den slutsatsen också är absurd, eftersom hans parallell inte alls håller måttet.

Den egentliga slutsatsen, som jag av någon anledning lämnade åt läsaren att själv dra, det var att Per slänger sig med svåra ord som »logik«, »djur« och »ridå« utan att riktigt veta vad de egentligen betyder.

Förvånansvärt nog så fick jag svar på tal! Per drog fram den riktigt stora logiken och gjorde smulor av min argumentation:

Quorn-extremism

Jag såg att en miljöpartist gått igång på min bloggpost om den skruvade Brännpunkt-artikeln om köttskatt och subventionerande grönsaker. Vem som är galen (eller möjligen fanatisk) kan nog läsaren bedöma själv.

Och det var allt. Efter ett sådant träffsäkert motargument kan jag inte annat än lägga mig platt. Jag hade fel, Per, du förstår visst vad logik är! Förlåt mig att jag tvivlade på din förmåga att argumentera sakligt! Jag lovar att jag nästan aldrig köper Quorn!

För min sargade intellektuella självkänslas skull känns det ändå skönt att du i alla fall ger mig rätt på en liten punkt, när du sist i ditt inlägg rekommenderar ett blogginlägg av din partikamrat Johan Hedin i vilket han jämställer att äta mindre kött med att tvingas sluta andas. Tanken på att minska sin köttkonsumtion verkar ju vara just lika skräckinjagande för er, som jag faktiskt trodde från början.

Så står det faktiskt i gårdagens Expressen! Detta har hänt!

Det var i våras, vid demonstrationen mot Sveriges Davis cup-match mot Israel i Malmö, som Lars Ohly fastnade på bild. Expressen kan i dag publicera bilden, där Vänsterledaren bär en halsduk med Palestinas färger, en text på arabiska och en karta över Palestina. Kartan har samma form som staten Israel. Enligt flera experter som Expressen talat med ska det tolkas som att Israel inte ska existera – utan ersättas med ett stort Palestina.

— — —

Folkpartiledaren Jan Björklund blir upprörd när han får reda på vad Vänsterledaren haft på sig.
– Det är bland det mest omdömeslösa jag har hört en svensk ledande politiker göra i modern tid. Har han ingen vettig förklaring till detta så är han djupt olämplig att överhuvudtaget komma i fråga som statsråd, säger han.

EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark (M), ordförande för Samfundet Sverige-Israel:
– Han legitimerar ett hat som riktar sig mot Israel och som ofta bottnar i antisemitismen.

Lars Ohly själv hävdar att det handlar om en olycklig händelse.
– Det var en kille som ville ta en bild på mig och hängde på mig en halsduk. Jag kollade inte den särskilt noga, tog inte fram något förstoringsglas. Så jag hade ingen aning.
Men ska du inte ha koll på vilka symboler du har på dig? Vad ska de hänga på dig nästa gång?
– Jo, det kan man ju tycka.

Och i dagens Expressen deltar Kristdemokraternas Mats Odell i kritikstormen!

Nu kräver finansmarknadsminister Mats Odell, KD, att Mona Sahlin ska ta Vänsterledaren i örat.
– Frågan är om Mona Sahlin har politiskt mod att ta itu med den omdömeslöse Lars Ohly, säger Odell till Expressen.

— — —

– Hatbrott mot judar har fördubblats på ett år i Malmö. Då tycker jag att det är alarmerande att en person som aspirerar på att bli statsråd bär symboler där Israel redan är utplånat, säger Odell.

— — —

Sahlins stab meddelar:
– Hon har inget att tillägga. Hon är trygg med Ohlys inställning i denna sakfråga, säger presschef Anna Helsén.

Håller då verkligen Lars försvar? Han brukar väl vanligtvis förespråka en tvåstatslösning?

Först om främst: När Expressen ringer och säger att Lars vill utplåna staten Israel, tänk! Det är Expressen! När lät de senast sanningen gå före upplagan?

Ska Jan, Mats och Gunnar verkligen behöva råka ut för ett mediadrev av det värre slaget, för att kunna komma på tanken att Expressen kanske ljuger när de ringer och avslöjar jättesensationen om det mest omdömeslösa de »har hört en svensk ledande politiker göra i modern tid«? Att ta sådant för givna sanningar, oavsett om ni medvetet sväljer lögnen för att ta politiska poäng, eller om ni faktiskt blivit grundlurade av dem, det är också omdömeslöst.

Jag kan hjälpa er litet på traven med er kritik av Lars halsduksbärande: Han insåg nog inte vilken farlig halsduk det var som någon kom och hängde på honom. Kanske kunde den till och med ha varit indränkt i mjältbrandspulver eller något annat otäckt, istället för människofientlig propaganda.

Lars är kanske lite för naivt välvillig mot människor i sin omedelbara närhet, åtminstone i det här fallet, och helt klart inte tillräckligt försiktig. Åtminstone när de vill ta kort på honom ute på stan. Givetvis borde han ha ringt upp flera experter, precis som Expressen gjorde, och frågat vad halsduken egentligen betyder, innan han lät sig fotograferas i den. Då hade han kanske sluppit göra bort sig på det här viset. Kanske något utav en politisk feghet, i och för sig, men som det blev nu var det ju dumdristigt snarare än modigt.

Så Jan, jag tror nog att du kan ta det lugnt. Lars har faktiskt en någorlunda vettig förklaring, även om den går ut på att han inte alls betett sig särskilt omdömesgillt.

Och Gunnar, man legitimerar inte en åsikt om man själv inte inser att andra lägger den i ens mun. För du vet, en tvåstatslösning, det där som Lars pratar om vanligtvis, är helt omöjligt utan Israel. Palestina plus Israel blir två. Det är det som talet två står för i tvåstatslösning. Så enkel matematik klarar en Moderat, det tror jag.

Och så Mats, om du söker politiskt mod ska du inte vända dig till Mona. Det är givetvis bara och endast politisk feghet att låta meddela att hon är trygg i sin tro om vad Lars egentligen tycker i sakfrågan.

Istället kan du vända dig till Gunnar. Hans politiska mod är nämligen av en alldeles särskild fiber:

– Jag har visat prov på politiskt mod den senaste tiden. Jag har i Skåne och Göteborg sagt att vi behöver mer Småland i Europa, konstaterade Gunnar Hökmark.

Och så till er alla fyra (och Expressens tendentiösa krigsjournalister): Den våldsamma konflikt som ägt rum där nere öster om Medelhavet sedan ett halvsekel tillbaka, den pågår inte här i svensk inrikespolitik. Därför behöver ni inte låtsas och ljuga om varandra, för sådant gör man inuti våldsamma konflikter, inte vid sidan av. Inte ens i stridens hetta är det särskilt bra med propaganda och lögner, utan tvärtom förbaskat dåligt.

Det finns två tydliga sidor i varje våldsam konflikt. Å den ena finns de som är våldsamma, och å den andra finns de som inte vill ha något våld. De som gillar att slåss gör allt de kan för att vräka på oss andra en bild av konflikten som främst pågående mellan Israel och Palestina. Det är skitsnack och ren krigspropaganda. Konflikten står i sista hand mellan dem som vill fortsätta ha ihjäl varandra, och dem som vill leva i fred med varandra.

Hur kan det vara så, tänker ni kanske? Jo, om man bara slutar kategorisera människor utifrån vilken koordinat de råkar befinna sig på för tillfället, så blir det svårt att skapa folkgrupper på det viset. Om ni har svårt att förstå detta, tänk så här: Eftersom någon hängde en halsduk utan Israel på Lars Ohly, så vill Gunnar Hökmark (som ju tillhör samma folkgrupp, de så kallade svenskarna) utplåna Israel och utrota judar. En klockren slutledning, inte sant?

Den sida i konflikten som vill ha fred, finns på båda sidor om gränsen. Det är mot dem som propagandakriget pågår; de ska börja hata och hämnas över gränserna de också. I svensk inrikespolitik hjälper vi tydligen till efter bästa förmåga.

När ni väljer att ställa er på den ena sidan i en konflikt, så snälla, försök välja fredens, den som ser människor som människor, istället för krigspropagandans där många människor istället reduceras till fiender.