De små stunder jag sitter och skriver här så pysslar jag egentligen fortfarande med mina granskningar av olika argument mot tillräckligt djurskydd. Men mitt bland dem så dök det upp något annat, som är värt en litet längre flukt än jag egentligen har tid med.

Därför vill jag puffa er i rätt riktning så länge. :-)

På Newsmill har ett litet replikskifte nämligen utspelat sig mellan CUF-ordföranden Magnus Andersson och Miljöpartiets riksdagsledamot Helena Leander, på grund av något hon sade i Aktuellt i samband med Djurrättsalliansens minkgranskning. Närmare bestämt detta:

Vad säger du, Helena Leander, om Djurrättsalliansens metoder här?

– De har ju inte brutit sig in. De har inte ens klippt upp några staket utan de har klättrat över. De har dokumenterat lagbrott som försiggår, och jag tycker att det är värre att man bryter mot djurskyddslagen än att man tar sig in och dokumenterar det som sker där.

Så får man givetvis inte tycka, menar Magnus:

Under måndagskvällens 21-sändning av SVT:s Aktuellt ägnades omfattande sändningstid åt den uppmärksammade minkfarmsskandalen med avslutande diskussion i studion mellan riksdagsledamöterna Erik A Eriksson (C) och Helena Leander (MP). Kloka saker sades men när Helena Leander på en direktfråga från programledaren svarar att det är värre att bryta mot djurskyddslagen än att göra inbrott och förstöra privat egendom blottas en synnerligen märklig, nästan unken, människosyn.

Prova gärna att läsa vad Helena sade igen, och sedan åter vad Magnus menar att hon sade. Medan vanliga människor brukar lyssna med öronen, tycks han använda sin gröna gumminäsa. (Var har han den förresten? Blev det litet för roligt på stan i helgen?)

Men nu ska jag inte skoja mera. Inte heller har jag någon anledning att svara åt Helena, framför allt eftersom hon gör det bättre än jag ens kan. Läs gärna det fantastiska replikskiftet: Första, andra, tredje och fjärde inlägget.

Du kan dessutom läsa min transkription av hela debatten i Aktuellt-studion eller titta själv om du tänker att jag kanske citerat tokigt.

Nå. Vad jag egentligen ville komma till är att Magnus verkar ha fått spatt! Jag skrattade faktiskt högt när jag läste debattartikeln. Han häver ur sig en mängd märkligheter, och lyckas faktiskt göra det någorlunda välformulerat.

Därför passar hans debattartiklar utmärkt att använda till utgångspunkt för en granskning av förutsättningarna för hans påståenden – alltså vad han själv måste tro, för att mena att kritiken han kommer med ska vara relevant och god.

Där, något i skymundan, så halkar han nämligen till på en rätt så vanlig tankens slintpunkt. Givetvis handlar det om begreppen naturligt och onaturligt, men i det här fallet försöker han sig ju dessutom även på en moralisk analys. Och sådant är ju precis vad jag gillar att leka med. :-)

Men det inlägget kommer först senare. Snullet va?

(Du kan få ett par plåsterpuffar. Göran Hådén lyckades nästan onödiggöra allt jag listat ut att jag kan skriva, i två sedvanligt lika korta som kärnfulla inlägg: Fakta om minkdebatten och Magiska minkburar.)

Eftersom jag råkade transkribera hela den här debatten, som du kan titta på själv åtminstone tills SVTPlay tar ned den, så kan jag ju lika gärna publicera den. Jag tar även upp delar av den i det här inlägget, och därefter i ett par ännu oskrivna inlägg som jag lovar att länka härifrån.

Som vanligt hoppas jag att den som upptäcker något fel hojtar till.

Programledare: Lennart Persson
Debattanter: Erik A. Eriksson (C), Helena Leander (MP)

Lennart: Hur reagerar ni när ni ser de här bilderna? Vad säger du Helena?

Helena: Jag har väldigt svårt att förstå hur man kan låta det här fortgå. Vi har en djurskyddslag i Sverige som ger djur rätt till naturligt beteende och skydd mot onödigt lidande. Om det här trots detta får fortgå, då är den lagen inte värd särskilt mycket.

Lennart: Vad tycker du om det som djuren drabbas av här då?

Helena: Det är fruktansvärt. Jag ser inte hur man kan försvara det moraliskt någonstans.

Lennart: Erik, vad säger du när du ser de här bilderna då?

Erik: Jag tycker det är riktigt illa, och det vi ser, det uppfyller ju inte den svenska djurskyddslagen, den lag som vi är stolta över att den finns till skydd för djuren och till gagn för djuren. Jag utgår från att om de uppgifterna stämmer här, så polisanmäler man, och låter det ha laga ordning och att det här beivras.

Lennart: Men får jag fråga dig, Helena, om man nu har tjugotusen minkar på en minkfarm, är det då så märkligt och så upprörande om ett eller annat djur då far illa?

Helena: Nu var det ju inte bara »något enstaka sådär«, och det är i sig ett problem, om man har tjugotusen minkar på en farm, att kunna ha uppsikt över alla dem, och verkligen se individerna – om det är någon som är sjuk eller skadad. Det är väldigt svårt när man har så många.

Lennart: Men om man nu har minkfarmar, vilket vi har i Sverige, kan de må bra? Kan man må bra på en minkfarm, som mink? Vad säger du, Erik?

Erik: Ja, här är ju inte forskningen helt enig heller. Många forskare har ju gett oss uppgifter om att svenska minkar mår bra, för att vara domesticerade minkar. Då måste vi kunna lita på att de uppgifterna stämmer. Men vår uppgift är ju att… (avbryts)

Lennart: Men du är ju gammal mjölkbonde själv, Erik. När du ser de här minkarna – de lever alltså på ett område som jag ska visa här – (håller upp ett tidningsuppslag) – det här är då golvytan, och på den här ytan ska då minkmamman och två eller tre valpar samsas, hela sina liv – de lever alltså, de lever i ett halvår – vad säger du, Erik, som gammal mjölkbonde, när du vet att tre djur ska bo på en sådan här yta hela sina liv?

Erik: Detta är ju då minken som vi pratar om. Kor har haft andra mått. Jag tror inte att det är måtten vi i första hand ska se till, utan vi ska se hur djuren mår, och se till att djurskyddslagen uppfylls. Den säger att djuren ska kunna utöva sina naturliga beteenden, och det är otroligt viktigt.

Lennart: [ohörbart] på en sådan här liten yta?

Erik: När forskare hävdar detta, så har vi att utgå ifrån att det är så. Men lagen måste följas, och det har de bevisligen inte gjort nu. Det är inte okej, det är klart fel.

Lennart: Ska vi fråga dig också, när vi ändå har dig på tråden här: Ni rev ju upp det här förbudet. Det fanns ju ett förbud från de rödgröna, om att den här pälsindustrin skulle bort. Varför varför rev ni upp det förbudet?

Erik: Resultatet hade ju blivit – om Miljöpartiets förslag gått igenom – att näringarna hade flyttat utomlands till ett land som inte haft den starka djurskyddslag som Sverige har, till exempel asiatiska länder. Det ansåg vi var ett mycket, mycket sämre alternativ, än att vi kan utveckla en näring i Sverige med mycket stark djurskyddslag, och utveckla den framåt också.

Lennart: Vad säger du, Helena, om det?

Helena: Till att börja med så måste man ju säga att det inte bara finns forskare som hävdar att djur mår bra, utan det är väldigt många utredningar som har kommit fram till att djuren inte mår bra på svenska farmer. Så det är ju inte något paradis vi i sådana fall skulle ta dem ifrån. Sedan finns det ju lyckligtvis länder – i Europa bland annat – som redan har lagt ned sina minkfarmer, och fler som diskuterar att göra det. Jag tror att det är så vi får arbeta, att man helt enkelt, land efter land, går före.

Lennart: Men du tycker att man ska lägga ned alla pälsfarmar i Sverige?

Helena: Ja, jag tycker att om de inte lever upp till djurskyddslagen, så får de faktiskt lägga ned. Vi kan ju inte ha verksamheter som bryter mot den djurskyddslag vi har.

Lennart: Men om de lever upp till djurskyddslagen då?

Helena: Men det gör de ju inte!

Lennart: Men om de inte vanvårdar minkarna, om de finns på de här små burarna, kan man ha det på det här viset då?

Helena: Jag har väldigt svårt att se hur man ska kunna ge djuren rätt till sitt naturliga beteende i de där små minkburarna; då handlar det om en helt annan djurhållning.

Lennart: Lagen säger ju att de får ha dem i sådana här små burar, med en liten lya som de kan gå in i och sova på natten.

Helena: Alltså, [det är] föreskrifterna [som] säger det, och det visar ju att föreskrifterna inte är i samklang med den lag som säger att djur ska ha rätt till sitt naturliga beteende. Och då måste man ju se till att det finns någon samklang där.

Lennart: Så kommer ni till makten, då kommer alla svenska pälsfarmar att läggas ned?

Helena: Nej, vi kommer att damma av det gamla förslag som fanns – om skärpta djurskyddskrav på minkuppfödningen – och det kommer väl rimligen innebära att de får lägga ned.

Lennart: Erik Eriksson, får jag fråga dig så här: […] Jag vet att du har ifrågasatt Djurrättsalliansens metoder här.

Erik: Det är väl inte i första hand jag som har gjort det. Man kan ifrågasätta deras tidigare tillvägagångssätt. Jag tycker att det är fel att vi har ett system där människor ska smyga omkring på nätterna och vaka för varandra, för att man ska göra intrång på privat egendom. Jag tycker det är åt pipan. Ett sådant samhälle vill jag inte leva i.

Vi har tillfört 118 miljoner till djurskyddstillsynen, vi har ökat det anslaget ordentligt, och vi kräver det ska fungera nu. Vi måste se över rutinerna, och vi ser även över djurskyddslagen just nu, under Eva Erikssons ledning. Jag hoppas verkligen att vi kan ta tag i de här frågorna nu, och se till att vi inte behöver ha fler rapporter på det här sättet som det har varit i dag.

Lennart: Vad säger du, Helena Leander, om Djurrättsalliansens metoder här?

Helena: De har ju inte brutit sig in. De har inte ens klippt upp några staket utan de har klättrat över. De har dokumenterat lagbrott som försiggår, och jag tycker att det är värre att man bryter mot djurskyddslagen än att man tar sig in och dokumenterar det som sker där.