I en artikel, som tycks tillhöra en serie på Aftonbladet där partierna ska prata om sina viktigaste frågor, berättar Erik Ullenhag åt Folkpartiet bland annat att de vill införa euron.

Sverige bör under nästa mandatperiod införa euron som valuta. Då får Sverige inflytande över de beslut som påverkar människor i Skövde och Arvika. Ett euromedlemskap skulle också förbättra våra små- och medelstora företags möjligheter att handla med andra länder.

Min första reaktion var att jo, men vi har hört det nu. (Nio gånger sedan valet, säger Alliansfritt Sverige.)

Men sedan fick jag syn på hans huvudargument:

Då får Sverige inflytande över de beslut som påverkar människor i Skövde och Arvika.

Idag saknar vi alltså sådant inflytande. Förstås inte allt inflytande över beslut som påverkar Skövde och Arvika, så menar han givetvis inte. Men vissa av dem!

Saken är bara den, att det råkar vara en demokratisk grundprincip, det där att alla som i nämnvärd omfattning påverkas av ett beslut ska vara delaktiga i att fatta det. Erik meddelar att den principen inte efterlevs idag, eftersom Sverige inte ersatt Riksbanken med ECB och kronan med euron.

Uppenbarligen tycker Erik alltså att det är ett argument för att införa euron, detta att EMU-samarbetet inte är demokratiskt.

Vilket bra argument!

Fast den egentliga frågan är förstås hur det kommer sig att Folkpartiet så sällan lyckas prestera några argument som saknar sådana här inbyggda defeaters. Det här blev ju bara ytterligare ett skäl för dem att satsa på rubeln istället.

Också nämnvärt i sammanhanget är det följande, som upprepas ett par gånger i artikeln:

Ett tydligt vallöfte kan vi ge redan nu. Folkpartiet liberalerna kommer inte att tillhöra de partier som följer opinionen utan vi kommer leda densamma även när våra åsikter är kontroversiella.

Att införa euron, är det kontroversiellt nu? Vanligtvis brukar det ju annars heta att de flesta tycker så.

En SIFO-mätning visar att en majoritet av svenska folket nu anser att Sverige borde gå över till euron. Mätningar är osäkra och felmarginaler är stora, men det är ändå uppenbart att det skett en svängning i opinionen.

Välkommen tillbaka hit efter årsskiftes-ståhejet!

Året börjar traditionsenligt med ett Folkpartistiskt utspel om hur farligt Ryssland är och att svensk militär måste återinta Gotland:

Det är en gammal svensk militär sanning att ett oförsvarat Gotland är lätt att inta, medan ett invaderat Gotland är omöjligt för Sverige att återta.

Så lät det den 14 januari i år. Hur lät det den 21 januari förra året? Såhär:

Det är en gammal militär sanning att ett förlorat Gotland blir närmast omöjligt att återta, medan ett oförsvarat Gotland blir mycket lätt att inta.

Man kan inte annat än beundra Jan Björklunds förmåga att variera sig.

Allianskollegorna ogillar uppenbarligen utspelet, bland annat eftersom det inte är ett förslag till dem utan offentligt ropande istället. Mitt tips är att de hör av sig till Jan redan efter nästa julledighet och frågar om de får vara med och skrämmas med ryssen den här gången.

Upprustningen är givetvis tänkt att kosta pengar:

Folkpartiet är redo att fatta beslut om ökade anslag till försvaret i nästa försvarsbeslut, som ska fattas under kommande mandatperiod. Nästa försvarsbeslut måste fokusera mer på hotbilden i Sveriges närområde, i synnerhet Östersjöområdet, enligt debattartikeln.

Och den egentliga formuleringen i debattartikeln ser ut såhär:

Vi inser att ökade försvarsambitioner kan komma att kräva ökade ekonomiska ramar. Vi är i så fall beredda att fatta sådana beslut under nästa mandatperiod.

Det där med ökade ekonomiska ramar är intressant. Jan har nämligen tidigare föreslagit en liknande åtgärd, som dessutom på ett mycket mera direkt sätt motverkar krig, än vad en massa män i gröna overaller som övar på att döda andra och varandra gör:

Om alla har samma valuta blir det svårare att starta krig, och den ekonomiska krisen har gett ytterligare argument till att vi bör ha en gemensam valuta.

Minns ni den?

För mig framstår det som mycket märkligt att Folkpartiet samtidigt driver både att euron ska införas i Sverige och att vi måste rusta upp militären för att bevara freden – med först och främst Ryssland. Rysslands valuta är ju rubeln!

Vi kan för skojs skull formalisera detta till ett logiskt bevis:

1.	Sverige bör skydda sig mot stora krigshot.	(FP)
2.	Det största svenska krigshotet är Ryssland.	(FP)
3.	Om (1) och (2), så bör Sverige skydda sig mot krig med Ryssland.	(FP)
4.	Sverige bör skydda sig mot krig med Ryssland.	(1, 2, 3)
5.	Om Sverige bör skydda sig mot krig med något land, så bör Sverige ha samma valuta som landet ifråga.	(FP)
6.	Sverige bör ha samma valuta som Ryssland.	(4, 5)

Lägg märke till att samtliga premisser märkta (FP)¹ är Folkpartiets. De måste antingen backa på någon punkt eller acceptera slutsatsen, för att inte säga emot sig själva.

Och Folkpartiet backar sällan. Det blir en intressant valrörelse!

1. Normalt sett så markerar man explicita premisser, alltså sådana som yppats högt, med bokstäverna EP. Dock är FP litet roligare. ↩