God morgon! Jag känner mig ringrostig, och hade egentligen tänkt treva igång igen med något litet trevligare inlägg, men nu är jag arg om varg.

– Jag tror de flesta jägarna är ute och grillar korv i skogen.

Så förklarade miljöminister Andreas Carlgren sig i gårkvällens Aktuellt. Kan det vara så att han blandat samman Jägarnas Riksförbund med Strövarna?

Andreas har fler problem. Redan i augusti förra året ledde hans korvgubbsvurmeri till att EU:s miljökommissionär Janez Potocnik lade Andreas själv på grillen istället:

Kommissionen frågar om Sverige anser att bevarandestatusen var gynnsam före jakten, och om hur jakten har påverkat statusen. Den efterfrågar också vetenskaplig grund för den svenska hållningen. I väntan på svaren anser kommissionen att statusen ”inte var gynnsam när licensjakten skedde och att jakten gjort bevarandestatusen mindre gynnsam”.

Efter att ha ifrågasatt den vetenskapliga grunden för jakten vill kommissionen också veta varför Sverige satt 210 vargar som gräns för stammen. Också här efterfrågas vetenskaplig grund för beslutet.

Och nu, när Andreas dragit ut på att ge några svar som håller måttet, för att sedan med nyvässade grillpinnar skicka sin utvalda lufsarliga till skogs utan att EU-kommissionen hunnit se efter vad han faktiskt svarat, så lutar det åt att Sverige anmäls:

Potočnik menar att Sverige jagar varg utan att ha säkrat att vargstammen kan bevaras.

Carlgren har svarat på EU:s frågor, men kommissionen hade inte hunnit utvärdera svaren innan den svenska licensjakten inleddes den 15 januari.

”De svenska myndigheternas agerande ger mig få andra val än att föreslå till EU-kommissionen att starta ett formellt förfarande mot Sverige för brott mot EU:s miljölagstiftning”, skriver därför Janez Potocnik i ett uttalande på måndagen.

Vad är det då som så förfärligt förvirrar friluftsministern? Kanske främst hans egen politik:

Centerpartiet anser att den skandinaviska vargstammen bör uppgå till högst 200 individer. Föryngringarna i vargstammen har varit många under senare år och därmed kommer vargen att etablera sig i fler områden. Centerpartiet vill i dagsläget ha en planerad legal jakt på varg utöver nödvändig skyddsjakt. Därtill tycker vi att det skulle finnas fördelar med att införa regionala tak för storleken på vargstammen.

»Jakt- och rovdjurspolitik« (PDF)

Men under förra årets valrörelse hette det istället så här, i en chatt arrangerad av Sydsvenskan:

– Sveriges tak på 210 vargar är tillfälligt. Sverige kommer alltid att ha fler än 200 vargar. Ju friskare vargstammen är, desto färre behövs för att den ska vara långsiktigt livskraftig.

Det kan bli knivigt, tänker jag mig, att bestämma hur många vargar som faktiskt ska skjutas. De ska ju vara färre än 210, minst 200 och så förstås som flest 200, och ingen vet hur många som egentligen finns eller skjuts i lönndom av de där jaktvärldens svar på fotbollshuliganerna.

Men, miljöministern, kan vi inte bara skjuta ändå, sådär rebelliskt litet vilt och galet? Jo, jag vet inte, kanske de säkert blir alldeles mera genetiskt friska om vi skjuter dem, vargarna, kan vi säga så länge.

I alla fall för ett år sedan:

– Det gäller hela tiden att se huvudfrågan. Hotet mot vargstammen i Sverige är inte vargjakt utan det är att den inte är genetisk frisk. Det är det regeringen nu vidtar så kraftfulla åtgärder för att åtgärda.

Om vargstammen inte är genetiskt frisk. Hur vet man med det här sättet att jaga att det är rätt vargar som skjuts?

– Det som har tillåtits är vargjakt riktad mot bestämda platser mot vargar där man vet att de har större risk att inte vara genetiskt friska. Det har varit noggrann kontroll så att man har kunnat vara med och skydda vargstammen österut som ligger nära de vargar som invandrar naturligt.

Finns det ingen risk att friska vargar skjutits nu?

– Det är det jag tycker man ska följa upp noga och dra lärdomar av. Vi ska se till att vargstammen i Sverige blir genetiskt friskare.

Men vargarna som skjutits visade sig vara friska. Likadant verkar det vara med årets skörd.

Nu är det förstås så att genetiskt frisk inte är detsamma som att vargarna kutar glatt omkring och har hälsan. En population kan vara sjuk i så motto att den är genetiskt svag, utan att de enskilda individerna för den sakens skull har snuva eller klump på skelettet.

Men vad som är avgörande för att råda bot på inaveln är inte att ha ihjäl vargarna som redan är här, utan att få in nya. Förklaringen vi får är alltså en bortförklaring, för själva jakten är fullständigt onödig. Om något så är det väl snarare tvärtom: Inavel blir väl bara värre om man minskar den genetiska variationen genom att ta bort individer?

Endast inplanteringen av nya vargar har alltså betydelse.

Men märkligt nog så tycks just den där planerade inplanteringsdelen av generalplanen aldrig bli av, för det var ingen som kollade hur man skulle gå till väga.

Och genomförbart var det inte. Så här skriver Tom Arnbom, som är rovdjursexpert på WWF:

Problemet med regeringens beslut om att införa nya vargar togs innan det fanns några vetenskapliga underlag om detta, för när man började tittade närmare på hur man kan göra uppstod det problem, på problem, på problem. Främst handlar det om risken att införa tre sjukdomar, rabies och två sorters bandmask som finns på andra sidan Östersjön.

Förenklat, om dvärgbandmaskarna sprids i Sverige kan det bli risk att inom vissa områden så blir myndigheterna tvungna att varna för att plocka bär och svamp på grund av sjukdomsrisken. Även om risken är otroligt liten att någon människa ska insjukna och dö, så är den upplevda risken som kommer skapar otrygghet. Undrar vilken svensk myndighet som vill vara den som tar beslutet så att bandmasken riskerar komma till Sverige?

Så nödlösningen man tar till, nu när den ursprungliga nödlösningen inte höll måttet, det har blivit att planera att placera ut vargvalpar från djurparker. Men inte heller den (nöd)nödlösningen lär fungera:

Det finns flera risker som inte är undersökta, men de två allvarligaste är att en del vuxna djurparksvargar bär på genetiska defekter som påverkar synen, hjärta och kotor (som djurparkerna arbetar hårt med att få bort genom att styra aveln) och så föds i regel djurparksvalpar flera veckor senare än i det vilda. Det senare medför att om man sätter till en extra djurparksvalp till en vild kull, som är flera veckor mindre än de vilda riskerar man att den på en gång kommer att förskjutas av vargparet, och den nya vargvalpen går då en säker död till mötes.

Av allt att döma tänker regeringen nu alltså göra vargstammen genetiskt friskare genom att plantera ut genetiskt sjuka vargvalpar som strax blir utfrysta och dör.

Kan sedan EU-kommissionens besvärliga frågor om vetenskaplighet göra miljöministern ännu nödigare? Det vore roligt att se.

Nåväl. Av de antal vargar som Andreas förespråkar, så har vi hittills snappat upp dessa:

1. I Skandinavien ska vi ha som flest 200 vargar.
2. I Sverige ska vi ha minst 200 vargar.
3. I Sverige ska vi ha som flest 210 vargar.

Det kan tyckas knivigt att få ihop, men går faktiskt. Om vi först ser till att ha exakt 200 vargar i Sverige, stängslar in landet, och därefter utrotar vargen i resten av Skandinavien, så går det ihop. Men så har nog ingen tänkt.

Dessutom tillkommer obevekligen en faktor som förstör alltsammans, nämligen att miljöministern är satt att företräda ett grönt parti. Då måste man inte bara fundera alls, eller ens bara över ekonomi, utan dessutom över något som kallas ekologi.

Så slutar vi där vi började, alltså i gårkvällens Aktuellt-sändning. Tillsammans med Jägarnas Riksförbund låter Andreas bli att just fundera alls, på både ekonomi och ekologi.

Aktuellt-ankaret Anna Hedenmo ställde några frågor till Johan Boström från Jägarnas Riksförbund:

Anna: I dag är ju vargen i Sverige utrotningshotad, hur kan du då försvara jakt på vargen?

Johan: Vargen är inte utrotningshotad, en varg känner ju inte vars landsgränserna går. Det finns mellan femtio och hundra tusen vargar i Ryssland av samma art som vi faktiskt har i Sverige. De ser ju inte att: "Nu har vi gått över gränsen till Sverige, nu är vi i Finland, nu är vi i Norge, nu är vi i Ryssland"… (avbryts)

Anna: Så skulle vi inte ha vargen i Sverige så finns ändå den här vargarten kvar, menar du?

Johan: Ja, den är inte alls utrotningshotad som man vill göra gällande här. Det stämmer inte alls.

Sådant som Johan ser på utrotningshot och utrotning, så är det bokstavligen en fråga om ett eller noll. Om det finns minst en varg här i världen, så är den inte utrotad i Sverige. Antagligen är det först när någon viftar med en kniv åt den där sista ulvstackarn som den blir utrotningshotad, sett på det viset.

Nog skojat. I själva verket presenterar han en syn på naturen som närmast hör hemma i Gamla Testamentet och berättelsen om Noas ark.

Vargen behövs nämligen i det svenska ekosystemet – inte »svenska« som i flagga utan som i markplätt på jorden. Trots att man emellanåt hör från jägarhåll att vi har för många rovdjur och för få klövvilt, så är saken alldeles tvärtom. Det skrev sex forskare från Lunds universitet om i MiljöAktuellt i maj förra året:

Enligt en rapport från Skogsstyrelsen 2009 är kostnaderna för de höga klövviltstammarna, t.ex. av älg, i Sverige mycket högre än intäkterna från jakt. Kostnaderna för skogsskador ökar dessutom med tiden så att de för våra barnbarn kommer att vara dubbelt så höga som idag, även med dagens storlek på viltstammen. Kostnaderna översteg dessutom vinsterna trots att flera kostnader inte var inkluderade i analysen, så som skogsägares kostnader för att reparera och förebygga skador, tågolyckor, skador på jordbruksgrödor och minskad biologisk mångfald. Enligt Vägverkets uppskattningar kostar viltolyckor tre miljarder kronor årligen i Sverige. Det finns alltså många grupper i samhället som har mycket att tjäna på om de vilda klövviltstammarna minskar. Skogsstyrelsen visade dessutom att om klövviltstammarna minskade skulle inte värdet av jakten minska nämnvärt. Flera andra studier stödjer dessa resultat och visar på negativa effekter av höga klövviltstammar på biologisk mångfald. Effekterna av täta rådjursstammar på den biologiska mångfalden har inte studerats närmare i Sverige. Vi tror dock, bland annat utifrån studier av vitsvanshjort i Nordamerika, att effekten där rådjursstammarna är täta är negativ. En tät rådjurstam kan minska förekomsten av blommande vilda örter, till exempel orkidéer. Dessutom innebär den gynnsamma förhållande för fästingar och risk för ökning av fästingburna sjukdomar hos människor som vistas i skog och mark.

De ekologiska effekterna av topp-rovdjur i ekosystemen kan inte nog understrykas. Det har visats att de stora rovdjuren, som håller betande djur och mindre rovdjur på en lägre nivå, förbättrar biodiversiteten på ett mycket effektivt sätt. Studier från bland annat nationalparker i USA visar de positiva effekterna på biologisk mångfald efter återinplantering eller återinvandring av varg och andra stora rovdjur. De omfattande skadorna på växtligheten minskade och den nerbetade floran kunde återhämta sig. Detta för med sig andra positiva effekter på biologisk mångfald då mängder av andra arter gynnas. Lodjuren är rådjurens viktigaste naturliga fiende.

Eller kort och gott:

Sverige skulle tjäna på en större stam av stora rovdjur och en mindre klövviltstam, både för biologisk mångfald och ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Om vargen någon gång inte längre finns i Sverige, så är den ekologiskt sett utrotad i Sverige, och saknas i de ekosystem som råkar sammanfalla med vad vi kallar för svensk mark. Och det är, för den som trodde något annat, ekosystemen som betyder något.

Så min poäng, om den (förståeligen) gått någon förbi, är denna. Ekosystemen har självfallet en reell betydelse för alla människor, men om man är politiker och till äventyrs kallar sig grön, så signalerar man också att man känner till detta. Andreas beter sig däremot helt annorlunda. (Borde vi kanske skicka miljöministern på kurs i biologisk mångfald hos Centerpartiet i Uppsala?)

Både Jägarförbunds-Johan och miljöminister-Andreas är fel ute. I och för sig så vet vargar antagligen inte vilket land de råkar befinna sig i, och visst kan det väl hända att jägare grillar korv i skogen ibland, men de frågorna är inte riktigt relevanta. Och frågan är hur dum man måste vara för att tro något sådant.

Uppdatering 13.15. SR Vetenskapsradion fyller på:

Mats Amundin på djurparksföreningen säger att förutom de förberedelser som måste göras och som kan ta många år så är det inte säkert att djurparksvargarna är genetiskt lämpliga att sätta ut i det vilda. Det kan nämligen finns de som är för nära släkt med dem i vilt, något som Mats Amundin nu undersöker tillsammans med genetiker på Stockholms universitet.

Ytterligare en problem är att det inte kommer födas särskilt många vargvalpar i djurparkerna i år.

– Just i år är det många djurparker som håller på med generationsskifte eller som för tillfället inte har reproduktion. Vi kan inte välja helt fritt.

Så att plantera ut varg från djurparker i vår är i princip omöjligt?

– Ja det är min bedömning idag iallafall, säger Mats Amundin.

Det känns förberett.

Dagen efter att Djurrättsalliansen publicerat resultaten av sin minkfarmsgranskning den 9 augusti, gav Jordbruksverket hastigt ett antal länsstyrelser i uppdrag att inspektera flera minkfarmer.

Resultatet av de undersökningarna lades fram innan det faktiskt fanns något resultat att presentera! Detta skedde i ett pressmeddelande från Jordbruksverket den 13 augusti:

Länsstyrelserna i Blekinge, Kalmar, Skåne, Jönköping och Västra Götaland har i samarbete med Jordbruksverket oanmält eller med kort varsel genomfört kontrollbesök i cirka 40 procent av landets minkfarmer. De utförda kontrollerna har skett under perioden 10–13 augusti. […]

Sammanställningen av de fem regionala kontrollmyndigheternas resultat visar inte upp en bild som tyder på utbredd vanvård eller en generellt dålig omsorg om djuren. De avvikelser och påpekanden som vi framför allt fått rapporter om gäller skador och slitage på äldre burar och inredning, enstaka döda djur i burarna men i övrigt en låg frekvens av skador på djuren.

Kontrollanterna beskriver generellt djuren som lugna och välmående men pekar samtidigt på en del brister i miljöberikningen.

Myndigheterna har också noterat att några anläggningar inte har tillstånd för att bedriva pälsdjursuppfödning eller fört journal vilket är ett krav enligt gällande djurskyddsbestämmelser.

Jesús Alcalá, som begärt ut alla relevanta handlingar från Jordbruksverket, beskriver det så här:

Den 10 augusti håller regeringskansliet videomöte med Jordbruksverkets ledning. Djurrättsalliansens filmavslöjanden tas upp. En åtgärdsplan diskuteras. Någon timme efter mötet är arbetet i full gång. Från Jordbruksverket rings och mejlas till fem länsstyrelser. Länsstyrelserna uppmanas att snabbkontrollera minkfarmerna i respektive län. Det brådskar för regeringen vill få saken ur världen inom ett par dagar.

Ett pressmeddelande med resultatet av snabbkontrollerna, det vill säga med den nödvändiga motbilden till Djurrättsalliansens skildring, är redan inplanerat till den 13 augusti. Men det är inte lätt att utföra så många kontroller på så kort tid. Varken Jordbruksverket eller länsstyrelserna vet ens hur många minkfarmer som finns. Ännu den 11 augusti är listan över minkfarmer inte klar och den ansvariga tjänstemannen på Jordbruksverket får be länsstyrelserna om ursäkt: "Ber om ursäkt att ni fick vänta. Listan som jag bifogar är inte uppdaterad… Registerenheten jobbar med att ta fram en aktuell lista".

När pressmeddelandet ska gå ut har verket inte fått fler än sju av de 39 inväntade checklistorna, plus några korta nedteckningar av samtal med länsstyrelserna och två mejl som på några få rader redogör för intrycken från två farmbesök i Västra Götaland och fyra i Skåne. Någon kontrollrapport, som ju är inspektörens enda rättsgiltiga bedömning, har verket inte. Inte en enda. Men planen följs och ett pressmeddelande skickas ut: 40 procent av landets minkfarmer har kontrollerats. Sammanställningen av resultaten tyder inte på dålig omsorg om djuren. Kontrollanterna beskriver djuren som lugna och välmående och med låg frekvens av skador. Bara enstaka döda djur hittades.

En vecka senare hade rapporterna kommit in och sammanställts, och Jordbruksverket gick ut med en ny rapport. Jordbruksverkets bild av att det inte förekommer någon »utbredd vanvård« eller någon »generellt dålig omsorg om djuren«, den kom att i själva verket sammanfattas så här:

De vanligaste anmärkningarna gäller skador och slitage på äldre burar och inredning samt enstaka döda djur i burarna. 28 % av de 39 besökta anläggningarna har saknat tillstånd enligt 16 § djurskyddslagen. 41 % (av 34 som kontrollerades) har inte fört journaler över döda djur. 85 % hade otillräcklig tillgång till föremål för sysselsättning, som är en del i miljöberikningen.

Jordbruksminister Eskil Erlandsson och regeringen satte alltså en statlig myndighet i arbete med att skyla över sanningen. Givetvis gjorde de det på grund av valet.

Vad har de egentligen för inställning till djurskydd i regeringen? Tja, vi vet redan att de tycker att om en näring bara är lönsam, då kvittar djurskyddet fullständigt. Vidare så beskriver Centerpartiet avvecklingen av Djurskyddsmyndigheten som en »regelförenkling« i sin rapport för en livskraftig närproduktion. (Vilket slags livskraft tänker de egentligen på?)

Djurskydd är uppenbarligen ett slags regelkrångel. Det är också intrycket man får när man läser deras förslag till mer »bonnförnuft« i djurskyddet. Tanken de har är att sänka kraven på djurskydd till en nivå som är »konkurrenskraftig« gentemot Danmark och Tyskland.

Bland annat vill de göra gränserna för det fullständigt oacceptabla vagare, och sedan förstås se till att de kontrollanter som följer lagen alltför noggrant blir av med jobbet. Och om djuren får bedövning innan de avblodas, så är ju djurskyddet egentligen fullgott.

Djurrättsalliansen noterade det fullständigt absurt motsägelsefulla i vad Jordbruksverket meddelade. »Inga större avvikelser«.

Att de var tvungna att leta för att hitta några farmer att undersöka är tydligen ingen större avvikelse. Att 11 av de 39 farmerna som de råkade stöta på var olagliga, det var tydligen inte heller någon större avvikelse. Av de 34 farmer där kontrollanterna bemödade sig att ens försöka se efter om man förde journal över döda djur, så var det bara 20 som efterlevde det kravet. Det var förstås inte heller någon större avvikelse.

Någonting att göra hade minkarna på åtta farmer av alla 39. Då får de vanligtvis golfbollar att leka med. Med litet tur kan en mink få leka med en golfboll så länge som hela sitt liv. Helt utan större avvikelser.

Av de 39 farmer som inspekterades, med över en halv miljon djur, så var det bara en enda som var helt utan anmärkning i rapporten. På den bodde 43 minkar.

Jesús återger fler icke-avvikelser ur det material som han hämtat ut från verket:

Inspektörerna har rapporterat om förekomsten av "halvuppätna djur" (mejl från Västra Götalands länsstyrelse 11 augusti), att en hel del minkar visar så kallade stereotypier, att två av de fyra kontrollerade farmerna i Skåne struntade i att behandla sjuka minkar, att flera minkfarmare avlivade minkar på ett plågsamt sätt, bland annat genom slag ihuvudet eller genom att vrida nacken av dem.

Flera farmare avlivar, i uppenbar strid mot Djurskyddslagen, minkar genom att vrida nacken av dem eller genom slag i huvudet. Det är djurplågeri, ett brott som myndigheterna är skyldiga att ta itu med. Men myndigheterna låter det passera. Ingen ingriper. Över 41 procent av farmerna förde inte journal över döda djur. Det är, återigen, ett brott mot Djurskyddslagen och farmarna borde ges ett föreläggande. Ingen åtgärd. Ett par farmer har ingen frys för förvaring av döda minkar i väntan på "destruktion". De döda djuren grävs ned. Det är ett brott mot Miljöbalken. Ingen åtgärd. Antalet skadade, döda eller halvuppätna minkar som upptäckts vid kontrollerna är faktiskt stort. Djuren har inte värnats som lagen föreskriver.

Är det kanske så att vi kanske bör omtolka inga större avvikelser något? Kanske menar de att så här illa är det, utan några större avvikelser. När det normala är pest, så är kolera ingen större avvikelse, om du förstår hur jag menar.

Sedan finns förstås rapporten som Jordbruksverket släppte. I den kan vi läsa något av vad som inrapporterades, farm för farm. Så jag gör en sammanställning här.

Västra Götaland

Här kontrollerades sju farmer, plus två ofullständiga rapporter. Sammanlagt handlar det om ungefär 150 000 djur. Tre av de nio farmerna var olagliga. En journalförde inte dödsfall, och på två farmer kontrollerades inte journalföringen. På fem av farmerna hade djuren ingen sysselsättning.

På fyra farmer rapporterades att en omfattande del av de 30 000 djuren trängts ihop på för liten yta. På de övriga farmerna fanns ungefär 120 000 djur, men rapporten berättar ingenting om ifall det varit för trångt. Det finns dock anmärkningar som antyder att så är fallet, i stil med »tre djur per bur«, vilket väl knappast vore värt att anmärka på om det inte vore något tokigt i det.

På fem av farmerna fann man döda eller skadade djur.

Utmärker sig särskilt gör den här beskrivningen av en farm:

Fyra skadade djur observerades. Flera burar var enligt de måttbestämmelser som gäller fram till 2011. Flera burar innehöll dock för många djur mot vad som är godkänt (upp till 6 stycken djur i en bur observerades). Flera burar lutade och var riskabelt uppställda, tre trasiga burar, utstickande föremål som kan göra skaderisk observerades i flera burar – främst trasig burnät med vassa kanter. Flera lyor var fulla med gödsel, främst i ett stall. Anläggningen var överlag mycket sliten och i dåligt skick.

Sammanlagt ska kontrollanterna i Västra Götaland ha kollat igenom 150 000 djur på tre dagar för att kunna uttala sig om farmerna som helhet.

Skåne

Här kontrollerades en farm, och från tre finns ofullständig rapportering. Sammanlagt handlar det om 18 400 djur. Två av farmerna var olagliga. Inga djur hade något att göra. Om två farmer finns särskilda anmärkningar:

1. Djurhållaren visste inte var de sjuka djur förvarades. Djuren flyttades till ensam bur, men behandlades inte. I vissa lyor fanns endast nätgaller.

2. Djur var smutsiga. Sjuka och skadade djur togs inte om hand. Det var smutsigt i många bolådor och även i burar. Strö saknades i de flesta bolådorna. Alltför många döda och skadade djur.

För att få en fullständig överblick hade kontrollanterna behövt kontrollera 18 400 djur på tre dagar.

Blekinge

Här kontrollerades fjorton farmer, varav fem var olagliga. Där fanns sammanlagt ungefär 215 000 djur, och ungefär 215 000 av dem saknade någonting att syssla med i livet. Bara fyra av farmarna journalförde dödsfall.

På nio av farmerna fann man skadade eller döda djur. Flera farmer utmärker sig i de särskilda anmärkningarna:

1. Anläggningen används sin sista säsong och underhållet har blivit eftersatt. Nät i bolådor trasigt och nät mellan burar trasig. Djuren ska placeras om i hela burar och bolådor ska bytas ut. I ett skugghus var golvet av galvaniserat nät – avföringen fastnade lättare i nätet. Vid kontroll påvisades 7 gamla svansskador, 2 ansiktsår, 1 nackskada och 3 döda minkar. Det finns tomma burar för sjuka djur. 5 Dåligt rengjorda bolådor påträffades.

Alla kanske inte inser att även om man ska lägga ned verksamheten, så gäller lagen?

2. Sjuka djur oavsett ålder avlivades genom slag mot huvudet samt halsdislokation. Ett djur med gnagt öron samt ett djur med sår på hakan.

Att slå ihjäl ett djur, eller vrida nacken av det (»halsdislokation«) är djurplågeri, och därför olagligt.

3. En stor del av lyorna hade trasiga galler i botten som medförde vassa kanter. Sjuka individer avlivas oavsett ålder genom slag mot huvudet samt halsdislokation. Fyra lyor i behov av rengöring.

4. Fem djur med sårskador, varav två avläkta. I två burar påvisades djur som hade pälsen full med avföring. Åtgärder har vidtagits genom ökad strömängd. Många lyor påvisades i behov av rengöring från gamla foderrester och i vissa fall avföring. Sjuka djur oavsett ålder avlivades genom slag mot huvudet samt halsdislokation. Inredningen på farmen var på vissa håll mycket sliten.

5. Två skadade minkar påträffades. Den ena fastighetens minkfarm hade trasiga nätvaggor i flera av bolådorna. Två skugghus på en annan fastighet bör grovrengöras, samt gångarna bör hållas fria från materialet. Bolådorna på den första fastigheten bör gås igenom p.g.a. att det finns brister på flera av nätvaggorna.

6. Två skadade djur påträffades. Ett djur med sår skulle sättas i egen bur och kontrolleras. Blött på marken i minkgården, även i en del skugghus. Åtgärder måste vidtas om verksamhet ska fortsätta.

Sammanlagt hade inspektörerna behövt kontrollera 215 000 minkar för att kunna ge en fullständig bild.

Jönköping

Här hittade myndigheten tio farmer att undersöka. En av dem var olaglig. Antalet minkar är ungefär 120 000. Av dem hade nästan 24 000 någonting att göra i livet, till exempel leka med en golfboll. Dödsfall journalfördes på nio av farmerna.

Från fem av dem rapporterades att burarna var trasiga och hade vassa kanter som minkarna gjorde sig illa på. Två av pälsfarmarna själva hade ingen utbildning. (Jag undrar om alla länsstyrelser faktiskt kontrollerar den saken.)

Rapporten berättar i övrigt ingenting om hur djuren hade det. Kanske hann kontrollanterna inte titta på alla 120 000 minkar i Jönköping.

Kalmar

Här hittade myndigheten två lagliga farmer, med sammanlagt strax över 30 000 minkar. Ingen av dem hade något att pyssla med, och dödsfall journalfördes inte.

Den pälsfarmare som hade den större av de två kontrollerade gårdarna kontaktade själv länsstyrelsen och bjöd in dem att undersöka farmen. Av alla undersökta var han alltså den enda som visste att de skulle komma.

Om det inte förstås händer att fler än bara var fyrtionde minkfarmare ser på TV.

Jag har tidigare skrivit om flera av argumenten som politiker och pälsnäringspersoner använder mot att Sverige ska skaffa ett tillräckligt djurskydd.

Ett inlägg handlar om vad jag redan berört här, alltså att det för regeringen och Eskil är viktigare med pengar än med djurskydd. Ett andra inlägg handlar om argument som är så korkade att de måste vara något man säger för sakens skull. Det tredje inlägget gör upp med den idiotiska föreställningen att människors särintressen alltid skulle vara viktigare än att djur inte far illa, oavsett vad det gäller.

Personer som pälsfarmare, grisfarmare och centerpartister använder ofta argument som innebär att det till exempel skulle vara okej att plåga djur, bara man tar betalt för det. I praktiken är det ju för övrigt vad minkfarmningen går ut på, eftersom den tydligen inte vore lönsam om man efterlevde ens den förklenade tolkning av djurskyddslagen som gäller i dag.

Och nu har alltså Centerpartiet och regeringen gjort en myndighet till sin egen propaganda-maskin. Vi har sett det förut.

Så KU-anmälan av Eskil, som Helena Leander gjort, den sitter rätt bra. Men det känns liksom inte riktigt tillräckligt.

Uppföljning 11 september: Även Folkpartiet byter politik i slutminuterna.

Maud Olofsson är arg. Det rödgröna manifestet har nämligen ändrats.

– Det här är ingen miss som de gjort. Veronica Palm har ju varit ute och argumenterat för förslaget. De har upptäckt att förslaget inte var så lyckat och så har de ändrat det, men vill inte berätta det för omvärlden, säger näringsministern.

– Hur ska man kunna lita på vad de går till val på? Finns det mer i deras valmanifest som kommer ändras? forsätter hon.

Valrörelser är ofta otäcka, tycker jag. Det återspeglas även i bloggvärlden på olika sätt bland olika partier, och just Centerpartiets bloggare har mer eller mindre förvandlats till en flock hånskrattande hyenor som inte går att ta på allvar ens om man försöker.

De gör vad de kan för att lyfta utvalda nyheter genom att länka varandra så snabbt det bara går (precis som flera andra partiers bloggare, bör tilläggas). På Politometern ser det till exempel ut så här:

Ofta går det dock alldeles för fort. I just det här fallet tycks det inte bara vara bloggflocken, utan även Maud, som har trampat i sin egen potta.

Valmanifest som förändras i det tysta går ju inte att lita på, menar de. Men samtidigt har de själva ändrat i sitt valmanifest den senaste månaden! Många ändringar är förstås betydelselösa – klantiga formuleringar har gjorts om till mindre dåliga sådana, och så vidare. Om detta finns inget att anmärka.

Men några ändringar är faktiskt tydligt betydelsebärande. Manifestet har alltså även ändrats till sitt sakliga innehåll. Här följer fyra sådana ändringar.

1. Smygändrat om LAS för unga

I avsnitt 3.7, tredje stycket, har de smygändrat i sitt förslag om »avstampsjobb« med lägre löner för unga.

Tidigare förslag: Det kan kombineras med frivilliga ungdomsavtal där ungdomar under 26 år kan undantas från turordningsreglerna.

Nuvarande förslag: Det kan kombineras med frivilliga ungdomsavtal där ungdomar under 26 år undantas från LAS under maximalt två år.

Tydligen kan man inte lita på dem i frågor om arbetsmarknadspolitik.

2. Smygändrat om jobb på landsbygden

I avsnitt 3.12, första och andra stycket, har de smygändrat i sitt förslag om jobb på landsbygden.

Tidigare förslag: När Sverige är på väg att bli Europas nya matland ökar möjligheterna för nya jobb i turistnäringen. Genom regionala kunskapscentra för småskalig livsmedelsproduktion kan en sådan utveckling underlättas.

Nuvarande förslag: Vårt klimat ger oss också unika chanser till verka till framväxten av ekologisk odling. Vi vill underlätta och medverka till framväxten av regionala centrum för utveckling av livsmedel.

Den kursiverade meningen har flyttats, så att den hamnat i ett annat sammanhang. Dessutom har de utraderat småskaligheten ur förslaget. Kan man lita på Centern i frågor om landsbygdspolitik? Nej.

3. Smygändrat om förnybar energi

I avsnitt 5.2, andra stycket, har de smygändrat i sitt förslag om uranbrytning.

Tidigare förslag: Centerpartiet vill behålla lagstiftningen om kommunala vetorätten vad gäller uranbrytning.

Nuvarande förslag: Centerpartiet slår vakt om den kommunala vetorätten vad gäller uranbrytning.

Det är en tydlig nedtoning av den kritiska inställningen till uranbrytning. Kan man lita på Centerpartiet i frågor om kärnkraft och uranbrytning?

…

Kanske behöver frågan inte ens ställas, när jag tänker efter.

4. Smygändrat om naturvård

I avsnitt 5.6, första stycket, har de ändrat sig angående Sveriges roll när det gäller att värna »biologisk mångfald, artrikedom och öppna landskap«.

Tidigare förslag: Sverige ska ha högsta ambition för naturvården. Det förverkligas genom en naturvårdspolitik som utvecklas underifrån i samarbete med brukare och lokala samhällen, byggd på att bruka utan att förbruka.

Nuvarande förslag: Sverige ska ha en mycket hög ambition för naturvården. För att förverkliga en sådan naturvårdspolitik krävs ett arbete som utgår från brukare och lokala samhällen. Förhållningssättet bygger på devisen bruka utan att förbruka.

Uppenbarligen har Centern den senaste månaden ändrat uppfattning – Sverige ska inte längre vara bäst.

Vad den andra omformuleringen egentligen innebär är öppet för tolkning; den nya formuleringen är lika luddig som den tidigare. Handlar det kanske om en nedtoning av politikens roll i det där tänkta utvecklingsarbetet?

Vad gäller naturvård kan vi i vilket fall inte lita på Centerpartiet. Och detsamma gäller väl hela valmanifestet, om man ska ta Maud och hennes blogghyenor på orden.

För när de smygändrar sig så här, då måste vi ställa samma frågor som Maud i Expressen: Hur ska man kunna lita på vad de går till val på? Finns det mer i deras valmanifest som kommer ändras?

Kan man alls lita på Centerpartiet?

En fråga lär vi aldrig få något svar på. Det är på något sätt det slutgiltiga beviset för att de är fullständigt otillräkneliga.

För om de nu vill jaga utsläpp men inte bilister, hur kommer det sig att de inte vill höja koldioxidskatten på fossila bränslen – men däremot förbjuda bilar?

Det rödgröna samarbetet föreslår inga bilförbud. Istället för att »jaga bilisterna« genom att förbjuda deras bilar, ska utsläppen bekämpas med investeringar och ekonomiska styrmedel.

Ekonomiska styrmedel är för övrigt något som Centerpartiet skriver i sitt fuskmanifest att de vill använda. Men uppenbarligen är det inte någonting vi kan lita på. I alla fall inte enligt deras egen syn på vad ett manifest bör vara – och det synsättet måste ju rimligen även gälla det de själva skrivit, och ändrat i.

Valmanifestet hämtat den 6 augusti. (PDF)
Valmanifestet hämtat den 10 september. (PDF)

Lägg noga märke till att pressmeddelandet den 6 augusti länkar till den nya versionen i dag, medan det länkade till den äldre versionen då jag hämtade den när manifestet var färskt. Notera också att det inte – så som annars påståtts – handlade om någon »preliminär« version. Dokumentet var antaget den sjätte när jag hämtade det.

Uppdatering 10 september 22.10. Om man vill, så kan man se att jag och Centerpartiets Albin Ring Broman haft en ganska god konversation bland kommentarerna nedan. Den första kommentaren publicerade han även på sin blogg, men det upptäckte jag inte förrän jag redan svarat här.

Så jag lämnade en kort notis och sammanfattning av svaret på hans blogg. När jag kom tillbaka var den kommentaren borta. Kunde jag ha missat något steg i publiceringen? Kanske. Bäst att försöka igen, tänkte jag, och skrev ett tydligt och bra svar. Sedan var jag mycket noga med att kontrollera att kommentaren blivit publicerad.

Men nu har den andra kommentaren försvunnit. Albin, som ofta när vi diskuterar på hans blogg, liksom i kommentarerna här nedanför, säger sig uppskatta saklig diskussion, tycker tydligen inte alltid att sådan räcker till. Vi får väl se varför han tagit bort dem, om han nu svarar på frågan och inte tar bort den istället. (Hur liberalt är det förresten? Valrörelser är fortsatt otäcka.)

Här är i vilket fall den andra kommentaren, som jag bakslugt nog stuvade undan redan innan den blev borttagen:

Jesper sa...

Hej igen!

Har bestämt för mig att jag lämpade av en kommentar här, men så blev det tydligen inte.

I vilket fall så har jag svarat på förklaring här ovan där jag först såg den. Men jag kan lika gärna sammanfatta poängen här också.

I Expressen-artikeln som du länkar, och i ditt eget inlägg, framstår det som att vilka ändringar som helst kan komma i fråga, och att hela manifestet, ord för ord, är fusk och ingenting att ta på allvar.

Det tycker jag är en dum slutsats. Sakfrågan och manifestfrågan bör hållas åtskilda. Att ert eget manifest förändrats i sak sedan det klubbades skulle annars medföra att inget som står i det kan tas på allvar. Vilket iofs går att betvivla även på andra grunder, som Knapsu påpekar.

Dessutom verkar det litet märkligt att ni blir så upprörda över en förändring ni rimligtvis tycker är till det bättre; är det den försvunna angreppsvinkeln ni sörjer? :-)

10 september 2010 21:08

Notera noga den smala chansen att det faktiskt är Blogger som snuvat både mig och honom på mina tidigare kommentarer. Även om den är liten, så finns den ju faktiskt.

Och om man inte kan radera kommentarer i Blogger utan att det visas meddelanden om saken, så finns det ingen att misstänka; några sådana meddelanden syns faktiskt inte.

Uppdatering 12 september 20.30. Albin Ring Broman har svarat på det ovanstående i en kommentar på sin blogg. Läs! Fullt förståeligt, med tanke på att jag bara hade angivit klockslag för den, så råkade han även uppfatta föregående uppdatering som gjord vid något senare tillfälle än vad som faktiskt var fallet, i en kommentar nedan.

Det lutar åt att det faktiskt är Blogger som spelat oss ett föga sannolikt spratt. Man ska tydligen aldrig säga aldrig.

Hur bra är det om människor runt om i Sverige gör vad de kan och mäktar med, litet som stort, för att minska sina direkta och indirekta koldioxidutsläpp? Det är bra som en jättepandabjörn!

Vad händer då med Sveriges samlade koldioxidutsläpp? De minskar, så klart. Och om vi tog bort över hälften av den minskningen, nu i efterhand? Inte alls bra.

Och då blir det plötsligt politik av alltihop, för om utsläppsminskningar finns det internationella överenskommelser.

En av poängerna med det ökända Kyoto-avtalet, faktiskt själva huvudpoängen, är att vi ska minska våra utsläpp jämfört med 1990 års nivåer. Flera länder har klarat detta galant, trots att de knappt ens försökt. Ryssland drabbades till exempel av kraftfulla ekonomiska bekymmer i spåren av Sovjetunionens fall, så deras utsläpp minskade »av sig själva«.

Nu är det så, att när ett land minskar mer än vad som krävs enligt Kyoto-avtalet, då träder ett förfärligt korkat intrument i kraft. Man kan nämligen sälja den outnyttjade rätten att släppa ut växthusgaser – i form av utsläppsrätter – om man bara minskar mer än vad avtalet kräver. De länder som köper utsläppsrätterna kan sedan genomföra de där utsläppen istället.

Det hade varit helt okej, om det inte vore för att Kyoto-avtalet bara kräver en bråkdel av de utsläppsminskningar som faktiskt krävs. Totalt säger Kyoto-avtalet att utsläppen av fem olika växthusgater ska minska med 5,2 procent vardera, från 1990 års utsläppsnivåer, och detta senast år 2012 (ungefär).

Men om vi ska klara av att stoppa den globala uppvärmningen, så måste vi globalt minska utsläppen med allra minst 80 procent, och antagligen mera. Ska vi sänka utsläppen till samma nivå per person globalt, så måste vi i Sverige ned till mindre än 5 procent av vad vi släpper ut i dag.

Och i slutändan måste vi människor över huvud taget bli klimatneutrala, vilket innebär att vi släpper ut växthusgaser i samma takt som skogarna och haven klarar av att suga upp dem igen. Gör vi inte det, så kommer uppvärmningen att fortskrida. Eftersom ansamligen av växthusgaser i luften ökar, så länge vi inte blivit klimatneutrala, så kommer uppvärmningen i sådana fall att gradvis öka i hastighet.

(Åtminstone sett på lång sikt. Det kan nämligen vara så att uppvärmningen går i trappsteg – länge händer det inget, sedan »säger det pang«.)

Så åter till inledningen. I Sverige har vi minskat våra växthusgasutsläpp med 10 procent sedan 1990. Jättebra!

Detta innebär att vi har massor av utsläppsrätter som vi kan sälja till andra länder. Det vore dumt, för om vi säljer dem, så kan ju de som köper utsläppsrätterna släppa ut extra mycket. Då förvandlas vår minskning med 10 procent till bara hälften så mycket. Av allt du gjort för att minska din klimatpåverkan, skulle detta göra varannan grej verkningslös.

Naturskyddsföreningen har som tur är tagit tag i saken och frågat de båda regeringsalternativen om de tänker sälja. De rödgröna säger nej. De tänker slänga de oanvända utsläppsrätterna rätt i papperskorgen. Tio procent ska vara tio procent, inte bara hälften så mycket.

Av allianspartiets fyra partiledare vill däremot ingen svara på frågan. Så här skriver Naturskyddsföreningen:

Prognosen är att Sverige, jämfört med 1990, kommer att ha minskat utsläppen med mellan 10 och 12 procent 2012, när avtalet går ut. Det är betydligt mer än den 4 procents ökning som vi fick rätt till enligts EU:s klimatbeslut. Det betyder att Sverige har rätt att sälja utsläppsrätter till andra länder, rätter som kan vara värda miljarder.

– Om de säljs, innebär det att alla människors avsträngningar – alla som cyklat istället för att ta bilen, alla som installerat värmepumpar, kommuner som köpt biogasbussar, villaägare som gått över till fjärrvärme istället för olja – alla de här ansträngningarna blir förgäves, eftersom något annat land kommer att kunna släppa ut den koldioxid som svenskarna undvikit, säger Svante Axelsson.

Regeringen har inte lämnat besked om den vill riva sönder utsläppsrätterna eller sälja dem. De rödgröna partierna har deklarerat att de kommer att annullera utsläppsrätterna om de kommer till makten. Ett land som enligt prognoserna inte klarar att nå sitt mål och som är intresserat av att köpa utsläppsrätter är Norge.

Vår kraftfulle miljöminister Andreas Carlgren är internationellt känd för sin strategiska förmåga. Till exempel valde han att försöka förbättra klimatambitionerna genom att hålla tillbaka ambitionerna på toppmötet i Köpenhamn. Han har även förklarat att utsläppen från biltrafiken måste minskas genom att vi kör mera bil. Och som om detta inte vore nog, så har han valt att toppa sin karriär genom att bli miljöminister för det numera tokförvirrade Centerpartiet.

Och nu i valrörelsen gör han gör allt han kan för att få fortsätta bedriva en politik som sänker takten på utsläppsminskningarna, och det vi redan lyckats minska sedan 1990, det ska tydligen till hälften göras ogjort.

Men det har de väl ändå inte sagt? Nej, men det är strax val. Mandatperioden som kommer är ju nämligen den då utsläppsrätterna kommer att säljas, om de nu ska säljas. Därför är det ganska självklart att en försäljning är vad regeringen har i åtanke.

Jag kan förklara varför med ett stycke enkel modus tollens:

1. Om regeringen tänker låta bli att sälja utsläppsrätterna, så berättar de detta före valet.
2. De berättar inte detta före valet.
3. Regeringen tänker inte låta bli att sälja utsläppsrätterna.

Logik – det är en rolig uppfinning som många partier borde ta en titt på någon gång.

Moderatregimen Sverige och deras talesperson Andreas bedriver en klimatpolitik som är likvärdig avskräde, och bajs hör hemma i backen. Rösta ned skitregeringen.

Centerpartiet kallar sig gröna liberaler. Eftersom Svenskans djupa tanke för dagen tycks vara att alla partier är gröna, så kan det väl vara roligt med en titt på vad just Centerpartiets gröna liberalism går ut på.

Här följer ett urval av tidigare ställningstaganden. Efter dessa 29 punkter följer en liten genomgång av deras senaste klimatkritik mot Miljöpartiet och de rödgröna.

1. Grön liberalism är trolleri.
   Utsläppen från flygen vill de minska genom att helt enkelt anse att den minskar.
2. Grön liberalism är att aga den man älskar.
   Centerpartiet älskar bilar och hatar utsläpp, därför är de… mot höjd koldioxidskatt men vill förbjuda bilar.
3. Grön liberalism är att främja det man skyr.
   Kärnkraften ska avvecklas genom att den byggs ut. Den förnybara energin har nämligen redan vunnit, så matchen är slut och det är fritt fram för dåliga energislag.
4. Grön liberalism är djurplågeri.
   Bara det är lönsamt.
5. Grön liberalism är värre än kommunism.
   Dem som vill förhindra att vinster i friskolor lyfts ur verksamheten samtidigt som undervisningen är för dålig, de är enligt gröna liberaler värre än kommunister. Gröna liberaler vill själva förhindra sådana vinster.
6. Grön liberalism är illusionism.
   Det var framför allt Centerpartiet som skapade Fredrik Reinfeldts synvilla, alltså det högre måttet på ungdomsarbetslöshet.
7. Grön liberalism är ett jävla skämt.
   Tydligen löser vi problemen med världssvält och fattigdom genom export av västerbottenost och »bonnförnuft«, ett nytt slags logik de hittat på.
8. Grön liberalism är förfuskad.
   Centerpartiet säger sig ha genomfört tågsatsningar som de menar inte behövs, när sanningen är att satsningarna behövs men inte blivit genomförda.
9. Grön liberalism vederlägger sig själv.
   49 öre på bensinpriset är både för mycket och för litet, men 105 öre är både tillräckligt och onödigt.
10. Grön liberalism är självförnekelse.
    De kampanjar med sin »dröm för Sverige«, men anklagar Miljöpartiet för att vara drömmare.
11. Grön liberalism är dyslektisk.
    Inte ens i samlad tropp orkar gröna liberaler läsa färdigt en ynka mening om flygtrafik, utan de tröttnar allihop på samma ställe, tre ord innan den är slut.
12. Grön liberalism är baklänges.
    Saker görs bäst i fel ordning, till exempel att skylla ifrån sig på regeringen efter att de satt sig i den.
13. Grön liberalism är asketism.
    Att bekämpa världssvält är samma sak som att kämpa för att alla ska svälta på jorden. (Får det vara litet västerbottenost?)
14. Grön liberalism tror att alla andra också är asketer.
    Fler kommer åka kollektivt om vi försämrar tågtrafiken och gör det dyrare att åka.
15. Grön liberalism vill inte ha makten.
    Stödpartier har större inflytande än regeringspartier, men gröna liberaler vill sitta i regeringen.
16. Grön liberalism är kryptosocialism.
    Det ska vara lika lön för lika ansträngning, men ungdomars löner ska vara lägre.
17. Grön liberalism är antivetenskaplig.
    Medan forskning och myndigheter meddelar att vi måste köra mindre bil, inräknat tekniska framsteg, så skanderar Andreas Carlgren att vi ska rädda klimatet genom att köra mera bil.
18. Grön liberalism är utan framtidstro.
    Tror du vi kommer fixa klimatet? Nej då, därför behöver vi förbifarten, som kommer att stå klar lagom till år 2030, samtidigt som halveringen av biltrafiken måste vara genomförd.
19. Grön liberalism är hyckleri.
    Centerpartiet vill införa koldioxidskatt på EU-nivå, men röstar nej till sådana skatter.
20. Grön liberalism behöver inte räkna.
    Allt som krävs av en grön liberal är att han eller hon kan jämföra tal med varandra, och då behöver man inte kunna… räkna.
21. Grön liberalism kan inte jämföra tal med varandra.
    En klimatmiljard är fler än tre. Därför vill gröna liberaler bara ha en. Det är liksom bättre med fler än med färre.
22. Grön liberalism trasar sönder vindkraft.
    Medan skatteavdrag för städning i hemmet är bra, så är avdrag för vindkraft dåligt. Gröna liberaler tycker nämligen om incitament.
23. Grön liberalism är fossilkrameri.
    Ingenting kan väl vara bättre än mer kolkraft?
24. Grön liberalism är hänsynslöst dum.
    Olagligt virke måste vi få importera, röstar gröna liberaler.
25. Grön liberalism är bondfångeri.
    Hellre övergödning av Östersjön än skatt på handelsgödsel.
26. Grön liberalism är kraftfull.
    När tjugosju vargar ska skjutas ihjäl (för att de blir fler då, har gröna liberaler räknat ut) så skickar de 12 000 man att göra jobbet.
27. Grön liberalism är vilda västern.
    Både ekonomiskt och ekologiskt lönar det sig med färre klövvilt och fler rovdjur. Gröna liberaler tycker däremot mera om pangpang i skogen än lönsamhet.
28. Grön liberalism är giftig.
    Mera kadmium i maten är precis vad som behövs. (Och just nu på TV säger Maud Olofsson att »obligatorisk ursprungsmärkning« betyder »en rekommendation från oss«.)
29. Grön liberalism tar egentligen aldrig slut!
    Nu har den redan funnits i 100 år! Ända sedan den bildades för 97 år sedan. Med mitt tålamod med att göra listor om den är det annorlunda.

Så vad nytt på den gröna liberalismens front så här i valtider? Jo, det är tydligen fel på Miljöpartiet. Igen.

De gröna liberalerna har släppt ett dokument som de kallar »Klimatbluffen«. Med tanke på vad de visar av egna initiativ till klimatförbättringar, så är parallellen till klimatförnekarsajten med samma namn kanske inte helt osökt.

Dokumentet är till brädden fyllt av den där typen av konstgjord dynga som numera till allas och Östersjöns förtret är skattebefriad. (Kanske är det därför de faktiskt släppte två pressmeddelanden om samma sak?)

Den huvudsakliga tesen i dokumentet är att de rödgröna saknar åtgärder för nio tiondelar av sina föreslagna klimatsatsningar till 2020. Ett par dagar senare har de dock ändrat sig, eller kanske tycker de tvärtemot samtidigt, och erkänner öppet att de rödgröna har täckt upp för större satsningar än de själva har gjort:

De har högljutt deklarerat att de sätter ett högre minskningsmål än vi. Till 2020 vill de att utsläppen ska ha minskat med knappt 29 miljoner ton koldioxid istället för 20 miljoner ton (jämfört med 1990). Så långt är allt bra. Problemet är dock att de endast redovisar hur en tiondel av de 9 miljoner ton besparingar som de "övertrumfar" oss med ska kunna åstadkommas.

Denna större redovisade del av satningen kallar Claes Västerteg, som skrivit ovanstående, för »magi«. Det måste vara ett erkännande, för trolleri är som bekant klassisk centerpolitik.

Längre ned i dokumentet blir det roligt, för då försöker Centerpartiet räkna, eller jag menar jämföra tal… eller något.

För att "stödja utbyggnad av tankstationer för biogas tills det finns ett nät av stationer i hela landet" avsätts 25 miljoner per år, som i bästa fall räcker till lika många mackar. Regeringen har redan satsat sex gånger så mycket och antalet tankställen har ökat med 50 procent.

Hade de gröna liberalerna tittat längre upp på sidan i samma dokument, så hade de sett att summan 25 miljoner bara gäller ett av åren. Nästa år står det 30 miljoner. Enligt dem själva alltså. Hade de inte haft svårt att läsa hela meningar i källan, så kunde de dessutom ha upptäckt att snittet kommer vara 30 miljoner per år.

Hur många tankstationer är de där 50 procenten som regeringen skaffat fram då? Det tycks i dag finnas runt 110 tankställen. Om Centerpartiet ordnat en ökning på 50 procent under mandatperioden, fanns alltså drygt 70 tankställen innan de lade sig i saken.

Med andra ord har de gröna liberalerna lyckats trolla fram nästan 40 tankställen för 150 miljoner kronor – vilket ju är sex gånger så mycket som 25 miljoner. Samtidigt hävdar de att det rödgröna förslaget kommer att skapa 50 tankställen för 50 miljoner. Nästan fyra gånger billigare! Sådant gillar förstås inte gröna liberaler.

Var det något mera? Jo, det var det faktiskt. :-)

Deras andra tes är att Miljöpartiet har höga mål utan att kunna visa hur målen ska genomföras. Att de rödgröna gemensamt lagt fram åtgärder som kommer längre än Centerpartiets och den borgerliga alliansens mål är tydligen inte relevant.

Inte heller verkar det vara relevant, att Miljödepartementet och Naturvårdsverket funnit ut att takten på utsläppsminskningarna kommer att minska från 1,5 procent till 0,6 procent de närmaste åren, om inte den borgerliga politiken puttas åt sidan till förmån för någonting mera verksamt.

EU:s utsläppsmål för år 2050 kommer alltså inte att nås förrän år 2205. Men för gröna liberaler är det förstås självklart att 40 och 195 år är ungefär lika lång tid. Det ser man ju om man jämför.

Av någon outgrundlig anledning kallar de alldeles för lågt satta mål för realism, medan forskningsenliga kallas för en bluff. Torde det inte vara tvärtom?

Nej just det, gröna liberaler var det ja. :-)

Gröna liberaler, sammanfattningsvis, tar sig friheter när det gäller sina åsikter. De tycker precis vad de känner för och vad som passar för tillfället. Sin rika åsiktsflora till trots så har de inget vidare genomslag för sin politik i den borgerliga alliansen, men pratar mycket om hur malliga och stolta de är, för att ingen ska förstå att de kanske skäms eller åtminstone inte riktigt orkar försöka längre.

Men jag ska erkänna något. I grund och botten förstår jag dem faktiskt. De är rebeller, fria själar, eller ska vi säga renegades, och deras ovilja att vara så förbaskat genomtänkta och noggranna, den är i själva verket bara symtom på deras önskan att vara spontana och fria som fåglar och bävrar – att hämningslöst leva ut sina impulser utan att ta hänsyn till verkligheten.

Innerst inne vill de ju bara glida runt i sina förbjudna bilar, fara fram över tomma gator och genom ekande mörka tunnlar, och slippa tänka på allting hela tiden.