På Borneo lever ett slags vandrande pinne som är världens längsta kända insekt. Den har fått det roliga namnet Chan's megastick, alltså ungefär Chans jättepinne. Här är den, klängande på en man som kanske är Chan.
(Klicka på bilden för att se i fullstorlek.)
Datuk Chan Chew Lun, som fått ge namn åt insekten, är forskaren som fann pinnen på bilden. Sedan arten upptäcktes för ett par år sedan har två andra hittats enligt bloggen 80beats, och fem enligt Wikipedia. Ännu är det alltså inte mycket någon vet om djuret.
Det finns fler nyupptäckta borneaner att se och läsa om på 80beats, bland annat en flygande groda som byter färg som en kameleont. SR Ekot rapporterar också.
Ingen vet riktigt hur många olika arter det finns i världen. Man gissar på något mellan 5 och 100 miljoner, och det är en ganska stor osäkerhet. Av alla dessa slags djur, känner vi bara till och har givit namn åt ungefär halvannan miljon. Den största mångfalden av arter finns bland insekterna, och bland dem hittade man alltså jättepinnen för ett par år sedan. Insekter är oerhört viktiga för att någonting ska fungera över huvud taget i naturen, och många växter skulle dö ut om vissa insekter inte hjälpte dem att föröka sig. Och när växter försvinner får det alltid konsekvenser för andra arter. Ibland handlar det faktiskt om bara en eller ett par insekter som håller hela regioner vid liv.
Anledningen är helt enkelt att alla arter utvecklats i och anpassats till sin omgivning. I omgivningen ingår alla andra arter. På så vis är allt liv mer eller mindre beroende av vartannat. Det är en naturlig konsekvens av hur den levande jorden blivit vad den är i dag.
Samtidigt vet vi väldigt litet om hur mycket vi egentligen saboterar när vi påverkar miljön i stor skala, och har dålig koll på vad det kommer att leda till. Det är därför försiktighetsprincipen är så viktig. Man kan säga att den går ut på att om en åtgärd eventuellt kan vara farlig för varelser och miljö, så är det inte okej att fortsätta med den hur som helst, förrän vetenskapen visat att det är ofarligt. Därför är forskning viktigt.
Alternativet, som vi kan kalla oförsiktighetsprincipen, går ut på att det bara är att köra på tills det man gör bevisats vara farligt. Anledningen till att den principen inte är särskilt listig, är att naturen fungerar på så komplicerade sätt att vi för det mesta inte vet särskilt mycket om konsekvenserna av vad vi gör. De som egentligen inte gillar försiktighetsprincipen, pratar ändå gärna om att forskning är viktigt. Men istället för att motivera det med att den behövs för att vi ska komma framåt utan att förstöra, så verkar de mena att den behövs för att rädda oss när vi redan förstört, om ens det.
Att vara försiktig innebär givetvis inte att ge sig i kast med att i detalj undersöka konsekvenserna av varje enskilt steg man tar, hund man klappar och morot man köper. Det som istället är viktigast är att utreda konsekvenserna av större förändringar, som utsläpp från olika verksamheter, kalhyggen, och sedan allt som är större än så.
Men det är också viktigt att se till helheten i sina egna handlingsmönster. Det har ingen större betydelse om du köper en ny dator lite oftare än vad som är nödvändigt, men om många gör det så blir skillnaden stor och skadan avsevärd. Det blir heller ingen större skillnad för ekosystemen om du ensam, om du nu är köttätare, äter en helt vegetarisk måltid ett par gånger om året. Men om du inför en köttfri dag i veckan så blir skillnaden nämnvärd. Och om vi är flera som gör så, då får det avsevärda konsekvenser för både klimatet och den biologiska mångfalden. Bra konsekvenser!
När jag nu pratar om att vara försiktig och inte förstöra, då får du kanske lätt intrycket av att jag tycker naturen ska vara ett museum som man inte får röra. Det är helt fel.
För det är alldeles självklart att vi inte ska stå bredvid resten av världen och bara titta på som om det vore en naturfilm. Orörd natur och vildmark behövs visserligen för att den biologiska mångfalden inte ska försvinna, men också sådana platser som människan skapat är nödvändiga. Åkrar, granodlingar och till och med stadsmiljöer som många arter anpassat sig till är en precis lika viktig del i samspelet mellan olika arter. Vi ska alltså inte avskilja oss från naturen så att vi slutar påverka den, utan vi ska påverka den på ett sätt som är balanserat. Och det gör vi inte i dag.
Sedan är det också viktigt att ta hänsyn till individer. Att ladugårdar med trångbodda och deprimerade grisar är en del av olika ekosystem, innebär inte att det är bra att de har det så. Detsamma gäller för oss människor. Att vi, i vad som nog måste kallas ett rasande tempo, håller på att förstöra naturen vi ingår i, innebär inte att vi ska börja leva på existensminimum eller skjuta ihjäl varandra så att vi lägger av.
Vad vi måste göra, är att hitta sätt att både nå balans i vår påverkan och åverkan på naturen, och må bra under tiden.
Det finns många lågt hängande frukter att plocka. Små förändringar i beteenden som gör stor skillnad om vi är många som genomför dem. Här handlar det om mat, om transporter, och om att hålla ordning på och laga det man har istället för att köpa nytt. Vi kan dessutom använda vår energi bättre, hitta på smarta sätt att slippa fara omkring så mycket, och resa med bättre typer av fordon när vi väl ska någonstans. Fötter, cyklar, tåg och bussar går att använda mycket mera än vi gör. Det finns andra saker att fylla fritiden med än saker, inte minst att umgås mera med varandra. Allt detta är dessutom lätt att underlätta politiskt.
Ibland får man höra att det är farligt att köpa färre nya saker, eftersom tillväxten tar skada. Problemet för dem som säger så, är att om färre nya saker tillverkas, då får fler människor mera tid över till annat. Äldreomsorg till exempel. Andra saker det blir mera tid över för är skolan, jordbruket, kommunikationer som vägar och tåg, och allt annat som faktiskt är viktigt.
Det går förstås ändå att invända att samhället är organiserat på ett sådant sätt att minskad konsumtion leder till högre arbetslöshet, sämre välfärd och att utvecklingsländer som exporterar till exempel papaya och snittblommor förlorar sina inkomster. Så kan det mycket väl också vara just nu. Därför räcker det inte med »konsumentmakt«! Vi behöver även en politisk förändring. Hur samhället organiseras och hur ekonomin fungerar är ingen naturlag. Hoppar du ut genom fönstret kommer du obevekligen att slå i marken om inte något är i vägen, men så fungerar inte samhället, vare sig lokalt eller globalt. Det här går helt enkelt att förändra. Vi ska inte sluta gå framåt, utan vi ska gå en annan väg. Med ett annorlunda ordnat samhälle måste det inte längre bli fel någon annanstans bara för att vi gör rätt här. Detta är vad slagordet Ställ om! betyder.
Och till sist så är det faktiskt fullt möjligt att minskad konsumtion leder till att mindre arbete behöver utföras, även om det inte är helt säkert. Om det skulle bli så, då är det vettigt att omfördela så att fler får vara med och dela arbetet. Finns det någon fara med det? Nja, först och främst så kan saker faktiskt göras i rätt ordning; omställningskritiker gapar gärna om hur farligt det är och hur dåligt resultatet kommer vara, men de utgår ifrån att resultatet av omställningen ska införas först. Tanken är ju istället att det ska göras i den omvända ordningen: Först ställer vi om, sedan får vi resultatet av omställningen.
Just den här frågan är aktuell nu, efter att flera kritiker av Miljöpartiet gått ut i media och menat att vulkanutbrottet på Island har genomfört partiets farliga politik. Det är helt bakvänt! Miljöpartiet vill inte förbjuda flyg, utan istället ställa om samhället så att flyget inte behövs lika mycket. Flyget är jämförelsevis mycket dåligt både för klimatet och för miljön i övrigt. Det finns bättre sätt att genomföra både det viktigaste och det mindre viktiga än med ett massivt omkringflygande.
Flygtrafiken ska alltså minskas genom att samhället förändras så att vi inte behöver flyga i samma utsträckning. I dag behövs nämligen flyget, av många orsaker. Det är just det som är problemet. Det är därför jag skriver att de som sagt så här är kritiska till Miljöpartiet, istället för att de är kritiska till Miljöpartiets politik. De väljer att ljuga om politiken, för att försöka misskreditera partiet.
Och återigen, när det gäller minskad konsumtion och vilka effekterna blir på mängden arbete som behövs: Är det någon som egentligen är rädd för att få för mera fritid? Det tror jag inte. I så fall kommer vi nog snabbt på saker att fylla den med.
Av inte minst den orsaken är upptäckarglädje viktigt! Det är vad vi tycker om att göra och uppleva som styr våra beteenden mest av allt. Just nu styr de oss faktiskt åt fel håll, om man ser till helheten. Av vad vi njuter av och vad som gör oss glada så är mycket sådant som leder till förödelse, bland annat tack vare hur samhället ser ut, men inte enbart därför. Men både samhälle och vad vi personligen värderar och tycker om kan förändras! Där spelar nyfikenhet och upptäckarglädje en mycket stor roll.
För det måste inte vara krångligt och jobbigt att göra rätt. Det måste inte vara någonting man gör bara för att man måste. När jag plötsligt känner att det vore underbart att gå ut och lufsa omkring bland alla vårglada krokusar, att plocka svampar som har vilka former som helst, eller att sitta i fönstret och bara observera vad djur och människor där utanför har för sig, då slutar jordens överlevnad att vara någonting jag kämpar med, och blir istället något jag känner att jag kämpar för.
Så kort och gott: Vi bör bli bättre på att verkligen uppskatta att vara i balans med vår omgivning, om det så handlar om stadsmiljön, åkerlandskapen eller om urskogen. Chan's jättepinne kanske är världens längsta insekt, och det här kanske är världens största insikt.
