Dagen efter att Djurrättsalliansen publicerat resultaten av sin minkfarmsgranskning den 9 augusti, gav Jordbruksverket hastigt ett antal länsstyrelser i uppdrag att inspektera flera minkfarmer.

Resultatet av de undersökningarna lades fram innan det faktiskt fanns något resultat att presentera! Detta skedde i ett pressmeddelande från Jordbruksverket den 13 augusti:

Länsstyrelserna i Blekinge, Kalmar, Skåne, Jönköping och Västra Götaland har i samarbete med Jordbruksverket oanmält eller med kort varsel genomfört kontrollbesök i cirka 40 procent av landets minkfarmer. De utförda kontrollerna har skett under perioden 10–13 augusti. […]

Sammanställningen av de fem regionala kontrollmyndigheternas resultat visar inte upp en bild som tyder på utbredd vanvård eller en generellt dålig omsorg om djuren. De avvikelser och påpekanden som vi framför allt fått rapporter om gäller skador och slitage på äldre burar och inredning, enstaka döda djur i burarna men i övrigt en låg frekvens av skador på djuren.

Kontrollanterna beskriver generellt djuren som lugna och välmående men pekar samtidigt på en del brister i miljöberikningen.

Myndigheterna har också noterat att några anläggningar inte har tillstånd för att bedriva pälsdjursuppfödning eller fört journal vilket är ett krav enligt gällande djurskyddsbestämmelser.

Jesús Alcalá, som begärt ut alla relevanta handlingar från Jordbruksverket, beskriver det så här:

Den 10 augusti håller regeringskansliet videomöte med Jordbruksverkets ledning. Djurrättsalliansens filmavslöjanden tas upp. En åtgärdsplan diskuteras. Någon timme efter mötet är arbetet i full gång. Från Jordbruksverket rings och mejlas till fem länsstyrelser. Länsstyrelserna uppmanas att snabbkontrollera minkfarmerna i respektive län. Det brådskar för regeringen vill få saken ur världen inom ett par dagar.

Ett pressmeddelande med resultatet av snabbkontrollerna, det vill säga med den nödvändiga motbilden till Djurrättsalliansens skildring, är redan inplanerat till den 13 augusti. Men det är inte lätt att utföra så många kontroller på så kort tid. Varken Jordbruksverket eller länsstyrelserna vet ens hur många minkfarmer som finns. Ännu den 11 augusti är listan över minkfarmer inte klar och den ansvariga tjänstemannen på Jordbruksverket får be länsstyrelserna om ursäkt: "Ber om ursäkt att ni fick vänta. Listan som jag bifogar är inte uppdaterad… Registerenheten jobbar med att ta fram en aktuell lista".

När pressmeddelandet ska gå ut har verket inte fått fler än sju av de 39 inväntade checklistorna, plus några korta nedteckningar av samtal med länsstyrelserna och två mejl som på några få rader redogör för intrycken från två farmbesök i Västra Götaland och fyra i Skåne. Någon kontrollrapport, som ju är inspektörens enda rättsgiltiga bedömning, har verket inte. Inte en enda. Men planen följs och ett pressmeddelande skickas ut: 40 procent av landets minkfarmer har kontrollerats. Sammanställningen av resultaten tyder inte på dålig omsorg om djuren. Kontrollanterna beskriver djuren som lugna och välmående och med låg frekvens av skador. Bara enstaka döda djur hittades.

En vecka senare hade rapporterna kommit in och sammanställts, och Jordbruksverket gick ut med en ny rapport. Jordbruksverkets bild av att det inte förekommer någon »utbredd vanvård« eller någon »generellt dålig omsorg om djuren«, den kom att i själva verket sammanfattas så här:

De vanligaste anmärkningarna gäller skador och slitage på äldre burar och inredning samt enstaka döda djur i burarna. 28 % av de 39 besökta anläggningarna har saknat tillstånd enligt 16 § djurskyddslagen. 41 % (av 34 som kontrollerades) har inte fört journaler över döda djur. 85 % hade otillräcklig tillgång till föremål för sysselsättning, som är en del i miljöberikningen.

Jordbruksminister Eskil Erlandsson och regeringen satte alltså en statlig myndighet i arbete med att skyla över sanningen. Givetvis gjorde de det på grund av valet.

Vad har de egentligen för inställning till djurskydd i regeringen? Tja, vi vet redan att de tycker att om en näring bara är lönsam, då kvittar djurskyddet fullständigt. Vidare så beskriver Centerpartiet avvecklingen av Djurskyddsmyndigheten som en »regelförenkling« i sin rapport för en livskraftig närproduktion. (Vilket slags livskraft tänker de egentligen på?)

Djurskydd är uppenbarligen ett slags regelkrångel. Det är också intrycket man får när man läser deras förslag till mer »bonnförnuft« i djurskyddet. Tanken de har är att sänka kraven på djurskydd till en nivå som är »konkurrenskraftig« gentemot Danmark och Tyskland.

Bland annat vill de göra gränserna för det fullständigt oacceptabla vagare, och sedan förstås se till att de kontrollanter som följer lagen alltför noggrant blir av med jobbet. Och om djuren får bedövning innan de avblodas, så är ju djurskyddet egentligen fullgott.

Djurrättsalliansen noterade det fullständigt absurt motsägelsefulla i vad Jordbruksverket meddelade. »Inga större avvikelser«.

Att de var tvungna att leta för att hitta några farmer att undersöka är tydligen ingen större avvikelse. Att 11 av de 39 farmerna som de råkade stöta på var olagliga, det var tydligen inte heller någon större avvikelse. Av de 34 farmer där kontrollanterna bemödade sig att ens försöka se efter om man förde journal över döda djur, så var det bara 20 som efterlevde det kravet. Det var förstås inte heller någon större avvikelse.

Någonting att göra hade minkarna på åtta farmer av alla 39. Då får de vanligtvis golfbollar att leka med. Med litet tur kan en mink få leka med en golfboll så länge som hela sitt liv. Helt utan större avvikelser.

Av de 39 farmer som inspekterades, med över en halv miljon djur, så var det bara en enda som var helt utan anmärkning i rapporten. På den bodde 43 minkar.

Jesús återger fler icke-avvikelser ur det material som han hämtat ut från verket:

Inspektörerna har rapporterat om förekomsten av "halvuppätna djur" (mejl från Västra Götalands länsstyrelse 11 augusti), att en hel del minkar visar så kallade stereotypier, att två av de fyra kontrollerade farmerna i Skåne struntade i att behandla sjuka minkar, att flera minkfarmare avlivade minkar på ett plågsamt sätt, bland annat genom slag ihuvudet eller genom att vrida nacken av dem.

Flera farmare avlivar, i uppenbar strid mot Djurskyddslagen, minkar genom att vrida nacken av dem eller genom slag i huvudet. Det är djurplågeri, ett brott som myndigheterna är skyldiga att ta itu med. Men myndigheterna låter det passera. Ingen ingriper. Över 41 procent av farmerna förde inte journal över döda djur. Det är, återigen, ett brott mot Djurskyddslagen och farmarna borde ges ett föreläggande. Ingen åtgärd. Ett par farmer har ingen frys för förvaring av döda minkar i väntan på "destruktion". De döda djuren grävs ned. Det är ett brott mot Miljöbalken. Ingen åtgärd. Antalet skadade, döda eller halvuppätna minkar som upptäckts vid kontrollerna är faktiskt stort. Djuren har inte värnats som lagen föreskriver.

Är det kanske så att vi kanske bör omtolka inga större avvikelser något? Kanske menar de att så här illa är det, utan några större avvikelser. När det normala är pest, så är kolera ingen större avvikelse, om du förstår hur jag menar.

Sedan finns förstås rapporten som Jordbruksverket släppte. I den kan vi läsa något av vad som inrapporterades, farm för farm. Så jag gör en sammanställning här.

Västra Götaland

Här kontrollerades sju farmer, plus två ofullständiga rapporter. Sammanlagt handlar det om ungefär 150 000 djur. Tre av de nio farmerna var olagliga. En journalförde inte dödsfall, och på två farmer kontrollerades inte journalföringen. På fem av farmerna hade djuren ingen sysselsättning.

På fyra farmer rapporterades att en omfattande del av de 30 000 djuren trängts ihop på för liten yta. På de övriga farmerna fanns ungefär 120 000 djur, men rapporten berättar ingenting om ifall det varit för trångt. Det finns dock anmärkningar som antyder att så är fallet, i stil med »tre djur per bur«, vilket väl knappast vore värt att anmärka på om det inte vore något tokigt i det.

På fem av farmerna fann man döda eller skadade djur.

Utmärker sig särskilt gör den här beskrivningen av en farm:

Fyra skadade djur observerades. Flera burar var enligt de måttbestämmelser som gäller fram till 2011. Flera burar innehöll dock för många djur mot vad som är godkänt (upp till 6 stycken djur i en bur observerades). Flera burar lutade och var riskabelt uppställda, tre trasiga burar, utstickande föremål som kan göra skaderisk observerades i flera burar – främst trasig burnät med vassa kanter. Flera lyor var fulla med gödsel, främst i ett stall. Anläggningen var överlag mycket sliten och i dåligt skick.

Sammanlagt ska kontrollanterna i Västra Götaland ha kollat igenom 150 000 djur på tre dagar för att kunna uttala sig om farmerna som helhet.

Skåne

Här kontrollerades en farm, och från tre finns ofullständig rapportering. Sammanlagt handlar det om 18 400 djur. Två av farmerna var olagliga. Inga djur hade något att göra. Om två farmer finns särskilda anmärkningar:

1. Djurhållaren visste inte var de sjuka djur förvarades. Djuren flyttades till ensam bur, men behandlades inte. I vissa lyor fanns endast nätgaller.

2. Djur var smutsiga. Sjuka och skadade djur togs inte om hand. Det var smutsigt i många bolådor och även i burar. Strö saknades i de flesta bolådorna. Alltför många döda och skadade djur.

För att få en fullständig överblick hade kontrollanterna behövt kontrollera 18 400 djur på tre dagar.

Blekinge

Här kontrollerades fjorton farmer, varav fem var olagliga. Där fanns sammanlagt ungefär 215 000 djur, och ungefär 215 000 av dem saknade någonting att syssla med i livet. Bara fyra av farmarna journalförde dödsfall.

På nio av farmerna fann man skadade eller döda djur. Flera farmer utmärker sig i de särskilda anmärkningarna:

1. Anläggningen används sin sista säsong och underhållet har blivit eftersatt. Nät i bolådor trasigt och nät mellan burar trasig. Djuren ska placeras om i hela burar och bolådor ska bytas ut. I ett skugghus var golvet av galvaniserat nät – avföringen fastnade lättare i nätet. Vid kontroll påvisades 7 gamla svansskador, 2 ansiktsår, 1 nackskada och 3 döda minkar. Det finns tomma burar för sjuka djur. 5 Dåligt rengjorda bolådor påträffades.

Alla kanske inte inser att även om man ska lägga ned verksamheten, så gäller lagen?

2. Sjuka djur oavsett ålder avlivades genom slag mot huvudet samt halsdislokation. Ett djur med gnagt öron samt ett djur med sår på hakan.

Att slå ihjäl ett djur, eller vrida nacken av det (»halsdislokation«) är djurplågeri, och därför olagligt.

3. En stor del av lyorna hade trasiga galler i botten som medförde vassa kanter. Sjuka individer avlivas oavsett ålder genom slag mot huvudet samt halsdislokation. Fyra lyor i behov av rengöring.

4. Fem djur med sårskador, varav två avläkta. I två burar påvisades djur som hade pälsen full med avföring. Åtgärder har vidtagits genom ökad strömängd. Många lyor påvisades i behov av rengöring från gamla foderrester och i vissa fall avföring. Sjuka djur oavsett ålder avlivades genom slag mot huvudet samt halsdislokation. Inredningen på farmen var på vissa håll mycket sliten.

5. Två skadade minkar påträffades. Den ena fastighetens minkfarm hade trasiga nätvaggor i flera av bolådorna. Två skugghus på en annan fastighet bör grovrengöras, samt gångarna bör hållas fria från materialet. Bolådorna på den första fastigheten bör gås igenom p.g.a. att det finns brister på flera av nätvaggorna.

6. Två skadade djur påträffades. Ett djur med sår skulle sättas i egen bur och kontrolleras. Blött på marken i minkgården, även i en del skugghus. Åtgärder måste vidtas om verksamhet ska fortsätta.

Sammanlagt hade inspektörerna behövt kontrollera 215 000 minkar för att kunna ge en fullständig bild.

Jönköping

Här hittade myndigheten tio farmer att undersöka. En av dem var olaglig. Antalet minkar är ungefär 120 000. Av dem hade nästan 24 000 någonting att göra i livet, till exempel leka med en golfboll. Dödsfall journalfördes på nio av farmerna.

Från fem av dem rapporterades att burarna var trasiga och hade vassa kanter som minkarna gjorde sig illa på. Två av pälsfarmarna själva hade ingen utbildning. (Jag undrar om alla länsstyrelser faktiskt kontrollerar den saken.)

Rapporten berättar i övrigt ingenting om hur djuren hade det. Kanske hann kontrollanterna inte titta på alla 120 000 minkar i Jönköping.

Kalmar

Här hittade myndigheten två lagliga farmer, med sammanlagt strax över 30 000 minkar. Ingen av dem hade något att pyssla med, och dödsfall journalfördes inte.

Den pälsfarmare som hade den större av de två kontrollerade gårdarna kontaktade själv länsstyrelsen och bjöd in dem att undersöka farmen. Av alla undersökta var han alltså den enda som visste att de skulle komma.

Om det inte förstås händer att fler än bara var fyrtionde minkfarmare ser på TV.

Jag har tidigare skrivit om flera av argumenten som politiker och pälsnäringspersoner använder mot att Sverige ska skaffa ett tillräckligt djurskydd.

Ett inlägg handlar om vad jag redan berört här, alltså att det för regeringen och Eskil är viktigare med pengar än med djurskydd. Ett andra inlägg handlar om argument som är så korkade att de måste vara något man säger för sakens skull. Det tredje inlägget gör upp med den idiotiska föreställningen att människors särintressen alltid skulle vara viktigare än att djur inte far illa, oavsett vad det gäller.

Personer som pälsfarmare, grisfarmare och centerpartister använder ofta argument som innebär att det till exempel skulle vara okej att plåga djur, bara man tar betalt för det. I praktiken är det ju för övrigt vad minkfarmningen går ut på, eftersom den tydligen inte vore lönsam om man efterlevde ens den förklenade tolkning av djurskyddslagen som gäller i dag.

Och nu har alltså Centerpartiet och regeringen gjort en myndighet till sin egen propaganda-maskin. Vi har sett det förut.

Så KU-anmälan av Eskil, som Helena Leander gjort, den sitter rätt bra. Men det känns liksom inte riktigt tillräckligt.

Den borgerliga alliansens fyra partiledare åkte på tågturné Stockholm–Göteborg i dag. Även om det är enormt skojigt att infrastrukturminister Åsa Torstensson klev av tåget innan de kom fram till Borås, så finns mera substantiella observationer att göra. Kanske börjar den borgerliga alliansens kampanjstrategi att visa sig på allvar.

I Svenska Dagbladet läser jag om turnén:

– Nu sätter valrörelsen igång, sade Folkpartiledaren Jan Björklund.

På tåget till Göteborg fanns 14 ministrar, inklusive statsminister Fredrik Reinfeldt (M) och finansminister Anders Borg (M). De skulle bland annat hålla ett regeringssammanträde ombord. Huvudsyftet med resan är dock att visa upp den borgerliga alliansen och tydliggöra alternativen sedan den rödgröna oppositionen i går presenterat sin ekonomiska politik.

Valrörelsen är igång och alternativen presenterade för väljarna!

Eller nä. För att använda ett av Fredrik Reinfeldts favorituttryck: Vi kan ju bara konstatera att det snarare verkar vara tvärtom, åtminstone ombord på det där tåget som de själva ödmjukt valt att kalla för »segertåget«.

Till att börja med:

• Fredrik sade i går att han betraktar oppositionens vårbudget som ett försenat svar på regeringens höstbudget.
• Efter att länge ha klagat på att alla besked dröjer, meddelade han nu istället att alliansen tänker presentera sin egen politik först i augusti.
• De har på sin tågturné nästintill uteslutande ägnat sig åt att prata om oppositionens politik.

De verkar annars väldigt måna om att ge intryck av att alla kort redan ligger på bordet.

- Nu finns två tydliga alternativ, ett för jobb och företagande och ett som står för ökande bidrag. Vi ska stanna till i ett antal städer på vägen och berätta för medborgarna om vår syn på alternativen, sade Björklund.

Eftersom allt fler föses in i bidragsberoende av de borgerliga, hänvisade till försörjningsstöd (alltså »socialbidrag«) för att klara sig, så är det nog mera korrekt att tala om en regeringslinje där fler tvingas leva på lägre bidrag, som står mot oppositionens linje där färre tvingas leva på högre bidrag.

Och det där med att båda blockens faktiska politik skulle vara tydlig nu, det påståendet gör de ett förvånansvärt tafatt försök att argumentera för:

För att peka ut skillnader gentemot den rödgröna oppositionen avlade de fyra partiledarna också nio vallöften om vad de inte ska göra, till exempel inte införa kilometerskatt för tung trafik, inte kvotera föräldraförsäkringen och inte göra det dyrare att anställa unga.

Svenskans tvetydiga ordval roar litet – först läste jag det ovanstående som att ministrarna ägnat sig åt något slags orgie på sitt tåg. Och kanske hade det faktiskt varit mera produktivt.

För i själva verket tycks de inte ha haft något mera konkret att komma med än litet ballonger och nio saker de inte har för avsikt att gå till val på.

Varför bara nio? Finns det inte fler saker de tänker låta bli att genomföra?

Själva dokumentet där de nio sakerna som de inte går till val på räknas upp, det finns på alliansens hemsida (och filen heter »nej i färg«). Det är skrivet i en förklenad Schlingmannsk stil som slagit bakut, och blivit till ofullständiga (men förvisso korta) meningar fulla av slarvfel.

Varför så hafsigt genomfört? Har de inte råd med någon som kan skriva ordentligt!

Jo då. Förklaringen är en annan. Det har varit bråttom.

Alliansens förhandlingsgrupper har nämligen inte levererat några överenskommelser än. Man behöver dock inte vara särskilt uppmärksamt lagd för att känna till att regeringsföreträdarna under hela våren kritiserat oppositionen för att inte komma med några besked förrän »senare«, i samband med vårbudgeten.

Nu är de beskeden äntligen här!

Då ändrar sig allianspartierna plötsligt, och menar att oppositionens vårbudget i själva verket är en försenad höstbudget. För se, i vanliga fall ska man inte lämna besked förrän i augusti, förklarar Fredrik i teve.

Har de inte tänkt igenom sin mediastrategi ordentligt? Givetvis är det helt okej att klaga på oppositionen istället för att presentera något eget, även när man sitter i regering. Däremot tycks en plötslig förvirring ha uppstått kring hur de ska kunna fortsätta valrörelsen, nu när den tydligen kommit igång, eftersom de samtidigt både saknar egen politik och har trummat in att alla kort redan ska vara på bordet.

Det bästa sättet att lösa den här situationen, kom de tydligen fram till, var att planera in en spektakulär tågturné med ballonger och framträdanden på massor av torg, exakt dagen efter att oppositionen presenterat sin vårbudget. På sin turné levererar de sedan några »vallöften« som de skyndsamt kopierat ur den nyss presenterade skuggbudgeten, formulerat om i negativa ordalag, och sedan satt inte framför. Allt för att dölja att de inte har några egna idéer ännu.

Det finns förstås en fördel med att inte lova något: Man kan hålla sina löften även i opposition. Att inte lova något nio gånger om måste ju vara mycket bättre! Är det kanske så de tänker?

Eller har de helt enkelt inte kunnat komma överens om något?

Nja, det är inte omöjligt att det finns en annan baktanke. Låt mig då bara påpeka detta, för att använda Fredriks favorituttryck nummer två och tre, att vi ska också komma ihåg att ett av hans löften inför det förra valet, det var att oavsett hur mycket Socialdemokraterna satsade på välfärden, så skulle han satsa mer.

Moderaterna, Fredrik och regeringspartierna har valt till strategi att ständigt hänga efter Socialdemokraterna som en liten stirrig orange ballong i snöre, alltid steget efter, svävande strax ovanför deras huvuden.

Allt detta tjat om »fusköverenskommelser« och »inga klara besked« som vi har tröttnat på i månader nu, det har syftat till att pressa oppositionen att lägga alla kort på bordet, innan de borgerliga kommit med något enda förslag.

Den strategin förklarar även varför Centerpartiet reviderade sin egen politik så snart det stod klart att de rödgröna också föreslog höjd bensinskatt, fast bara hälften så höjd som Centerpartiet ville ha det. (Och nej, det var inte bara ett förslag från en intern arbetsgrupp.)

På så vis kan de nu anpassa sin kommande politik (eller åtminstone vad de tänker säga om den) helt och hållet efter vad de rödgröna föreslår. Det är ganska tydligt att de redan i dag, dagen efter att vårbudgeten presenterats, har för avsikt att bedriva ytterligare en valrörelse i opposition. De kommande månaderna kommer vi få se deras vallöften rullas ut ett efter ett, noggrant anpassade för största möjliga retoriska slagkraft i förhållande till de rödgrönas redan framlagda politik.

Det är faktiskt litet listigt, men utan varje jota av initiativkraft.

En enda fråga kvarstår.

Att Fredrik vägrar hålla i ballonger, är det ett sätt att inte förknippas med barnböcker, eller är han rädd att någon ska se likheter och råka hitta på uttrycket »ballongpolitik«? Förmodligen det senare.

Den 9 augusti förra året skrev Adam Cwejman, då nybliven ordförande i Liberala ungdomsförbundet, så här om integritetsfrågorna:

Det finns alltså fortfarande en chans för alliansen att återfå problemformuleringsprivilegiet, men då krävs att Fredrik Reinfeldt och övriga alliansledare på allvar gör praktik av det utlovade lyssnandet. … Det kommer inte framstå som en förlust eller ens tecken på bristande regeringsduglighet om man erkänner fel, snarare kommer det visa på en sällsynt form av politisk mänsklighet – man begår ibland fel, och då är det ok att rätta till dem utan att förlora ansiktet, så länge man har rätt.

Det sista borde sägas ofta. Dessutom borde det bli sant.

I dag levererade de borgerliga alliansen-partiernas fyra partisekreterare sin problemformulering inför valrörelsen. Som gammal typografinörd kunde jag inte låta bli att skoja med det grafiska spektaklet, men givetvis finns ju mer än bara smaksaker att prata om, nämligen vilka frågor de vill göra till valets viktigaste! Om Adam läser Dagens Nyheter så blir han antagligen besviken:

Av den inriktning som de fyra pekade ut för valrörelsen verkar det uppenbart att Vänsterpartiet blir ett favoritmål för borgerliga attacker.

– Alla ska med, men bara Lars Ohly vet vart det bär, sade Ullenhag i fråga omvar den rödgröna politiken kommer att landa när förhandlingarna är klara.

Centerkollegan Anders Flanking listade jobb, stabila finanser, välfärd och klimat som fyra viktiga frågor, där det är tydligt att de fyra borgerliga partiernas samlade politik står i bjärt kontrast till den rödgröna S-V-MP-konstellationens linje.

Jag blir så förvirrad. Ena dagen är Socialdemokraterna huvudmotståndare för att de är störst, nästa dag är det Vänsterpartiet för att de är värst, sedan är plötsligt Miljöpartiet huvudmotståndare för att de är bäst, så ändrar man sig plötsligt och menar att Socialdemokraterna eller nej Miljöpartiet är huvudmotståndarna eftersom de samarbetar med huvudmotståndarna Vänsterpartiet, och idag är Lars Ohly själv huvudmotståndare eftersom han är den enda som vet vad de rödgröna har för förslag. Snälla bestäm er!

Om de fyra huvudfrågorna berättar i vilket fall även den fantastiska tidningen Riksdag och Departement:

Ny hemsida, ny logotyp och fyra identifierade blockkonflikter – nu sparkar Alliansen igång sin gemensamma valkampanj.

Jobben, ekonomin, välfärden och klimatet. Det är de fyra konflikterna mellan blocken som allianspartierna tänker fokusera på i sin gemensamma välkampanj.

I artikeln citerar de också ur en liten skrift som verkar heta »Fyra initiativ för valseger 2020[!]«:

• Stärkt arbetslinje eller tillbaka till bidragslinjen?
• Ordning i finanserna eller stora ofinansierade utgifter?
• Kvalitet i välfärden eller tillbaka till flum och väntetider?
• Förstärkt internationellt klimatsamarbete eller inskränkt klimatnationalism?

Är detta vad Per Schlingmann tänker på när han uppmanar till korta meningar och inga svåra ord? Jag är rädd för det. Att förenkla politiken till falska dilemman, alltså antingen–eller-påståenden där ett tredje alternativ inte är svårt att hitta på själv, det kallar jag fördumning. Ungefär som antingen är ni med oss, eller så är ni mot oss. Det enda vettiga svaret på falska dilemman är NEJ!

Stärkt arbetslinje eller tillbaka till bidragslinjen? NEJ!

Vi ska ha varken eller! Åtminstone sedan Aristoteles har tanken bakom att bo ihop i städer och samhällen varit att man får mer tid över till att vara ledig och göra vad man tycker mest om. Arbetslinjen verkar dessutom vara en bidragslinje som går ut på att flytta sjuka från försäkring till socialbidrag. Det enda vettiga svaret kan vi kalla fritidslinjen! Fördela arbetet rättvist! Meningen med att jobba är inte att kunna jobba ännu mera!

Ordning i finanserna eller stora ofinansierade utgifter? NEJ!

Tyvärr råder ingen motsättning. Givetvis ska det vara ordning, men man kan ha både ordning och för stora utgifter på samma gång; på led mot fördärvet. Regeringen har lånat pengar för att ge större jobbskatteavdrag. Det är en pinsamt blå skatteväxling – man växlar skatten på jobb mot statsskuld. Kompensera med miljöskatter istället! (Om det sedan faktiskt är ordning eller oordning på några finanser, det vågar jag inte försöka bedöma.)

Kvalitet i välfärden eller tillbaka till flum och väntetider? NEJ!

Kvalitet i verkligheten! Om man kastar ut människor ur »välfärden« så skapar man inte kvalitet. Kvalitet i systemet är värdelös om man skapar den på bekostnad av människorna som verkligen behöver den. Att sjukvårdsköerna flyttar till Arbetsförmedlingen är ingen lösning, utan ytterligare ett problem. Den enda kvaliteten som räknas är livskvalitet.

Förstärkt internationellt klimatsamarbete eller inskränkt klimatnationalism? NEJ!

Ska vi göra själva eller ska vi samarbeta? Vi ska göra båda!

Klimatnationalism är sådant dumt som att låta de fattiga göra utsläppsminskningarna medan vi smutsar vidare, det är att vägra göra tillräckligt mycket själv bara för att alla inte skrivit på ett papper, och det är att envist krama sitt flygplan och sin motorväg varje kväll när man ska sova, och låtsas som att allt säkert kommer lösa sig i morgon, bara man kniper ihop ögonen tillräckligt hårt. Allt det här står till och med den borgerliga alliansens mest miljömedvetna parti bakom. Det är sorgligt!

Klimatbesvären är en konsekvens av ett gammalt och uselt förhållningssätt till miljön som helhet. Naturen betraktas oftast som endast en ekonomisk resurs och ingenting mera, och som värd någonting bara när den leder till större bruttonationalprodukt. Verkliga värden kan inte mätas med pengar, eller ens siffror! Det är inte bara svenska män(niskor) som har egenvärde.

Det är egentligen svårt att förstå varför de faktiskt vill prata om klimat, när det för de allra flesta är alldeles uppenbart att de inte har någon koll. Men det gör förstås ingenting, utan är tvärtom på tiden.

Ska man kanske till och med berömma dem för sin självuppoffrande inställning på den här sista punkten? Nja, det är nog att ta i litet för mycket. Hade de erkänt att de haft fel, gjort om sin inställning till miljön och sett till att ha rätt istället, som Adam skrev, så hade det funnits anledning till goda omdömen. Men nu är det tvärtom.

Och integritetsfrågorna då, som Adam ville skulle bli en av huvudfrågorna i valkampanjen? Med tanke på var de borgerliga partierna fortfarande står, så är det nog snarare tur för dem att de inte lyssnade på honom utan försöker trolla bort frågan. Det skulle ju annars se litet underligt ut om man skrämdes med vänstern samtidigt som man förespråkade mera statlig övervakning än dem.

Johan Schiff har förresten skrivit om ståhejet med Miljöpartiet och datalagringsdirektivet härom veckan. Värt att läsa!

Allians för Sverige har avtäckt sin nya grafiska profil. Min spontana reaktion: vedervärdig. Kolla bara på den sammelsuriska logotypen.

Vem är Allansen, är det en stormarknad? Varför måste färgerna vara så urvattnade? Pastell ska det vara, står det i den grafiska manualen. Men ingen mustig oljepastell minsann – sådana här färger är tydligen representativa för den borgerliga politiken.

Allansen ska kläs i plysch som ett spädbarn på 1980-talet. Språket ska passa samma åldersgrupp:

Till råga på allt så är de två officiella typsnitten Courier New och Arial. Är det för att de finns på alla datorer? Nej, verkar det som. De har nämligen kernat om Courier New, och påbjuder nedladdning från de interna partinätverken.

Varför egentligen välja att använda två representanter för den absolut billigaste skit-typografin, undrar jag. Courier New är en nyskärning av det gamla IBM-typsnittet Courier, och introducerades med Windows 3.1 år 1992.

Arial är en fult genomförd klon från 1982, av jättevanliga och urtråkiga Helvetica, känt för att bland annat ha tagit charmen av Stockholms tunnelbana. Från början hette typsnittet Sonoran Sans Serif, och sitt nuvarande namn fick det av Microsoft först när också det paketerades in i Windows 3.1.

Är 2010 det nya 1992? Varför inte! Finanskris och på väg mot regeringsskifte.

Kommer Allansen sedan att inför nästa val göra som U.S. State Department gjorde för några år sedan, och »modernisera« sin profil genom att byta Courier New mot Times New Roman, ett annat missbrukat typsnitt, anpassat för 1930-talets otroligt smala amerikanska tidningsspalter?

Att se skillnad på Arial och Helvetica är givetvis av stor betydelse för allmänbildningen, jajjamen. Testa dig här!

(14.11) Uppdatering: Dagens Nyheter noterar samma nyhet med rubriken Allians utan Sverige, men verkar ha ändrat sig och rubricerat om efter någon halvtimme. RSS-läsaren fångade dock stunden:

Varför tänkte inte jag på det? Jag känner mig lättroad; fotografiet de toppar artikeln med är otroligt roligt.

Sedan får vi även veta om hur man ser på det framtida förhållandet mellan Sverige och EU.

– Skiftet från Allians för Sverige till Alliansen markerar att det är något mycket mer beständigt, sade Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann …

Blir det kanske Allians för Europa 2014? Varför inte världen!

(17.55) Logotyp-skojeriet fortsätter! Stationsvakt har hittat ett litet oanständigt (eller kanske uppriktigt?) anagram:

(22.50) Rolig, internationell och dagisvänlig är Erik Hiort af Ornäs tolkning:

(16 mars 11.54) Via Alliansfritt hittar jag Mattias Erikssons logo-kommentar, som nog får bli slutreplik:

(16 mars 15.03) Jag kan bara inte hålla mig borta! Det är så underbart tokroligt alltsammans. Röster från mummelmedia om loggan. Aftonbladet:

– Det är inte riktigt en logotyp. De har skrivit ut hela ordet, riktigt kraftfulla logotyper är oftast ganska emblematiska, som en trafikskylt eller flagga. Man behöver inte läsa dem, säger konstnären Ernst Billgren.

Karin Frisell, art director på reklam­byrån Forsman & Bodenfors, har svårt att läsa vad det står:

– Allann, alianen, vad står det egentligen?

Hon säger att loggan är ett försök att tvätta bort gubbstämpeln och bli ungdomlig och folklig.

– Men det känns bara som chefen som spexar till det på julfesten med en snurrande fluga till kostymen … Med nya loggan har de tappat i seriositet och koppling till sina ursprungliga logotyper, i såväl färg som form.

I Dagens Media står det om frågan VARFÖR?

– Lite av idén med logotypen är att den ska kännas mer öppen än den tidigare. Vi vill sänka trösklarna för människor att engagera sig i politiken och vi vill ha en logotyp som avspeglar den ambitionen, säger Pär Henriksson, kommunikations- och stabschef för Moderaterna.

Enligt branschfolket kommer det bli alldeles tvärtom, berättar Resumé slarvigt:

Men nu sågas Alliansens logotyp hårt av experter i branschen. Peter Neumeister kreativ chef på Neumister:

– Garbergs [som gjort loggan] har ingen koll. Jag kan tänka mig hur byrån sålt in logotypen som lekfull och tjänat en massa pengar, men logotypen de tagit fram kommunicerar helt fel känsla. Det känns lite ”Emil i Lönneberga” över den här logotypen de tagit fram åt alliansen, säger Peter Neumister.

Peter Neumeister går så långt i sin kritik att han spår att logotypen kommer skada Alliansens förtroende.

– Logotypen som Garbergs tagit fram är barnslig och allt annat en förtroendeingivande. Det här är allvarliga saker då måste man göra något seriöst.

Thomas Kurppa, kreativ chef på Kurppa PHA:

– Om det tydliga släktskapet med Animal Planets logotyp är medvetet, är det stor humor. Som logotyp betraktad, upplever jag den instängd, klumpig och omodern, säger Peter Kurpa, creativ chef för Kulppa PHA.

Lars Hall är en Sveriges mest erfarna art directors:

– Skydd för fulheten, kan säga om man vill formulera sig drastiskt. Är det så att alliansen förlorar valet så har man ett skäl till det, jo därför det här är så omöjligt gjort. Det är vemodigt, jag hade gärna sett något tydligt kraftigt och enande. Hela Sveriges framtid är förstörd. Om Alliansen inte kan lyckas med en sådan enkel grej som att göra en enkel logotyp, hur ska man då kunna klara av de andra frågorna. Alliansen kommer förlora valet på den här logotypen.

Hela Sveriges framtid är förstörd! Av vilka då? Bloggen Mitt eget jävla Narnia vet: Alliansen Åberg!

(16 mars 18.38) Henry Bronett kommenterar likheten med Animal Planet-loggan:

Man får lust att slänga jordnötter på dem.

(16 mars 22.22) Med Henrys entré blev det cirkus av alltihop. Vad håller SSU på med egentligen? (Och TT i sin tur. Patent?)

"Alliansen" är synonymt med de borgerliga partierna – en självklarhet inom svensk politik.

Men ordet är inte varumärkesskyddat, och nu har SSU ansökt om att få det skyddat hos Patent- och registreringsverket.

– Vi var förvånade att det inte var registrerat. Om man inte tar ansvar för sin egen allians, hur tar man då ansvar för Sverige, säger Jytte Guteland, förbundsordförande för Socialdemokratiska ungdomspartiet.

TT har visst lika roligt som jag åt spektaklet:

TT: Men om registreringen går igenom – kommer ni att kalla er för högerkartellen då?

– Nix.

(16 mars 23.57) Någon tipsade mig om leksaksaffären Lekbiten i Umeå, så jag känner mig förpliktigad att länka. Lägre trösklar in i politiken! Alla får vara med.