Uppdatering: Jag har transkriberat slöj-avsnittet av debatten.

Ikväll sitter jag och lyssnar på debatten mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt i Studio Ett.

Den andra frågan som togs upp i programmet handlade om heltäckande slöjor, efter att ett förslag lagts fram i Frankrike som förbjuder burqa och niqab att bäras i delar av det offentliga rummet.

Fredrik får inte riktigt till något svar när han inledningsvis får frågan om vad han tycker om lagförslaget. Kanske blev han ställd av det plötsligt uppdykande ämnet?

När frågan gick över till Mona, var hon väldigt tydlig.

– Ja, till att börja med: Sverige ska vara ett land med religionsfrihet, och religionsfrihet måste betyda både rätten till religion, men också rätten från religion. Det betyder att jag alltid kommer att slåss för kvinnors rätt att slippa bära burka, men också flickors eller kvinnors rätt att bära sjal. Det måste vara en kamp för båda sakerna, och framför allt att det är kvinnans eget val.

Hon sade mycket mera, och Fredrik kom strax därefter ikapp ämnet, och pratade om individuella friheter. Läs gärna om debatten som helhet i DN, Expressen, SvD (med kommentar här) eller specifikt om slöjfrågan på Aftonbladet.

Den sistnämnda artikeln inleds dock så här:

Den heltäckande burkan hör inte hemma i Sverige. Och om någon bär den bör personen sluta med det. Det meddelade statsminister Fredrik Reinfeldt i samband med en debatt i Sveriges Radio i dag.

– Jag tycker inte att man ska röra sig ute i öppna Sverige på det sättet.

Detta är en lögn. Något sådant sade han inte. (Uppdatering: Det gjorde han visst, fast först efter debatten; så här går det när man försvarar moderater.) Däremot erkände både Mona och Fredrik att de kan överväga att lagstifta i frågan.

* * *

Men jag vill backa litet, och komma fram till det där med offentlig religionsutövning. Mona inledde ju sitt svar som följer.

Sverige ska vara ett land med religionsfrihet, och religionsfrihet måste betyda både rätten till religion, men också rätten från religion.

Hennes formulering ligger snubblande nära ett relativt utbrett missförstånd angående vad religionsfrihet egentligen är. Missar man hennes poäng, att det är invidividen själv som ska välja, så kan det bli väldigt fel. För det finns två sätt att förstå vad hon säger:

  1. Ingen ska kunna tvingas att praktisera någon religion, och ej heller att inte praktisera någon religion.
  2. Ingen ska kunna tvingas att exponeras för någon religion, och ej heller att inte exponeras för någon religion.

Den första tolkningen är vettig, den andra är dum. Men kanske framgår det inte så tydligt vad jag menar är skillnaden mellan dem?

Låt mig då förtydliga. Detta är artikel 18 ur FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna.

Envar har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och att ensam eller i gemenskap med andra offentligt eller enskilt utöva sin religion eller tro genom undervisning, andaktsövningar, gudstjänst och iakttagande av religiösa sedvänjor.

I konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Sverige också skrivit under och ratifierat, finns en liknande formulering i artikel 18.

1. Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att bekänna sig till eller anta en religion eller en trosuppfattning efter eget val och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom gudstjänst, iakttagande av religiösa sedvänjor, andaktsutövning eller undervisning.

2. Ingen får utsättas för tvång som kan inskränka hans eller hennes frihet att bekänna sig till eller anta en religion eller en trosuppfattning efter eget val.

3. Friheten att utöva sin religion eller trosuppfattning får endast underkastas de inskränkningar som är angivna i lag och som är nödvändiga för att skydda den allmänna säkerheten, ordningen, folkhälsan eller sedligheten eller andras grundläggande rättigheter och friheter.

4. Konventionsstaterna förpliktar sig att respektera föräldrars och, i förekommande fall, förmyndares frihet att tillförsäkra sina barn sådan religiös och moralisk bildning som stämmer överens med deras egen övertygelse.

Lägg nu märke till att man gjort en distinktion mellan religion och trosuppfattning. En religion är en typ av trosuppfattning. Med detta får även human-etiker, ateister och agnostiker rätt till samma frihet.

Men lägg också noga märke till att rätten att offentligt utöva sin religion (eller trosuppfattning) omtalas i båda förklaringarna! (Något som säkerligen irriterar både förbundet Humanisterna och sådana som har mycket grumligare åsikter än vad de har, är förresten att här slås fast att alla har rätt att uppfostra sina barn religiöst.)

Det är alltså så, att den som önskar har rätt att bära heltäckande slöja offentligt, liksom den som inte önskar har rätt att låta bli, även privat. Religiösa ritualer får man hållas med överallt där man får hållas med andra aktiviteter, och dessa ska omgärdas av samma lagliga restriktioner som allt annat människor sysslar med.

Kors och slöjor ska ha samma lagliga status som handväskor, precis som religiöst våld ska ha samma lagliga status som allt annat våld. Minareter och kyrktorn ska ha samma status som Kaknästornet, och ingen har rätt att slippa höra dem när de går på söndagspromenad. Låt klockor ringa och väskor dingla!

Det är ju annars en rätt så utbredd vantolkning av religionsfriheten att alla som vill ska kunna slippa religiösa inslag i det offentliga rummet. En sägen. För så är det definitivt inte!

Vad både Mona och Fredrik borde ha sagt, för att verkligen vara tydliga, är att religionsfrihet måste betyda både rätten för varje människa att utöva sin religion offentligt och rätten att inte utöva någon religion alls.

Därför är det väldigt viktigt att man inte slutar läsa vad hon säger för tidigt. Vad jag kan se är det just den här rätten hon pratar om, när hon säger att det framför allt måste vara kvinnans eget val.

Därför är alla eventuella förbud mycket dåliga lösningar. Problemet är mycket svårare än så.