Miljörelativism och värdeutsagor

Argument om vad som är bra respektive dåligt för miljön hör man hela tiden. Någon logik tycks mycket sällan finnas bakom hur orden används. Ofta används orden bra och miljövänlig synonymt med både bättre och mindre dåligt, liksom dåligt och miljöfarligt används synonymt med sämre eller inte lika bra.

Detta är visserligen inget unikt för prat om miljön, och mycket av vad jag kommer att säga i frågan är överförbart till annan politisk diskussion, men jag tänker här hålla mig inom den miljöpolitiska ramen.

Problemet med bra–mindre dåligt-förvirringen blir ännu värre av att det ofta inte tycks finnas några som helst kriterier för vad som egentligen är bättre eller sämre. Hur är miljön över huvud taget? Vad är bra för den egentligen? De frågorna tänker jag titta på i ett kommande inlägg. Här tänker jag däremot hålla mig till värdeutsagor.

Det är min bestämda uppfattning att man för att kunna ersätta ordet bättre med ordet bra, som många gör, måste omfatta den miljörelativistiska tesen. Annars hamnar man i en självmotsägelse, och hela den argumentation man för fram är meningslös. Man kan inte argumentera för sin sak med ett felslut!

För att tydligt illustrera varför bättre och bra inte är utbytbara, har jag konstruerat ett exempel, Berättelsen om Lilla Gud och rymdstenen. Läs det gärna innan du fortsätter med det här inlägget!

Miljövänligt är inte detsamma som mindre miljöfarligt

Poängen med Berättelsen om Lilla Gud och rymdstenen är att alldeles oavsett hur man definierar »miljö« och vad som är miljöneutralt respektive bra och dåligt, så kan ingen mindre dålig inverkan på miljön kallas bra. Precis på samma sätt kan –5 inte sägas vara ett positivt tal, bara för att det råkar vara högre än –10.

Detta innebär att mindre miljöförstöring inte är något bra, utan något bättre än mera miljöförstöring. Eller mera exakt uttryckt: det är något mindre dåligt.

Att genomföra den kullerbytta som krävs för att kalla någonting (lite) dåligt för någonting bra, genom att jämföra med någonting som är ännu sämre, kräver att miljörelativismen är sann; miljön måste i grunden vara någonting relativt, inte någonting absolut och existerande i sig.

Min tredje försöksvisa formulering av den miljörelativistiska tesen passar bra i det här sammanhanget:

Den som alltså till exempel kallar flyget för ett miljövänligt resealternativ måste med nödvändighet acceptera någon form av miljörelativistisk tes som medför att miljöns tillstånd i grunden består av vår inverkan på den, för att inte säga emot sig själv.

Den vanligaste typen av miljörelativism är att man betraktar det som en miljöneutral handling att inte förändra den inverkan som man har på miljön för tillfället. Såhär:

Ponera att du äger en fabrik som dödar 5 grodor om dagen. Att minska antalet grodor som dödas per dag till 3 är något bra, medan det är något dåligt att öka antalet grodor som dödas varje dag till 8.

Att inte påverka takten är någonting vare sig bra eller dåligt.

Fullständigt tokigt! Att döda fem grodor om dagen är inte alls någonting bra, och inte att döda tre heller. Att döda tre är däremot mindre dåligt.

Utan att som i exemplet ovan definiera värdeneutralt till hur vi påverkar miljön för tillfället, kan man omöjligtvis påstå att någonting som har negativ inverkan på miljön är bra. Det är bara mindre dåligt.

På samma sätt vore det, i berättelsen om Lilla Gud och rymdstenen, en logisk självmotsägelse för Lilla Gud att betrakta alternativ (b) som någonting bra, bara för att det var alternativ (a) som var på väg att inträffa. Om inte miljörelativismen är sann!

Frågan man alltså bör ställa till de som hävdar att minskad miljöförstöring är bra istället för mindre dåligt (eller »bättre«) är:

Svarar personen nej är han eller hon fast i en självmotsägelse.

Svarar personen ja är de miljörelativister och hör inte hemma i seriös politisk diskussion.