Det är dags att införa ett nytt begrepp. Ordet miljörelativism verkar vara ledigt för tillfället när jag gör en Google-sökning, och nu tänker jag ge det en innebörd. Mycket av vad jag tänker skriva här i framtiden kommer att bli tydligare med det här ordet i bakfickan. Detta är också första steget mot att realisera vad ordet Sägen står för i bloggens slogan.
I framtida inlägg kommer jag mera djupgående att gå in på vad jag menar att miljörelativism är (och varför den är tokig). Huvudsyftet med detta inlägg är dock endast att försöksvis formulera en miljörelativistisk huvudtes, som rimligtvis kommer att formuleras både bättre och annorlunda i framtiden.
Varför ett jobbigt nytt ord?
Syftet är att fånga in en underförstådd premiss som jag tycker förekommer i många argument för diverse miljöpolitiska åtgärder. Om den tes jag lägger fram kan bevisas vara en nödvändig förutsättning för ett arguments giltighet, är detta argument ogiltigt eller dess slutsatser falska såtillvida att den miljörelativistiska tesen är falsk.
Det rent praktiska syftet på längre sikt är alltså att en gång för alla, och i grunden, göra upp med en lång rad underliga argument som förekommer inom miljöpolitisk debatt.
Att fullständigt falsifiera tesen är antagligen inte genomförbart, åtminstone inte av mig. Däremot tror jag att den världsuppfattning som skulle krävas för att omfatta tesen, tillhör en sådan liten akademisk-filosofisk minoritet, att ingen som skulle kunna tänkas hålla den för sann tillhör någon kategori med nämnvärt inflytande i aktuella miljöpolitiska diskussioner.
Det främsta användningsområdet kommer alltså att vara att kunna sätta fingret på en självmotsägelse som förekommer i många argument vilka vanligtvis framförs av sådana som definitivt inte håller tesen för att vara sann, men som trots detta för fram argument som kräver att den är sann. Och självmotsägelser är inte särskilt bra när man vill argumentera för någonting.
Den miljörelativistiska tesen
Den provisoriska formulering jag utgår ifrån ser ut som följer:
MR: Sakförhållanden i miljön består ytterst helt eller till en avgörande del av historiska, sociala, ekonomiska, kulturella eller andra samhälleliga samt icke fysiskt miljöpåverkande faktorer.
Lägg noga märke till att detta inte handlar om någon deskriptiv relativism; tesen säger inte att olika människor ser olika på miljön, att de vet olika saker om den, eller att de tror att den är på olika sätt. Istället säger den att miljön helt eller till en avgörande del är att vi mäter eller räknar den. Närmare bestämt är tesens kärna: Hur miljön är, det är direkt avhängigt inomkulturella, samhälleliga och sociala företeelser. När samhällssynen på miljön förändras, förändras omedelbart miljön. Ingen behöver göra någonting med den, utan det sker automatiskt av naturen.
Exempel på vad tesen leder till, om den är sann, är att man utan att ändra längden på en meter skulle kunna bestämma i riksdagen hur många meter högt Kebnekaise faktiskt är, lagstifta och efterleva att pi är 2,14 istället och ändå rita perfekta cirklar, eller bestämma hur många grisar som får plats på en kvadratmeter utan att det blir trångt. Även sådana påståenden som att antalet träd i skogen är större om aktieindex stiger, eller att 500 ton koldioxid skulle ha mindre effekt på klimatet om BNP är högre istället för lägre, tillhör vad MR säger är sanna.
Miljörelativism som motsats till miljörealism
Även om detta fångar in stora, eller alla, delar av vad som avses, är det knappast den bästa formulering man kan tänka sig. Att omformulera MR som en antites till en miljörealistisk tes kanske inte blir tydligare, men kan ändå verka förtydligande. En sådan miljörealistisk tes kan i sin tur försöksvis formuleras som följer:
MO: Miljön är på ett och endast ett sätt, och hur den är förändras inte av vad vi har för kunskap om den eller några andra icke direkt fysiskt miljöpåverkande faktorer.
Den miljörelativistiska tesen som motsats till MO skulle därmed kunna sammanfattas i påståendet MO är falsk, men det blir inte särskilt tydligt. Därför föreslår jag någonting mera specifikt.
MR2: Miljön är inte på ett och endast ett sätt, utan kan vara olika beroende på vad vi vet om den. Hur miljön faktiskt är beror helt eller delvis av faktorer som inte har någon direkt fysisk miljöpåverkan.
Rimliga invändningar emot MO
Det här avsnittet är av en mera filosofisk karaktär, och inte nödvändigt att läsa för den som saknar intresset.
Vid det här laget bör jag nämligen påpeka att jag förutsätter att miljön faktiskt existerar och är fysisk till sin karaktär. En dualist skulle eventuellt kunna invända att själar existerar i miljön och därmed påverkar den, trots att dessa inte består av materia. Det är också en rimlig invändning.
Men den typ av själatro som krävs för att argumentera emot miljörealismen är sådan att den med nödvändighet måste omfatta till exempel healing, eller att vi kan göra hur vi vill med miljön och sedan be till Gud, så fixar han biffen.
I slutändan tror jag ändå att de flesta som tror att levande varelser har icke-materiella själar accepterar påståendet att det är direkta fysiskt miljöpåverkande faktorer som ytterst och allena avgör hur miljön förändras av oss människor.
Det finns fler filosofiska tankeströmningar som skulle kunna ha problem med MO, däribland metafysiska idealister och antirealister. Idealister tror inte att någon fysisk värld existerar över huvud taget, medan antirealister kan sägas ha det gemensamt med varandra att de inte tror på någon objektiv sanning över huvud taget.
I båda fallen är jag övertygad om att nästan alla som tillhör dessa tankeströmningar antingen skulle kunna omfatta en alternativt formulerad miljörealistiskt tes, eller åtminstone godta att den miljörelativistiska tesen är ett meningslöst påstående, förutsatt att de inte förstås ser politisk diskussion som någonting fullkomligt meningslöst och håller sig borta ifrån sådan tidsspillan.
På svenska, tack
Nu tänker jag göra det lite enklare för mig själv (och kanske för dig också) och tala vanlig svenska. Den miljörelativistiska tesen kan också beskrivas ungefär såhär:
MR3: Det finns ingen miljö i sig. Det är någonting vi hittat på. Det vi kallar »miljö« består endast av det vi kallar »miljöpåverkande faktorer«.
Alltså: Om miljörelativismen är sann och man mäter pH-halten i en sjö, så finns egentligen ingen pH-halt eller någon sjö, utan endast en pH-mätare och ett mätresultat. Därför skulle man kunna bygga om sin mätare så att den visade ett trevligare resultat, och därmed slippa slösa bort en massa kalk på att stoppa försurningen som just försvann. Resultatet skulle bli detsamma vilket man än gjorde.
Till sist bör också nämnas att den miljörelativistiska tesen inte heller uttalar sig om kausalitet. Det är givetvis så att om någon har råd att avverka skog och detta är lönsamt, så kan någon komma att göra det. Men detta är inte något direkt förhållande på det sätt som tesen avser, utan beskriver ett händelseförlopp, där det som i slutändan har miljöpåverkan inte är vad det kostade, utan den fysiska miljöpåverkan som en såg har på träd.
Miljörelativismen som tes tycks kanske vara både tillskruvad och konstig. Det är den också! Tyvärr är det samtidigt förbannat vanligt att olika politiska argument faktiskt förutsätter att den är sann!
I framtida inlägg kommer jag att ge exempel på just detta, samt på längre sikt även se om jag klarar av att formulera den bättre än jag redan gjort.
