Folkpartiledaren Jan Björklund inledde sitt tal på landsmötet den 20 november med att sända ett budskap till en elvaårig flicka i Afghanistan, om att svensk trupp ska få bli kvar så att landet inte återgår till sitt medeltida skick. Vi får hoppas att det nådde fram, om det inte förstås bara rörde sig om ett retoriskt grepp ämnat åt närvarande partisaner och pressare.
Angreppet var förstås riktat mot Vänsterpartiet. TT via SvD:
Han attackerade sedan Vänsterpartiet för att vilja dra tillbaka de svenska soldaterna. Björklund angrep också den "intellektuella kulturvänstern" för att ha USA som hatobjekt och menade att demokrati inte hade existerat i världen efter 1945 utan USA. Miljöpartiet kritiserades för förtäckt protektionism genom att kräva att livsmedel ska framställas närodlat och småskaligt.
Och såhär ser avsnittet ur det skrivna talet ut:
Tre gånger har USA räddat demokratins fortlevnad i Europa; första världskriget, andra världskriget och under det kalla kriget. Hitler-Tyskland hade sannolikt förlorat andra världskriget även utan den amerikanska insatsen, men det hade då skett till priset av en total sovjet-kommunistisk dominans i Europa efter kriget.USA är en ung nation, men det är världens äldsta existerande demokrati. Utan USA hade demokratin som samhällssystem inte existerat i världen efter 1945.
Den så kallade intellektuella kulturvänstern, enligt min mening mer vänster än vad den är intellektuell eller kulturell, har USA som sitt hatobjekt. Den yttrandefrihet som de utnyttjar när de skäller på västvärldens värderingar, existerar inte i de samhällssystem de själva har omfamnat.
(Ser ni förresten hur han smyger in att inga vänsterväljare har någon kultur eller intelligens?)
Givetvis kan jag inte svara åt någon till vänster, så istället undrar jag så här: Vad är det egentligen för slags argument han för fram? En rimlig rekonstruktion kan se ut ungefär som följer.
Utan Förenta staternas agerande på 1940-talet hade Sverige lytt under kommunistisk diktatur, istället för att vara ett demokratiskt land med yttrandefrihet. Det är alltså på grund av Förenta staternas tidigare förda politik, som den intellektuella kulturvänstern kan vara öppet kritiska emot den politik som Förenta staterna för i dag. Därför är det moraliskt fel att kritisera den politiken.
Kärnan i argumentationen är alldeles uppenbart tacksamhetsskuld. Den intellektuella kulturvänstern borde egentligen vara så tacksamma över att de i dag har möjligheten att uttala kritik emot Förenta staternas nuvarande politik, att de är moraliskt förpliktade att vara okritiska till densamma. Är detta ett sunt argument?
Eftersom andra världskriget faktiskt är relevant i sammanhanget, ponera det följande: Tack vare Adolf Hitlers politik på områdena tysk infrastruktur och ekonomi, fick många tyskar (inledningsvis) ett bättre liv. Dessa stod vid krigsutbrottet därför i tacksamhetsskuld till Adolf, och var moraliskt förpliktade att inta en okritisk inställning till hans senare politik.
Mina damer och herrar, en applåd för Folkpartiledaren är på sin plats! Det första avsnittet av talet är symtomatiskt för hela hans uppenbarelse som politisk debattör – om retoriken är övertygande, så är substans irrelevant.
Skulle man kunna tro. Men detsamma gäller många andra, så Jan är inte unik. Det som däremot gör honom litet speciell som politiker, det är att han tagit det hela ett steg längre: Om retoriken är övertygande, så genomför han den istället för någon politik.
Det är inte minst så populismen fungerar, även om Folkpartiet kör med en något snällare variant. Retoriken har blivit ideologi.
Inlägget skrevs i november 2009, men råkade undgå publicering till nu. Fotografiet är från Almedalen i år, där han höll samma tal en gång till.
