I dag bloggar nästan alla om de rödgrönas budget, men det gör inte jag. Det finns andra saker som också är viktiga.
Istället ska jag försöka presentera en annorlunda 39-åring. Hon föddes på Förenta Staternas independence day den 4 juli 1971 i San Francisco, och därför fick hon heta Hanabi-Ko. Det är japanska (花火子) och betyder fyrverkeribarn.
Något som Hanabi-Ko är känd för, är att hon tagit hand om många djur, framför allt katter. Om hennes relation till hankatten som hon kallade All Ball har det till exempel skrivits en barnbok. Hon är över huvud taget väldigt vän av sig, och alltid noga med att vara snäll och artig mot andra. Hennes favoritfärg är röd, hennes favoritfilm Rädda Willy, och hennes favoritmat är nötter, tofu, äpplen och majskolvar.
Hanabi-Ko har aldrig lärt sig prata, även om hon förstår en hel del när andra pratar. Däremot har hon lärt sig teckenspråk. Att ha det så kan faktiskt vara en fördel för vissa, och hon har bland annat fått bli huvudperson i undervisningsfilmer i teckenspråk som används på dövskolor i Kamerun.
Annars är Hanabi-Ko inte så förfärligt annorlunda jämfört med de flesta andra, och har genomfört IQ-test som placerar henne någonstans mellan 70 och 95 på skalan. Per definition är 100 genomsnittet för en människa, oavsett ålder (vilket för övrigt innebär att 100 i IQ är olika »smart« beroende på hur gammal man är).
Apropå IQ tycker jag förresten att man alltid ska ha i minnet att Alfred Binet, mannen som hittade på IQ, var noga med att det inte gick att mäta verklig intelligens på det sättet, om det alls är möjligt. Men han menade däremot att IQ kunde vara ett bra verktyg för att finna barn som behövde extra hjälp i skolan. Man kan ju vara intelligent på helt andra än det akademisk-teoretiska sätt som passar i skolan, som bekant.
Eftersom Hanabi-Ko är ganska ovanlig har det gjorts ganska omfattande vetenskapliga studier av henne. Det kanske låter grymt, men hon har själv inte något emot det, utan tycker det är bra att vi får reda på mer om henne. Hon har dessutom väldigt god hjälp av andra i sin närhet, som ordnar sådant åt henne som hon inte fixar själv. Till exempel fick hon för några år sedan hjälp att videodejta, och bor sedan en tid tillbaka ihop med en kille hon till slut fastnade för.
Trots att hon är lite annorlunda begåvad jämfört med de flesta andra, så är hon helt normal på insidan, och upplever samma breda spektrum av olika känslor och beteenden som oss andra. För de flesta låter det som en självklarhet, skulle jag tro.
Kanske låter det till och med en smula nedlåtande när jag pratar om Hanabi-Ko så här? Då måste jag få försvara mig! De här sakerna behöver faktiskt sägas, för det finns många som inte fattar att det är sant. Faktiskt beter sig de flesta som om inget av allt detta någonsin hänt. Och då pratar jag inte bara om Hanabi-Ko.
Ni har kanske redan förstått vad poängen är. Hanabi-Ko kallas vanligtvis bara för Koko. Hennes tre största önskningar är att skaffa barn, att alla ska vara snälla (även mot dem som är som Koko) och att få flytta till Maui-reservatet för gorillor på Hawaii. Det finns många människor som jobbar med alla tre önskningarna, mer eller mindre hela tiden.
Så i dag medan alla babblar om chocker och avdrag kan du fly undan och lära dig litet amerikanskt teckenspråk med Koko. Det finns även många filmsnuttar att se som ger en inblick i hur vardagen ser ut för henne.
Tavlorna jag visat i inlägget har målats av Hanabi-Ko och hennes tidigare partner Michael, som också pratade teckenspråk. De levde som syskon och fick därför inga barn, och för tio år sedan gick han tyvärr bort.
I tur och ordning föreställer bilderna en äng med blommor och vattendrag (av Koko), en hund som hette Apple (av Michael), ingenting särskilt (av Michael) och så till sist kärlek (av Koko).
