Inom argumentationsanalysen analyserar och bedömer man främst två egenskaper hos ett argument: rationell styrka och retorisk kraft.
Den rationella styrkan hos ett argument för en slutsats, är detsamma som hur väl argumentet ger stöd åt slutsatsen i rent logiskt. Den retoriska kraften i sin tur är hur övertygande framfört argumentet är.
Retorisk kraft har alltså ingenting med sanningshalt att göra, till skillnad från rationell styrka som bara har med sanningshalt att göra. Besvärande ofta använder människor till och med logiskt totalt felaktiga argument för att ge ökat stöd åt sina åsikter.
Inom politiken har retorisk styrka alltså mycket stor betydelse, ofta större än verklighetsförankringen. Många politiker vill framför allt övertyga så många som möjligt om att de har rätt. Görs detta utan att de för fram sunda argument, då menar jag att det är någonting dåligt. Till vardags kallar jag sådan argumentation för populism.
I den här lilla artikelserien om argumentationsanalys kommer jag inte att ägna konsen att skapa god retorik någon särskild uppmärksamhet. Istället tänker jag när retoriska argument kommer på tal att behandla den rationella sidan av dem. Enbart.
Det sätt att analysera jag kommer att använda ligger mycket nära den klassiska logiken, och förekommer ymnigt inom den analytisk-filosofiska traditionen. Men tro inte därför att det bara kommer att handla om esoteriskt eller flummigt filosoferande. Detta är raka motsatsen!
Tro inte heller att jag använder ordet logik i dess vardagliga bemärkelse. Ibland hör man någon säga, eller råkar kanske säga själv, att »det där är ju inte logiskt« om någonting man inte förstår, eller att en person eller företeelse »följer en alldeles egen logik«.
Men inte i något av dessa två fall har ordet logik använts riktigt som det ska. Det finns visserligen inget fel i att använda ordet i andra betydelser än den egentliga, men när man talar om logik i den bemärkelse jag gör här, så finns det bara en logik – den som handlar om vad man kan tänka sig fram till är sant.
Det där är mycket viktigt! Logiken kan inte säga om du ser en ost på bordet eller inte. Däremot är det med hjälp av logiken du kan dra slutsatser av att osten står där, om den nu gör det. Med logikens hjälp kan man deduktivt bevisa saker. Ett sådant bevis kan se ut så här:
- Alla katter är grå.
- Gösta Ekman är en katt.
- Gösta Ekman är grå.
Att detta är ett bevis betyder inte att slutsatsen ovillkorligen är sann. Däremot betyder det att slutsatsen är sann om premisserna är det. I det här fallet är premisserna falska, men det är fortfarande ett bevis.
Här är ett bättre bevis, ett som jag tycker har sanna premisser:
- Alla fiskar är djur.
- Gäddan är en fisk.
- Gäddan är ett djur.
Voíla, ett logiskt bevis för att gäddan är ett djur. Nu räcker det att vi kontrollerar de båda premissernas sanningshalt, för att veta om gädda är ett djur eller inte. Är de båda sanna, vet vi att det är så.
Jag kommer att använda både fiktiva och verkliga exempel som underlag i artikelserien. Däremot följer jag ingen särskild systematik eller ordning, utan väljer ganska godtyckligt ämne för varje inlägg. Tro inte heller att det nödvändigtvis behöver handla om sådana här självklara exempel, för jag lovar att plocka fram verkliga och långt mera komplexa fall av argumentationer – och misslyckade försök till sådana.
Någonting jag vill vara tydlig med är att huvudsyftet med serien är politiskt – eller kanske metapolitiskt. Politiker och politiska debattörer ska avkrävas konsistens i sina resonemang. Kännedom om empiriska fakta förändras, men ren logik är konstant.
Konstruktiv och saklig diskussion välkomnas, inte minst eftersom det är främjandet av en sådan som är mitt huvudmål. Förhoppningsvis kommer ni att finna, precis som jag redan funnit, att den här typen av analys förvånansvärt ofta sätter fingret på saker man redan satt och tänkte, men inte kunde finna några ord för. Det är sådan logiken är.
