Hur tänker en riktig klimatskeptiker?

Alla de som ropar högt och lågt om att IPCC har fel kallas för klimatskeptiker, men detta är ett riktigt missgrepp! Jag tänker visa hur en mera normal skeptiker som jag själv förhåller mig till den globala uppvärmningen i det här inlägget. Men först vill jag reda ut ett och annat.

SR Vetenskapsradion fortsätter nämligen sin granskning av arbetet i IPCC med ett reportage kring frågan om huruvida panelen ska styckas upp i sina tre beståndsdelar till följd av alla »-gates« (men ingen Bill); det har ju uppdagats en del misstag i deras arbete.

Vad som är värt att lyfta fram särskilt är detta:

Klimatpanelens arbete är uppdelat i tre arbetsgrupper. Arbetsgrupp 1 undersöker hur människans koldioxidutsläpp påverkar jordens klimat, medan de övriga två grupperna studerar konsekvenserna av klimatförändringen och hur vi kan hantera den. De felaktigheter som uppdagats den senaste tiden har alla rört den senare delen av rapporten.

— — —

Arbetsgrupp 1 använder sig uteslutande av vetenskaplig litteratur, medan de övriga två grupperna också använder sig av andra typer av källor.

Det finns alltså tre grupper, som arbetar på tre olika sätt, med tre olika frågor (eller ska man kanske säga fält):

1. Arbetsgrupp ett utvärderar naturvetenskaplig forskning om klimat och klimatförändringar, alltså om och i så fall hur människan påverkar klimatet.
2. Arbetsgrupp två utvärderar hur samhällen och välfärd kan komma att påverkas av sådana klimatförändringar.
3. Arbetsgrupp tre utvärderar hur klimatförändringarnas åverkan på samhället kan förhindras och dämpas, alltså vad vi kan göra åt det hela.

Arbetsgrupperna 2 och 3 har inte lika rigoröst utformade riktlinjer för sina källor som den första arbetsgruppen. Det är också i dessa två arbetsgrupper som vissa tveksamheter uppdagats. Några av de här tveksamheterna har visat sig vara nys, andra har visat sig vara verkliga.

Men inga fel har ännu uppdagats i den första arbetsgruppens rapporter. Notera alltså att det är där, och bara där, som frågan om huruvida människan påverkar klimatet eller inte behandlas. Om jag inte uppfattat allting helt upp-och-ned, så har de slagit fast att den globala uppvärmningen under andra halvan av nittonhundratalet orsakats av oss människor med minst 90 procents sannolikhet.

Dessa två fakta är viktiga att hålla i minnet. Två populära argument mot att några klimatförändringar alls äger rum är nämligen:

1. IPCC är ett politiskt projekt, inte ett vetenskapligt. Detta bevisas av att de är så tvärsäkra på att människan orsakat klimatförändringarna. Vissa förnekare går till och med så långt att de anger denna påstådda politisering som enda skäl till att förneka arbetsgruppens vetenskapliga slutsatser (jfr. som vanligt felslutens svenske företrädare i fluga Dick Erixon). Det här argumentet håller inte, för någon tvärsäkerhet är det inte fråga om. Det är en sannolikhetsbedömning man gjort.
2. Alla dessa fel är ett tydligt tecken på att klimatpanelen inte vet vad den pysslar med. Deras slutsatser är därför inte att lita på, utan vi kan strunta i dem. Det här argumentet är också tokigt. De felaktiga uppgifter man funnit är för det första otroligt få i förhållande till den totala mängden, och för det andra så har det i samtliga fall handlat om rapporterna från arbetsgrupp 2 och 3. Den arbetsgrupp som utvärderar klimatforskningen, och människans påverkan på klimatet, har inte berörts. Alls.

De här två argumenten är alltså helt värdelösa. Vad vi faktiskt har är till 90 procents sannolikhet en global uppvärmning orsakad av mänsklig aktivitet.

Men nu råkar det vara så att jag faktiskt är skeptiker i klimatfrågan. Jag driver varken gäck eller skriver satir, utan det är helt sant! Men vad betyder det egentligen att vara skeptiker?

Tja, jag kan ju börja med vad det inte betyder. Det betyder inte alls att jag förnekar någon mänsklig global uppvärmning. Jag vet för litet om klimatvetenskap för att kunna göra något sådant. Det betyder inte heller alls att jag är säker på att det finns en mänsklig global uppvärmning. Jag vet som sagt för litet om klimatvetenskap.

I stället är det så här: Jag vet för litet, men jag tror jag vet vilka som kan mera än mig. Jag tror inte att vi kan veta säkert vad som kommer att hända. Detta gäller förstås all kunskap om framtiden för mig, men jag är också possibilist och tror att allt är möjligt.

Så varför tjatar jag om det här då, trots att jag inte vet? Mjo, givet att jag inte vet någonting säkert om framtiden, så har jag två valmöjligheter. Antingen gör jag saker ändå, eller så skiter jag i allt och nöjer mig med att sitta här och inget veta, ens om vad som händer i nästa sekund. Det där sista känns så trist att jag inte vill. Att gissa om framtiden är helt enkelt det bästa alternativet jag har. Detta är ett pragmatiskt argument som jag tycker duger gott och väl.

Så vad innebär det i klimatfrågan? Det ska jag berätta. Låt mig visa en beslutsmatris för dig. Det är en liten tabell som hjälper en att fatta sunda beslut i situationer där alla fakta inte är kända.

Jag tror det är rätt så självklart hur tabellen ska utläsas. Kolumnerna representerar våra handlingsalternativ, raderna vad verkligheten har för sig. Vi får alltså inte välja om det ska bli A, B eller C. Men vi kan välja mellan 1 och 2.

Kom ihåg att det mest sannolika är B, att mänsklig aktivitet orsakar en global uppvärmning. Att det är vi som ligger bakom problemen innebär att vi har möjlighet att påverka utvecklingen. Skulle det inte vara vi som ligger bakom den, finns antagligen en mycket smal chans att vi ändå kan påverka. Men det bortser jag helt ifrån här.

Om vi väljer (1) att inte vidta några åtgärder, så är det över 90 procents risk att allt blir riktigt kasst. Men om ingen uppvärmning istället finns, då blir det ingen skillnad alls, varken bättre eller sämre.

Om vi istället väljer (2) att faktiskt göra något, så kan det bli på litet fler sätt. Om ingen uppvärmning finns, så har vi gjort en massa saker i onödan. Vissa av åtgärderna har förvisso en massa goda sidoeffekter, men sammantaget så är det nog ändå ett sämre resultat än 1A.

(Det är förstås möjligt att parera uppvärmningen på ett sätt som är bättre än flera sannolikt inträffande sätt som vi kan låta bli att vidta åtgärder på, men vi räknar lågt för att inte överdriva argumentets bärkraft. Det är faktiskt starkt ändå.)

Om uppvärmningen istället är helt obeveklig, och vi av någon anledning inte klarar av att rå på den, så blir det lika illa som i fallen 1B och 1C. De här tre möjliga utvecklingarna är de sämsta tänkbara.

Om vi till sist gör något, och det mest sannolika dessutom inträffar, så hamnar vi på 2B. Detta är helt klart sämre än både 1A och 2A, men vi har ingen möjlighet att välja vilken bokstav vi vill ha, bara siffra.

Slutsatsen blir alltså den här: Gör vi ingenting, är risken över 90 procent att det blir så illa det över huvud taget kan bli. Om vi däremot gör någonting, så är risken att det blir så illa det kan bli inte ens 10 procent.

Vilken häst satsar du på?