I gårdagens Agenda sade Fredrik Reinfeldt så här om sjukförsäkringsdebatten:
Jag försvarar att jag utmanar en tanke som fanns före jag trädde till, nämligen att huvuddelen av hanteringen av arbetsmarknadsproblem i Sverige ska vara att vi förtidspensionerar, sjukskriver och för bort människor som är arbetsföra för att parkera dem i stora ersättningssystem.
Han framställer människor som offer: Någon som drabbats av en livskris vid 35 års ålder och blivit arbetsför igen vid 42, säger han, får höra att det är försent att komma tillbaka. Systemet tvingade människor att inte arbeta, heter det. Nu försvarar han alltså att han gör någonting åt detta statliga förtryck. »Syftet är gott.«
I Ekots lördagsintervju, tidigare i helgen, var det samma visa:
Tomas Ramberg: Du har ju arbetat rätt hårt med att förändra bilden av Moderaterna: De nya Moderaterna ska vara ett parti som står för välfärd. Hur tror du den bilden påverkas av sjukförsäkringsdebatten?
Fredrik: Ja, av debatten påverkas den negativt. Men det beror ju på att vi inte har nått fram i vår beskrivning av att vi försöker ge människor en andra chans, att vi försöker komma runt ett system som var byggt på att passivt se människor sjukskriva sig och därmed lämna arbetsmarknaden. Den som gick på en smäll i livet vid 34, kunde inte återkomma när det ordnat upp sig vid 38, för då var man utförsäkrad eller borta, och då sade vi: Såhär kan inte Sverige byggas för framtiden, vi måste ta vara på människors arbetsförmåga, vi måste sätta in rehabiliteringsinsatser, vi måste visa att vi reagerar, och vi följer upp att människor sjukskriver sig. Det finns en positiv tanke med detta, men det är kanske inte alltid så det beskrivs eller upplevs.
Men var det verkligen så de sade? Hur såg Fredriks egen beskrivning egentligen ut för några år sedan, den som han nu säger sig återge?
I en debattartikel i Göteborgs-Posten december 20041 som han skrev, var det någonting helt annat som låg bakom sjukskrivningstalen:
Det sägs att all makt korrumperar. Då makt och parti blir ett på det tydliga sätt som skett i Sverige föds en självgodhet som skapar ett avståndstagande till verkligheten.
— — —
Då politiker och makthavare inte kan skilja på rätt och fel får det genast gensvar hos vanligt folk. Många ställer sig frågan varför de själva ska anstränga sig och vara ärliga, då de som befinner sig i samhällstoppen agerar som de gör. Det urholkar människors vilja att göra rätt för sig.
Att arbete och studier inte lönar sig förstärker känslan. Gränsen mellan rätt och fel förskjuts. Det påverkar sedan den gängse synen på saker som svartjobb, civil olydnad, skatteflykt och bidragsutnyttjande.
Med denna girighet hotas de värderingar och den moral som bär upp ett fungerande samhälle; att man ska arbeta och göra rätt för sig, att man ska ta ansvar för sina handlingar och hjälpa dem som har det svårt. Fusk, fiffel och likgiltighet kommer i dess ställe. Vi kan i dag se hur ett nytt samhälle avtecknar sig, där det inte längre är fel att sätta sig upp mot lagar och regler eller att skapa sig sina egna normsystem.
— — —
I grunden handlar det om att vi måste känna ett större personligt ansvar som människor. Vi måste åter känna att det går att påverka våra liv till det bättre genom egna och hederliga ansträngningar. I grunden borde det vara självklart. Studier, arbete och företagsamhet ska löna sig. Det ska vara riktigt att anstränga sig och göra rätt för sig. Det ska vara rätt att följa lagar och regler, samt fel att begå brott eller skada andra.
Girigheten blir vi inte kvitt, vi kan bara anstränga oss att begränsa dess svängrum.
Är det någon som minns girigheten? Girigheten enligt Reinfeldt: Socialdemokratin i Sverige hette debattartikeln.
Socialdemokraterna hade haft makten så länge att den korrumperat dem fullständigt, menade Fredrik. Detta hade till slut smittat av sig på vanligt folk, som numera ägnade sig åt BIDRAGSFUSK i en enorm omfattning.
Detta hörde till arbetslinjen. Varför försvann det motivet?
Tja, kanske avslöjandena om allt borgerligt fuskande med tv-avgifter, svarta barnflickor, dataintrång och vad det var gjorde resonemanget olämpligt. Kampanjlinjen övergavs. De sjukskrivna gick från att beskrivas som girigt arbetsskygga, till tvingade av systemet att stanna hemma och inte jobba.
Allt annat är en efterkonstruktion. Detta är bakgrunden till sjukförsäkringsreformen. Givetvis slår den hårt mot många som är sjuka, när den faktiskt utformats för att STOPPA FUSKET. Det var ju vad man gick till val på.
- Artikeln finns inte längre på nätet. ↩
