Hur liberalt är det egentligen, Rebecca?

I går gick jag med i en nystartad Facebook-grupp som heter Granska MP, vars huvudsyfte är att visa att Miljöpartiet inte är något liberalt parti. Förvisso heter initiativtagaren Rebecca Weidmo Uvell och tillhör dem som hoppas regeringen får sitta kvar i höst, men jag såg inte det som något hinder att ta del av vad som kunde tänkas ingå i granskningarna.

I en tidigare variant av min presentation här på bloggen berättade jag hur det var med en viss personlig vånda jag till slut knöt mig till ett parti. Att jag i somras blev medlem i Gröna Studenter, och därigenom även Miljöpartiet, var inget självklart steg. Visserligen finns inget parti i dag som står närmare vad jag själv tycker, men det behöver ju inte innebära att jag står tillräckligt nära, tänkte jag mig. Den andra anledningen till min vånda var att jag oroade mig över att »automatiskt« bli mindre självständig och mer utav en partisympatisör, helt enkelt på grund av hur svårt det är att inte associera sin person till de organisationer man går in i.

Detta är någonting jag fortfarande vaktar mig själv rätt så noga på grund av. Av inte minst den orsaken är jag också uppmärksam på kritiken som riktas mot Miljöpartiet, samt försöker aktivt att ta den på allvar och hitta nya ingångsvinklar i vad som sägs för att förstå vad som egentligen menas, även när det vid en första anblick känns som korkad kritik. Jag har tidigare skrivit om den här associeringseffekten, bland annat i inlägget Publiken vinner alltid.

Så jag tyckte det verkade roligt att vara medlem i en Miljöparti-kritisk grupp på Facebook som faktiskt ägnade sig åt att säga något jag uppfattade som konkret. Rebecca hade inlett granskningen med att lyfta fram tio punkter som hon menade att Miljöpartiet hade en icke liberal politik på. Detta läste jag med intresse.

Under kvällen gick flera miljöpartister med i gruppen, och några kommenterade de olika påståendena. Bland dessa fanns Anders Wallner, som är föräldraledig språkrörssekreterare, men också andra rödgröna som Anders Utbult på Alliansfritt Sverige.

Själv valde jag dock att inte kommentera något, eller ens trycka på den där lilla Gilla-länken, även om vissa av sakerna som Rebecca nämnde om Miljöpartiet var sådant som jag faktiskt gillar. Jag är ju som bekant av den uppfattningen att många grundläggande liberala värden är en konsekvens av grundläggande gröna, men att en grön värdegrund inte är identisk med en liberal. Att Miljöpartiet inte är ett liberalt parti var också gruppens huvudbudskap.

När jag skulle kolla om det hänt något nytt i gruppen i dag, så fanns den inte längre. Märkligt! Blev hon så sur att hon lade ned projektet efter knappt ett dygn?

Nej, visar det sig. En snabb sökning på Google avslöjade att jag blivit utslängd. Markus Holmquist berättar:

Facebookgruppen ”Granska MP” har i skrivande stund 53 medlemmar. Gruppen bildades för att granska MPs ”antiliberala ideologi” och avslöja allt som MP påstås dölja med sina politiska avsikter. Under dagen var det en gansak stor tillströmning av nyfikna medlemmar, flera av dessa mer eller mindre aktiva miljöpartister som ville bemöta de påståenden som kom fram i gruppens diskussioner. Nu har flertalet av dessa stängts av från gruppen och gruppen är inte längre öppen att gå med i utan man måste nu ansöka om medlemskap!

Till en viss grad går det förstås att förstå. Det känns väl knappast roligt att starta en grupp vars syfte är att lyfta fram negativa aspekter hos ett parti, för att sedan se den invaderas av människor som aktivt tar ställning för en del av det som lyfts fram, samt frågar efter källor till andra påståenden som de inte tror stämmer.

Men jag gjorde faktiskt ingenting mera än att läsa! Inte ett knyst gav jag ifrån mig. Ändå får jag nu inte ens se att gruppen existerar, eftersom jag inte bara uteslutits ur den, utan faktiskt blivit avstängd. Eftersom jag mycket väl kan tänka mig att vara medlem och hålla tyst, så hade jag gärna ansökt om medlemskap. Men det går inte, eftersom jag inte får veta att gruppen finns längre.

Hur kan det egentligen komma sig att Rebecca gör så?

Tja, hon presenterar sig så här:

Rebecca är civilekonom från Handelshögskolan i Göteborg och har mer än 10 års erfarenhet av affärsutveckling och marknadsföring. Hon har tidigare arbetat som bland annat Key Account Manager på GE Money Bank och som marknadschef på Magasinet Neo. Närmast kommer hon från ett arbete som projektledare för Märkesåret 1809, ett regeringsprojekt som uppmärksammade att det var 200 år sedan Sverige och Finland delades och landshövding Per Unckel var chef.

Man kan alltså tänka sig att hennes sympatier ligger bortom det opartiskt journalistiska. Inget ont i detta, givetvis! Även sympatisörer till andra partier måste såklart få granska Miljöpartiets politik, annars blir det inte bra. Roligast och bäst är förstås konstruktiva diskussioner även meningsmotståndare emellan. Dessutom är det både demokratiskt och – vågar jag gissa – liberalt.

Min fråga är varför jag blev utesluten ur gruppen endast på grund av att jag är medlem i fel parti. Någon annan orsak än den kan ju inte finnas, eftersom jag inte gjorde något väsen av mig över huvud taget.

Hur liberalt blev det här egentligen, Rebecca?

Kanske ligger förklaringen i hennes syn på vilka människor som är »okej« att släppa in i den »liberala« gemenskapen. När hon tidigare arbetade som projektledare för Märkesåret 1809 under moderaten Per Unckel, så var det Kalix Kommun, där Peter Eriksson varit kommunalråd, som inte fick vara med:

På märkesårets hemsida kan besökaren uppdatera sig om vad som står på programmet för sin egen och andra kommuners arrangemang. Förutom om det gäller Norrland. Där möts läsaren av texten "Här kommer inom kort en presentation på lokala aktiviteter i norra Sverige".

Men något program kommer inte att läggas in. I alla fall inte för aktiviteterna i Kalix.

– Vi har bjudit in ryska representanter från Murmansk till arrangemanget. På grund av det får vårt program inte ligga ute på hemsidan. Är det ett kallt krig som pågår eller vad är det? Dessutom har Säpo kontaktat oss för att få namnen på de ryska gästerna, säger Åsa Morin, kultur och fritid.

Rebecca Weidmo Uvell, projektledare, skriver i ett mejl till arrangörerna i Kalix att den ryska kopplingen inte är helt oproblematisk och att hon ska kontakta sin chef, Per Unckel, för att diskutera Kalixarrangemanget. Och nu är diskussionen över. Kalix har fått informationen att deras program får inte finnas med då de har ryska gäster som medverkar i firandet.

Weidmo Uvell vill inte svara på frågan om varför beslutet tagits utan hänvisar till Per Unckel. NSD har försökt nå honom för en kommentar utan resultat.

– Vi har samarbetet med Barentsregionen i många år här uppe i norr. För oss är det helt naturligt att jobba med Ryssland som har en stor del i det som hände då, 1809. De verkar inte förstå det. Kanske det är något Stockholmssyndrom, säger Tomas Lindgren kommunens informationschef.

Miljöpartiet har gått starkt framåt i Stockholm. Kan det vara så att Rebecca känner sig tvungen att utesluta folk ur sina projekt, med orsak av att hon är rädd för dem som har makten över henne? Det är ju detta som är själva kärnan i Stockholmssyndromet, som egentligen är ett psykiskt fenomen vilket människor som tagits gisslan riskerar att drabbas av:

Syndromet har studerats av olika forskare och man har kommit fram till att det framför allt baserar sig på rädsla för att råka ännu värre ut och en vädjan till den inre godheten hos den som tagit en som gisslan. Ju mer energi man investerar i denna typ av förhållande, desto svårare får man att bryta sig loss.

Snälla Rebecca, jag tror inte Per blir arg på dig. Jag lovar att jag inte är från Ryssland! Kan jag inte få vara med igen?