Grundkurs i felslut

På vilket sätt inleder man bäst en grundkurs i felslut? Vad är förresten ett felslut?

Vi börjar väl med att förklara det. Ett felslut (eller fallasi) är ett logiskt resonemang som… inte är logiskt alls. Som såhär: Eftersom jag tittar ut genom fönstret, hette min mormor Gerd.

Men detta räcker inte på långa vägar som förklaring. Ett felslut är ett argument som på grund av att det inte är välformat inte ger stöd åt slutsatsen av argumentet.

I den här artikelserien kommer jag att använda orden argument och slutledning synonymt. För att lyckas förklara närmare vad ett felslut är, måste jag först förklara vad jag menar med argument.

Ordet argument har nämligen en särskild betydelse i de här sammanhangen. Ett enkelt påstående är inte något argument. Istället består ett argument av ett antal premisser, som tillsammans leder fram till en slutsats.

Det följande är ett argument (men också ett formellt bevis):

1. Alla trumpetare har starka magmuskler.
2. Örjan är trumpetare.
3. Örjan har starka magmuskler.

Precis som när man ställer upp mattetal drar vi ett streck ovan argumentets slutsats, för att visa vad vi kom fram till.

Man kan formalisera ett argument, så att man tydligt ser vad det har för form. Det ovanstående exemplet kan formaliseras så här:

1. Alla A är B.
2. x är A.
3. x är B.

Nu ser man mycket tydligt att argumentet håller. Om alla som är A också är B, så måste helt enkelt x vara B i och med att x är A.

Och då kommer vi till felslut. Ett felslut kan se ut såhär:

1. Alla trumpetare har starka magmuskler.
2. Yvette är trombonist.
3. Yvette har starka magmuskler

Formaliserar vi det ovanstående, ser det ut såhär:

1. Alla A är B.
2. x är C.
3. x är B.

Här är ett mycket tydligt exempel på ett helt felaktigt argument. När vi först konstaterat att trumpetare har starka magmuskler, och därefter att Yvette är trombonist, så följer det inte att hon har något sexpack under tröjan. Men det följer inte heller att hon inte har det.

För visst, det kan vara så att slutsatsen är riktig, men argumentet ger inget som helst stöd för den saken. Det är ett felaktigt argument, alltså ett felslut.

Det viktigaste felslutet att minnas, medan du läser resten av artikelserien, är det följande:

1. Argumentet A ger inget stöd för slutsatsen C.
2. Slutsatsen C är falsk.

Bara för att ett argument är ett felslut, så är inte slutsatsen nödvändigtvis falsk. Om ett argument är felaktigt så innebär det bara att det inte ger något stöd för slutsatsen.

Här följer ett exempel på ett felslut som leder till en slutsats som är sann, för att göra det extra tydligt vad jag menar:

1. Några partiledare är kvinnor.
2. Ingen som heter Bertil är kvinna.
3. Mona Sahlin är partiledare, och heter inte Bertil.
4. Mona Sahlin är kvinna.

Vem som än har resonerat såhär, har resonerat FEL. Slutsatsen är, som du ser, helt riktig, men argumentet ger inget som helst stöd för den. För att tydligt avslöja felslutet ska vi konstruera ett motexempel.

Ett motexempel är ett argument som använder exakt samma logiska form, men kommer fram till en felaktig slutsats. Den logiska formen ser ut såhär:

1. Några A är B.
2. Inga C är B.
3. x är A men är inte C.
4. x är B.

Motexemplet konstruerar vi genom att »fylla i« våra egna saker där det står A, B, C och x. Vi måste vara noga med att allting vi fyller i är sant.

1. Några människor finansierar Stockholm Pride.
2. Ingen soffgrupp finansierar Stockholm Pride.
3. Göran Hägglund är människa, men är inte någon soffgrupp.
4. Göran Hägglund finansierar Stockholm Pride.

Som ni tydligt ser, så är alla premisser riktiga, men slutsatsen ändå falsk. Motexemplet bevisar därmed att argumentformen är ogiltig, och att det handlar om ett felslut. Mona Sahlin är dock fortfarande kvinna, men inte över huvud taget på grund av de skäl jag angav tidigare.

De allra flesta exempel på felaktiga slutledningar man stöter på är inte lika tydligt felaktiga som det här. Ofta handlar det om önsketänkande – man känner väldigt starkt för slutsatsen och önskar att den vore sann, detta så till den grad att man inte längre tänker ordentligt.

Inte sällan är felsluten dessutom formulerade i väldigt övertygande och vackra ordalag. Håller man då redan med om slutsatsen, är det lätt hänt att man blir övertygad på felaktiga grunder.

Om man istället inte håller med om slutsatsen, så blir man arg och tror inte på den trots att någon sagt den är sann.

Svårast är för det mesta att ordentligt granska sådana argument som tycks ge stöd åt vad man själv redan tycker. Men det är genom att syna själva argumenten som man visar att någon har fel. Eller rätt, för den delen.

Att först ställa upp skrivna eller talade argument och sedan formalisera dem, är ett utmärkt sätt att granska om de verkligen håller. Det är vad jag tänker göra i den här serien med inlägg.

Dig som läser engelska obehindrat vill jag dessutom tipsa om en smått fenomenal källa till information om felslut.