Idag gör jag ytterligare en uppsamling av artiklar kring svenska grisboenden. Mest intressant är förstås vad som skedde i gårdagens Aktuellt-sändning, där Marit Paulsen kom med i grund och botten exakt samma kritik som Djurrättsalliansen: Det är systemet det är fel på.

Marit Paulsen – Sveriges äldsta och mest inflytelserika extremist!

Dagens Nyheters huvudledare heter Grymt sa grisen. (Vad tänkte de egentligen när de satte den rubriken?) För att vara en DN-ledare är den ovanligt nyanserad, vilket å andra sidan knappast är anledning att släpa fram några pukor och trumpeter. Det de främst siktar in sig på är att försöka framställa KRAV-märkning som irrelevant och meningslös, åtminstone när det gäller djurskydd, för att istället föreslå en särskild djurskyddsmärkning. Men på vägen till den poängen lyckas de vidröra någonting helt annat:

Vi har hört det förr. Men det gör bara det hela värre. Att inget tycks bli bättre trots upprepad rapportering om stressade grisar som vadar i avföring, som inte har halm att böka i och som äter på andra, döda grisar. Hur länge ska vi behöva matas med olika varianter på en och samma nyhet?

Ett svar är: så länge det går att köpa rimmat fläsklägg för 29:90 kilot. Eller fläskfilé för ungefär det dubbla. Det är lätt att skylla på uppfödarna och producenterna. Men konsumenterna är också aktörer som ytterst sitter på ett tyngre veto än lagstiftaren. Om konsumenterna ratar produkter där priset pressats så till den grad att inget värdigt djurliv är möjligt slås dörren igen för denna typ av produktion.

Vi tar det gång till, i klartext: Djuren kommer att ha det alldeles för dåligt tills alla som går och handlar köper dyrare kött istället för billigare. Politiker är förhållandevis maktlösa när det kommer till djurskydd jämfört med konsumenter. Ytterst är det marknadskrafterna som har makten i Sverige, och inte politikerna som stiftar lagar. Plånboken är mäktigare än valsedeln.

Detta är per definition antidemokratiskt. Det känns lite underligt att behöva läxa upp Dagens Nyheters ledarredaktion i en så simpel och grundläggande fråga som denna grundläggande demokratiteori, men jag blir tydligen tvungen.

I en representativ demokrati som vår, förstår ledarredaktionen, så ligger den yttersta makten hos dem som valts samt agerar genom demokratiska processer. En marknad är per definition inte en demokratisk process, utan just en marknad. Har ni någonsin tänkt på det?

Det som sägs i ledaren är någotdera alternativ av följande två:

  1. Marknadskrafterna är överordnade de politiska i dagens Sverige.
  2. Marknadskrafterna är och bör vara överordnade de politiska i dagens Sverige.

Eftersom ledaren huvudsakligen handlar om hur olika köttprodukter märks, sluter jag mig till att det är alternativ nummer 2 de förespråkar. Dagens Nyheters ledarredaktion ändrar här alltså informellt sin politiska beteckning till kapitalistiskt antidemokratisk, eller i en något mera välvillig tolkning oberoende anarkokapitalistisk.

I en demokrati står politiken över marknaden. Vi kan politiskt välja att ha en marknad, det är ett ganska vettigt sätt att sköta resursfördelning, men blir förhållandet någonsin det omvända och marknaden överordnad politiken, då handlar det inte längre om ett demokratiskt styresskick. Det är faktiskt så enkelt.

I Svenska Dagbladet meddelar informationsansvarige Magnus Nelin på Coop att man inte litar på »hörsägen eller någon annans rapport«. Vad han antagligen känner till, men väljer att inte låtsas om för att försäljningen inte ska sjunka, är att tjugo procent av alla slaktsvin som kommer till slakterierna får anmärkningar på grund av skador de har. Litar de alltså inte heller på sina egna leverantörer? Tänk om det inte ens är svinkött de köper! Gör Coop alltså egna kontroller av köttet, så att det till exempel inte är självdöda hundar eller nyfödda flickebarn från syd- och ostasien som märkts om som bacon? Det borde de, för man kan ju inte lita på hörsägen eller någon annans rapport.

Detsamma gäller givetvis alla som handlar på Coop. Se hans uttalande som en uppmaning att personligen kontrollera grisfarmar, slakterier, fryslager och givetvis Coops egen kötthantering i den butik du handlar. Det är ju faktiskt vad innebörden i hans uttalande är.

Axfoods informationschef Ingmar Kroon berättar i samma artikel att de litar på tillsynsmyndigheterna, och därför inte ser något behov av att själva göra några kontroller. De tänker ändå fråga Swedish Meats hur det här kunde hända. Jag kan redan nu lova att de kommer få ett tillfredsställande svar, för Axfood ser ingen anledning att själva utföra några kontroller. Det räcker med länsstyrelsernas kontroller, och i södra Sverige har ju faktiskt hela 20 gårdar i två län kontrollerats hittills i år, såg vi i Aktuellt igår.

I ljuset av detta framstår det som lite väl naivt att säga att »det finns tillsynsmyndigheter som ska kontrollera att reglerna efterlevs, och då räknar vi med att det fungerar«. Det är väl ingen försvarshemlighet vilka gårdar som kontrollerats och inte? Till och med Axfood borde kunna ta reda på det! Ingmar verkar vara en informationschef med ovanligt lite information.

När det sedan kommer till Ica så klarar Svenska Dagbladet för en gångs skull av att dekapitera säljsnacket på egen hand:

Ica köper så mycket svenskt griskött som möjligt, enligt Lena Sparring som är kvalitetschef för kött. Hon säger att det bland annat är för att Sverige har en strikt djurskyddslagstiftning.

– Men slakterierna är ganska stora och ganska få, så vi kan inte följa från vilken gård ett enskilt paket kommer från, säger Lena Sparring till SvD.se.

Butikerna säger att de inte kan spåra fläskkött. Men faktum är att allt kött som handeln får från Scan, en stor del av allt svenskt fläskkött, är märkt och går att spåra till sitt ursprung. När butikskedjorna tar emot kött från Scan är det alltid märkt med ett nummer som går att härleda till slakterier och därefter till uppfödare.

Vi går vidare. Länsstyrelsen i Västra Götalands län låter meddela att de inte känner igen Djurrättsalliansens beskrivning av hur det ser ut på det 30-tal gårdar i länet som polisanmälts. Med tanke på att hela länet i år inte ens lyckats genomföra 20 inspektioner (dessutom föranmälda sådana), så är det kanske inte så underligt? Om du besöker en viss plats medan jag låter bli, så lär vi inte få samma bild av hur det ser ut på den platsen. Det är ganska givet. Den mentala förmågan att förstå att om man befinner sig på olika platser så får man inte exakt samma sinnesintryck har normalt sett utvecklats redan innan man börjar grundskolan.

Den sista höjdpunkten, kanske till och med några av de mest anmärkningsvärda uttalanden som gjorts i debatten hittills, hördes i SVT i morse, när Annika Bergman satt i morgonsoffan. Förutom att äga en gård här utanför Örebro, är hon även ordförande i Sveriges grisföretagare samt ledamot i Svensk köttinformation, Svenska Pig AB, Lantmästarförbundet, Skogs- och Lantarbetsgivarförbundet, Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien och så vidare.

På den direkta frågan om hon tycker att en gris lever naturligt på bara en kvadratmeter betong, så svarade hon med föredömlig tydlighet:

– Ja, det tycker jag.

Det räcker i sig nära på för att avfärda henne som ett enda stort felslut, och strax kom ytterligare indikationer på att just tänka inte är en av hennes starka sidor:

– Vi sätter upp forskningsmedel till att hitta lösningar för att man ska kunna strö och låta grisarna ha halm.

Det handlar för helvete om att kasta ut halm och strö i boxar! Ett förskolebarn klarar det! En dresserad hund kan göra det! Det går att göra i rullstol! Redan idag finns hjälpmedel som skulle kunna låta en helkroppsförlamad människa kasta halm och strö i boxar!

Varför i hela friden måste ni avsätta forskningsmedel för att hitta metoder att klara av någonting som vem som helst kunnat göra i hundratals år!? Menar hon att Sveriges grisbönder plötsligt kollektivt glömt bort hur man håller i en grep?

Nog för att man hör att det kan förekomma inavel med mentala handikapp som följd i olika nyttodjursbesättningar, men aldrig trodde jag väl ändå att det skulle vara bland styrelseproffsen som fenomenet är som värst. Men ponera för skojs skull bara en sekund att det hon säger är sant. I så fall krävs faktiskt forskning för att strö- och halmspridandet ska vara genomförbart, och den samlade troppen av grisuppfödare saknar fortfarande den fysiska förmåga som krävs för att bära halm och sådär.

Nej, det går bara inte! Jag kan inte föreställa mig att det för de flesta grisuppfödare är en så svår och komplicerad raketvetenskap att hälla ut strö och halm, att de inte klarar det utan att nyttja ännu ej framtagen teknik. Det måste vara Annika och hennes forsksningsanslag det är fel på, medan uppfödarna helt enkelt skiter i sina svin.

Nerikes Allehanda, till slut, svarar med att publicera veganrecept. Tack för det.