Ge mig pengar, annars mosar jag en hamster

Det ekonomistiska felslutet dyker upp lite varstans. Senast stötte jag på det när SR Sörmland intervjuade en grisbonde tidigare idag.

Felslutet är i all sin enkelhet att om någon betalar för det, så är det moraliskt rätt.

Så kan man givetvis inte resonera. Ändå gör folk det:

[Grisbonden] Lena Claesson berättar att man gjorde många försök med frigående slaktgrisar på nittiotalet, men att det försvann eftersom ingen ville betala för det.

Om man som konsument är upprörd bör man fråga sig vad man är beredd att ge för att grisarna ska få det bättre, tycker Lena Claesson.

– Tycker inte ni att det här är bra som konsumenter, vad är det ni vill ha då? Hur förändrar vi det här så att konsumenterna tycker att det är bra? Vad är ni beredda att betala för, hur ska det se ut? Vi kanske ska ha en mycket öppnare debatt, säger Lena Claesson.

Det är skrämmande! Vad är det för slags utpressning egentligen?

Vad hon i praktiken säger är att hon inte ser något moraliskt fel i att grisar lever hela sina liv under för jävliga förhållanden, eftersom det är vad människor betalar för.

Det enda moraliskt försvarbara, om det inte går att försörja sig som grisbonde utan att plåga grisar, är att lägga av. Varje producent har alltid valet att göra någonting annat, för Sverige är inget utvecklingsland utan fungerande socialt skyddsnät.

Jag förstår mycket väl att hur mycket de får betalt har en stor betydelse för alla bönder. Men konsumenterna har ingen särskild makt, och vad de pytsar in för kronor i Ica-kassan är på intet sätt avgörande för vad som är djuretiskt rätt eller fel. Dessutom ligger den yttersta makten över systemet som helhet hos politikerna, åtminstone så länge statsskicket är demokratiskt.

Och om Lena, liksom alla andra grisbönder, verkligen känner att grishanteringen är moraliskt förkastlig, och om det verkligen är omöjligt att med dagens låga köttpriser ta hand om grisarna på ett moraliskt sätt, då finns bara ett enda alternativ: Sluta föda upp grisar.

Allt annat är fel. Man är personligt ansvarig för vad man själv gör. Att andra bönder inte tar det ansvaret innebär inte att det är okej att själv strunta i det. Skulle griskött försvinna helt från marknaden med en moralisk djurhållning – so what? Antagligen skulle det dessutom inte bli så om alla uppfödare i ett enda slag levde upp till vad som känns moraliskt riktigt för dem, och tog betalt därefter.

Men jag antar att det egentligen är vad som redan äger rum. Den som anser sig agera fel gentemot djuren slutar rimligtvis med djurhållning. De som fortsätter tycker därför inte att de gör något fel. Att tvinga någon med bara en tvåårings intelligens att leva hela sitt liv på drygt en kvadratmeter betong är tydligen helt okej.

Men kan det verkligen vara så, alltså att snacket hon kommer med bara är ett spel för gallerierna?

Jo, absolut. En normalt funtad person hade inte ens behandlat grisarna på det där sättet om de fått betalt för det! Hur skulle hon annars kunna komma på något så dumt argument som att det är okej bara för att ingen betalar henne för att låta bli?