Både SCB och SIFO placerar de rödgröna precis på eller strax över gränsen för egen majoritet – om man räknar in både Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna i riksdagen.
Lätt misstroget och med en viss skepsis gissar jag att Sverigedemokraterna har större chanser än Kristdemokraterna att sitta i Riksdagen efter valet; att som Göran Hägglund gjort angripa »etablissemanget« leder knappast någonvart för partiet.
Den Sverigedemokratiska rörelsen är helt genomsyrad den typen av reaktionär konservativ retorik, medan läget är ett helt annat i Görans parti. Kristdemokraterna har en egen (och dessutom regeringsbärande) politik att förhålla sig till (och försvara), medan Sverigedemokraternas bärande idé är en konsekvent genomförd oppositionsretorik – vad de övriga partierna än står för, så är det antingen helt fel eller inte i närheten av tillräckligt. De behöver inte någon egen särskilt genomtänkt politik för att nå framgång, utan kan nöja sig med anti-retoriken.
Som Henrik Oskarsson påpekar är det dock främst mobiliseringsläget som antyds av undersökningarna. Därför tycks det rimligast att beskriva läget som en stor ledning snarare än egen majoritet.
Men vad kommer det sig?
Av opinionsmätningarna att döma har många svenskar haft svårt att uppskatta de här grundläggande delarna av de borgerligas politik. (Lena Hennel i SvD)
Jomenvisst. Slutklämmen i hennes artikel är visserligen att de borgerliga riskerar att förlora valet på samma sätt som de vann det förra – då röstade folk på dem för att bli av med Göran Persson, och nu kommer man rösta för att bli av med borgarna.
Hurra för blockpolitiken! Leve det konfliktbaserade samtalet! Istället för att rösta på vad man själv tror på, röstar man emot vad man inte tror på.
Men det behöver egentligen inte vara så illa ställt. Det är kanske trots allt inte frågan om att många svenskar inte förstår hur fantastisk den borgerliga politiken är för dem, som Lena tycks antyda, utan istället om att de flesta faktiskt förstår att den borgerliga politiken inte är bra. Därför finns ett visst berättigande att vara nöjd för oss som tror att det finns något bättre regeringsalternativ runt knuten.
Hon pratar förstås lite grand om den där sjukförsäkringshistorian också. Jag ska strax skriva något om det med.
