De små stunder jag sitter och skriver här så pysslar jag egentligen fortfarande med mina granskningar av olika argument mot tillräckligt djurskydd. Men mitt bland dem så dök det upp något annat, som är värt en litet längre flukt än jag egentligen har tid med.
Därför vill jag puffa er i rätt riktning så länge. :-)
På Newsmill har ett litet replikskifte nämligen utspelat sig mellan CUF-ordföranden Magnus Andersson och Miljöpartiets riksdagsledamot Helena Leander, på grund av något hon sade i Aktuellt i samband med Djurrättsalliansens minkgranskning. Närmare bestämt detta:
Vad säger du, Helena Leander, om Djurrättsalliansens metoder här?
– De har ju inte brutit sig in. De har inte ens klippt upp några staket utan de har klättrat över. De har dokumenterat lagbrott som försiggår, och jag tycker att det är värre att man bryter mot djurskyddslagen än att man tar sig in och dokumenterar det som sker där.
Så får man givetvis inte tycka, menar Magnus:
Under måndagskvällens 21-sändning av SVT:s Aktuellt ägnades omfattande sändningstid åt den uppmärksammade minkfarmsskandalen med avslutande diskussion i studion mellan riksdagsledamöterna Erik A Eriksson (C) och Helena Leander (MP). Kloka saker sades men när Helena Leander på en direktfråga från programledaren svarar att det är värre att bryta mot djurskyddslagen än att göra inbrott och förstöra privat egendom blottas en synnerligen märklig, nästan unken, människosyn.
Prova gärna att läsa vad Helena sade igen, och sedan åter vad Magnus menar att hon sade. Medan vanliga människor brukar lyssna med öronen, tycks han använda sin gröna gumminäsa. (Var har han den förresten? Blev det litet för roligt på stan i helgen?)
Men nu ska jag inte skoja mera. Inte heller har jag någon anledning att svara åt Helena, framför allt eftersom hon gör det bättre än jag ens kan. Läs gärna det fantastiska replikskiftet: Första, andra, tredje och fjärde inlägget.
Du kan dessutom läsa min transkription av hela debatten i Aktuellt-studion eller titta själv om du tänker att jag kanske citerat tokigt.
Nå. Vad jag egentligen ville komma till är att Magnus verkar ha fått spatt! Jag skrattade faktiskt högt när jag läste debattartikeln. Han häver ur sig en mängd märkligheter, och lyckas faktiskt göra det någorlunda välformulerat.
Därför passar hans debattartiklar utmärkt att använda till utgångspunkt för en granskning av förutsättningarna för hans påståenden – alltså vad han själv måste tro, för att mena att kritiken han kommer med ska vara relevant och god.
Där, något i skymundan, så halkar han nämligen till på en rätt så vanlig tankens slintpunkt. Givetvis handlar det om begreppen naturligt och onaturligt, men i det här fallet försöker han sig ju dessutom även på en moralisk analys. Och sådant är ju precis vad jag gillar att leka med. :-)
Men det inlägget kommer först senare. Snullet va?
(Du kan få ett par plåsterpuffar. Göran Hådén lyckades nästan onödiggöra allt jag listat ut att jag kan skriva, i två sedvanligt lika korta som kärnfulla inlägg: Fakta om minkdebatten och Magiska minkburar.)
