Hur bra är det om människor runt om i Sverige gör vad de kan och mäktar med, litet som stort, för att minska sina direkta och indirekta koldioxidutsläpp? Det är bra som en jättepandabjörn!
Vad händer då med Sveriges samlade koldioxidutsläpp? De minskar, så klart. Och om vi tog bort över hälften av den minskningen, nu i efterhand? Inte alls bra.
Och då blir det plötsligt politik av alltihop, för om utsläppsminskningar finns det internationella överenskommelser.
En av poängerna med det ökända Kyoto-avtalet, faktiskt själva huvudpoängen, är att vi ska minska våra utsläpp jämfört med 1990 års nivåer. Flera länder har klarat detta galant, trots att de knappt ens försökt. Ryssland drabbades till exempel av kraftfulla ekonomiska bekymmer i spåren av Sovjetunionens fall, så deras utsläpp minskade »av sig själva«.
Nu är det så, att när ett land minskar mer än vad som krävs enligt Kyoto-avtalet, då träder ett förfärligt korkat intrument i kraft. Man kan nämligen sälja den outnyttjade rätten att släppa ut växthusgaser – i form av utsläppsrätter – om man bara minskar mer än vad avtalet kräver. De länder som köper utsläppsrätterna kan sedan genomföra de där utsläppen istället.
Det hade varit helt okej, om det inte vore för att Kyoto-avtalet bara kräver en bråkdel av de utsläppsminskningar som faktiskt krävs. Totalt säger Kyoto-avtalet att utsläppen av fem olika växthusgater ska minska med 5,2 procent vardera, från 1990 års utsläppsnivåer, och detta senast år 2012 (ungefär).
Men om vi ska klara av att stoppa den globala uppvärmningen, så måste vi globalt minska utsläppen med allra minst 80 procent, och antagligen mera. Ska vi sänka utsläppen till samma nivå per person globalt, så måste vi i Sverige ned till mindre än 5 procent av vad vi släpper ut i dag.
Och i slutändan måste vi människor över huvud taget bli klimatneutrala, vilket innebär att vi släpper ut växthusgaser i samma takt som skogarna och haven klarar av att suga upp dem igen. Gör vi inte det, så kommer uppvärmningen att fortskrida. Eftersom ansamligen av växthusgaser i luften ökar, så länge vi inte blivit klimatneutrala, så kommer uppvärmningen i sådana fall att gradvis öka i hastighet.
(Åtminstone sett på lång sikt. Det kan nämligen vara så att uppvärmningen går i trappsteg – länge händer det inget, sedan »säger det pang«.)
Så åter till inledningen. I Sverige har vi minskat våra växthusgasutsläpp med 10 procent sedan 1990. Jättebra!
Detta innebär att vi har massor av utsläppsrätter som vi kan sälja till andra länder. Det vore dumt, för om vi säljer dem, så kan ju de som köper utsläppsrätterna släppa ut extra mycket. Då förvandlas vår minskning med 10 procent till bara hälften så mycket. Av allt du gjort för att minska din klimatpåverkan, skulle detta göra varannan grej verkningslös.
Naturskyddsföreningen har som tur är tagit tag i saken och frågat de båda regeringsalternativen om de tänker sälja. De rödgröna säger nej. De tänker slänga de oanvända utsläppsrätterna rätt i papperskorgen. Tio procent ska vara tio procent, inte bara hälften så mycket.
Av allianspartiets fyra partiledare vill däremot ingen svara på frågan. Så här skriver Naturskyddsföreningen:
Prognosen är att Sverige, jämfört med 1990, kommer att ha minskat utsläppen med mellan 10 och 12 procent 2012, när avtalet går ut. Det är betydligt mer än den 4 procents ökning som vi fick rätt till enligts EU:s klimatbeslut. Det betyder att Sverige har rätt att sälja utsläppsrätter till andra länder, rätter som kan vara värda miljarder.
– Om de säljs, innebär det att alla människors avsträngningar – alla som cyklat istället för att ta bilen, alla som installerat värmepumpar, kommuner som köpt biogasbussar, villaägare som gått över till fjärrvärme istället för olja – alla de här ansträngningarna blir förgäves, eftersom något annat land kommer att kunna släppa ut den koldioxid som svenskarna undvikit, säger Svante Axelsson.
Regeringen har inte lämnat besked om den vill riva sönder utsläppsrätterna eller sälja dem. De rödgröna partierna har deklarerat att de kommer att annullera utsläppsrätterna om de kommer till makten. Ett land som enligt prognoserna inte klarar att nå sitt mål och som är intresserat av att köpa utsläppsrätter är Norge.
Vår kraftfulle miljöminister Andreas Carlgren är internationellt känd för sin strategiska förmåga. Till exempel valde han att försöka förbättra klimatambitionerna genom att hålla tillbaka ambitionerna på toppmötet i Köpenhamn. Han har även förklarat att utsläppen från biltrafiken måste minskas genom att vi kör mera bil. Och som om detta inte vore nog, så har han valt att toppa sin karriär genom att bli miljöminister för det numera tokförvirrade Centerpartiet.
Och nu i valrörelsen gör han gör allt han kan för att få
Men det har de väl ändå inte sagt? Nej, men det är strax val. Mandatperioden som kommer är ju nämligen den då utsläppsrätterna kommer att säljas, om de nu ska säljas. Därför är det ganska självklart att en försäljning är vad regeringen har i åtanke.
Jag kan förklara varför med ett stycke enkel modus tollens:
- Om regeringen tänker låta bli att sälja utsläppsrätterna, så berättar de detta före valet.
- De berättar inte detta före valet.
- Regeringen tänker inte låta bli att sälja utsläppsrätterna.
Logik – det är en rolig uppfinning som många partier borde ta en titt på någon gång.
Moderatregimen Sverige och deras talesperson Andreas bedriver en klimatpolitik som är likvärdig avskräde, och bajs hör hemma i backen. Rösta ned skitregeringen.
Det naest mest korkade aer det alternativ som idag presenteras i media som kallas "de roedgroena".
De kommer inte ge oss en omroestning om EU-medlemskapet
Frihandeln i EU oekar transporterna. De kommer inte dela paa jobben.
Men, ja, regeringen aer bajs. Att byta till fermenterad fisk kommer bli liiite behagligare.
...men jag har en plan om att kasta hela den korrupta skiten paa sophoegen.
Taenk laangsiktigt! Du har ju tankefoermaaga. Roesta raett, roesta INTE fel!
MrPerfect72
9 september 2010 kl. 08.13Permalänk till denna kommentar
Jag röstar faktiskt rätt. Valsedlarna är redan ikryssade och väntar på att jag ska promenera iväg med dem. :-)
På kort sikt så är förstås vilka partier som sitter med regeringsmakten oerhört viktigt. Det går att göra en liten beslutsmodell:
Borgerlig majoritet: Det vill jag inte ha. Alltså bör jag stärka det parti bland dem som kommer att vara i opposition i riksdagen som jag tycker bäst representerar mina åsikter.
Rödgrön majoritet: Det vore bra. I ett sådant läge bör jag välja det rödgröna parti som bäst representerar mina åsikter.
Borgerlig minoritet + MP pga SD: Det är osannolikt att S eller V ger stöd åt de borgerliga. I sådana fall blir det MP som "hoppar över", och i en dylik fempartiregering är det fortfarande MP som kommer närmast att representera mina åsikter.
Rödgrön minoritetsregering + borgerligt parti: MP är med i leken, och därför ett lämpligt val.
Borgerlig minoritet + SD: Jag utesluter inte helt att de skaffar stöd av SD på något vis. Trots att jag inte alls gillar Centern längre, så är jag ambivalent till huruvida det är C eller MP som borde få min röst om detta är den blivande regeringen.
Rödgrön minoritet + SD: Förvisso så extremt osannolikt att det inte behöver övervägas, men jag vill nämna alla möjligheter. Om det mot allt förnuft skulle bli en sådan här regering så tror jag att MP kommer att vara dem som starkast håller emot SD:s idiotier.
Minoritetsregering av mittenpartier: Detta har ju hänt förr; mittenpartierna får söka stöd än åt höger, än åt vänster, för sina förslag. MP skulle sannolikt ingå.
M + S: Det är inte så osannolikt som man skulle kunna tro. Med en sådan regering är det den parlamentariska oppositionen jag vill stärka.
Nu tror jag att jag täckt alla möjliga situationer.
På mellanlång och lång sikt är det något helt annat jag är ute efter, nämligen attitydförskjutningar. Vad vi upplever oss må bra av är till stora (men absolut inte alla) delar oerhört kulturellt betingat, och därför är det föränderligt. Vad som är moraliskt rätt och fel står däremot fast, även om våra insikter i etiska spörsmål varierar. Vidare så är det vad vi som kultur känner att vi mår bra av som långsiktigt styr var vi hamnar och vad vi gör mot varandra och resten av planeten.
På mellanlång (men i det här sammanhanget inte kort!) sikt är MP mera av ett forum där jag upplever att de idéer som är viktigast lättast kan utvecklas och spridas.
På lång sikt är det gröna tänkandets (sådant som jag uppfattar det) inflytande av väsentlig vikt för de attitydförändringar som måste till och den typen av insikter som måste utvecklas i samhället – givet att vi vill ordna problemen utan allt mer paternalism och auktoritarianism.
Man kan också argumentera för att klimatfrågan är en så pass grundläggande grej, att om vi inte ordnar klimatet så har vi inga möjligheter att ordna några andra framsteg heller, åtminstone inte på annat än mycket lång sikt, eftersom det lär gå bakåt ett bra tag framöver.
Sedan går det givetvis att bara väga frågor mot varandra, och försöka låta de viktigaste avgöra. För mig är de viktigaste 1) miljö och klimat, 2) asylpolitik, 3) frihetlighet (bortom den snäva ekonomiska liberalismen), 4) syftet med samhället och poängen med att arbeta, och 5) synen på människan och att mer än det materiella finns på riktigt. I alla fem frågor är MP överlägset bäst.
Sedan finns det förstås fler skäl, men det här är dem jag upplever som tyngst.
Jesper Räf
9 september 2010 kl. 13.17Permalänk till denna kommentar
Jag borde kanske tillägga att i alla tidigare val så har jag varit (något) osäker ända till valdagen. Sedan, mer eller mindre på väg till vallokalen, har jag fyllts av desperation kring asylpolitiken och bestämt mig. Antagligen hade jag röstat likadant ändå, men det är värt att poängtera att den urholkade asylrätten och den människosyn som den hittills förda asylpolitiken i praktiken står för, har varit alldeles tillräckligt för att jag ska veta hur jag ska rösta.
Det är en fråga som jag knappt bloggat om alls, trots att jag försökt flera gånger. Inläggen blir helt enkelt för arga.
Jesper Räf
9 september 2010 kl. 13.23Permalänk till denna kommentar
Bra att du röstar rätt.
Ja. De som bäst representerar dina åsikter ska du absolut roesta paa.
Jag aer foervaanad att du aer ambivalent till huruvida det är C eller MP som borde få din röst i ett av fallen. Verkligen. :)
Enig. M + S är inte så osannolikt som man skulle kunna tro. Likheterna aer mer slaaende aen olikheterna.
Attitydförskjutningar? Aha, det betyder att du aer villig till diskursbrott och vakenhet?
Har jag fattat saken raett? Med ditt resonemang hade du aldrig roestat paa miljoepartiet naer de kom som ett nytt parti? Du vill enbart ta med de stora partierna i ditt resonemang?
Ett parti kan endast vaexa medlem foer medlem roest foer roest, eller har jag fel?
Smaa partier kan valsamverka, eller har jag fel?
Helt enig att vi på lång sikt är gröna tänkare men hur det med trovaerdighet kan kombineras med S vet jag inte riktigt. Kommer de helt enkelt doe ut av hoeg aalder? :D
Har du naagra kurvor som bevisar CO2 mot klimatfrågan eftersom det "är en så pass grundläggande grej"?
Hmm...som gammal MP-anhaengare undrar jag nu... "är MP överlägset bäst"? Bra helt klart, men baest?
---
Tips: Naer jag aer arg beror det ofta paa att jag saknar ord, att jag inte riktigt kommit i balans, befinner mig i en inre konflikt. Jag tycker naagot som jag inte kan bevisa.
I mitt fall kom insikterna snabbt naer jag funderade... Kan intolerans motverkas med intolerans? Mitt svar blev nej.
Kan fred skapas med krig? Mitt svar blev nej.
Kan fred skapas fgenom att lyssna och bry sig om? Ja.
Taenk paa att gamla inte kan sova saa bra.
Taenk paa att det aer svaart att laera en gammal hund att sitta. Ha omtanke med och kaerlek till alla maenniskor, med den uge mannen fraan Iran som inte vill fajtas foer mer demokrati, men aeven till tanten som vill handla i koepcentret. ;-)
Laes sedan om detta: http://en.wikipedia.org/wiki/Culture_shock
Sanningen aer saellan det man vill att den ska vara.
Kram
Martin
MrPerfect72
12 september 2010 kl. 11.14Permalänk till denna kommentar
Det var en förfärlig massa frågor.
Det där alternativet med borgerlig minoritet + C, väger tanken att jag borde stärka något av regeringspartierna ganska tungt. Vare sig M, FP eller KD skulle jag stå ut med att rösta på.
Vad du menar med "diskursbrott och vakenhet" har jag inte den blekaste om.
Huruvida jag hade röstat på MP i begynnelsen eller ej, det är oklart. Eftersom det är genom filosofistudierna jag kommit att bli grön, så är det ganska många faktorer inblandade i att besvara den frågan; kanske hade jag gjort det, kanske inte.
Skulle jag välja ett parti jag näst helst röstar på i dag, så är det fi. Men jag får väl erkänna att jag alltid röstar mer eller mindre taktiskt, fast det varje har gång råkat bli på det parti jag står närmast.
När det rör klimatförändringarna följer jag en ganska enkel beslutsmatris som du hittar här.
MP är "överlägset bäst" bland de alternativ jag har övervägt. Med det menar jag i själva verket att de a) står närmast vad jag själv tycker av det dussin partier jag kollat på, b) av rent valtaktiska skäl (se förra kommentaren) är det bästa alternativet av dem som verkar få riksdagsmandat, och c) att en röst på dem troligtvis är det som underlättar mest för vad jag själv vill åstadkomma politiskt, ideologiskt, filosofiskt eller vad man nu ska kalla det. Jag är ju semiaktiv i partiet.
Till sist så underskattar du mig, vad gäller det där med asylpolitiken. Eller så förstår du inte vad gandhism är.
Jesper Räf
12 september 2010 kl. 13.55Permalänk till denna kommentar
...mandatperioden… Och jag skulle mycket hellre se att hon sattes att leda C än nuvarande miljökatastrofer...
Miljöpartister i Karlsborg » Blog Archive » Det bästa just nu
2 oktober 2010 kl. 20.49Permalänk till denna kommentar