Centerpartiet vill vara allting samtidigt

(Vid genomläsning fann jag inlägget så dåligt formulerat att jag skrivit om det nästan helt.)

Maud Olofsson förklarade igår i Dagens Nyheter att Socialdemokraterna är Centerpartiets nya huvudmotståndare eftersom de lierat sig med Vänsterpartiet, samt att värderingar ska stå i fokus i valet. Idag tänker jag gå litet djupare in på vad det kan innebära.

För mig har socialdemokratin alltid framstått som en kompromiss mellan höger och vänster. Borgerlighetens starkare kort har varit frihetligheten i hur samhällets mål ska genomföras, medan deras svaga punkt varit vad målen egentligen är. Hos vänstern råder det motsatta förhållandet, på så vis att synen på hur samhället bör se ut är rätt god, medan metoderna för att nå dit haltar betänkligt.

Slår man samman högerns och vänsterns syn på hur målet ska nås, liksom detsamma med de bägge parternas syn på vad målet är, så uppstår det jag tycker är en av de bättre typerna av socialdemokrati. (Därmed inte sagt att jag hurrar för den, bara att mycket annat är sämre.)

Centerpartiet semimarxisterna

Maud ställer i debattartikeln följande retoriska fråga:

Är det rättvist att den som anstränger sig skall ha mer kvar i plånboken än den som inte gör det?

Det är visserligen lite ovant att se en retorisk fråga som ska besvaras med ett ja, men ingen har sagt att det är förbjudet att vara positiv.

Det är just ordet anstränger som markerar en förändring. Till höger i det politiska fältet talar man gärna om lika lön för lika resultat, men här handlar det faktiskt om ansträngning; ni vet, till var och en efter förmåga, inte någonting annat. Det är faktiskt ännu mera radikalt: Till var och en efter ansträngning!

Det betyder att två människor som arbetar lika hårt (under lika många timmar) ska ha lika mycket betalt. Annars kommer hennes värdering i förlängningen inte att förverkligas. Maratonlöpare tar ut sig förbannat hårt, medan tubfärgskontrollanter kanske tar det rätt lugnt på jobbet. Studenter räknar hon in också, så en heltidsstuderande som ger järnet och satsar all sin tid på studierna, kommer om Maud får sin uttryckliga moraliska värdering igenom att få se bidragsdelen av studiemedlen matcha lönen hos till exempel en riksdagsledamot som anstränger sig lika mycket.

Med detta kombinerar hon alltså den traditionella högersynen med den lika traditionella vänstersynen på mål och metod. Den kompromissen är vad också Socialdemokraterna står för, åtminstone mera än något annat parti.

Av någon anledning anammar Centerpartiet alltså Socialdemokraternas politik, samtidigt som de utropar partiet till sin huvudmotståndare! Det kan tyckas en smula konstigt, när den enda orsaken verkar vara att Socialdemokraterna samarbetar med Vänsterpartiet. Är det inte i så fall Vänsterpartiet som är huvudmotståndaren?

Centerpartiet är idag ett sökande parti, ett parti utan ideologisk kärna som motsvarar någon särskild väljarbas. Partiets ständiga problem har varit att de måst kämpa emot hur andra partier hela tiden överträffar dem i deras egna profilfrågor – givetvis länge med undantag från bondefrågorna.

Det är inte svårt att förstå hur de som kämpar för att hålla partiet flytande i opinionen känner sig som offer, när andra partier ständigt äter upp deras profilfrågor. Stödet för den nyliberalt individualistiska och frihetliga falangen dalar, och försöket att ta över den yttersta högerflanken efter Moderaternas retoriska vänstersprång har misslyckats. Miljöpartiet har sedan länge skavt bort Centerpartiets grönmålade ytskikt flaga för flaga, och i sin senaste svängom har de till och med börjat ta över företagarprofileringen.

Därför är det naturligt att Centerpartiet nu söker nya väljare inför valet.

Men det ligger något paradoxalt i den nya riktningen. Samtidigt som Maud utropar Socialdemokraterna till sin nya huvudmotståndare, anammar hon deras politik. Den socialdemokratiska kompromissen tycks plötsligt vara Centerpartiets nya politiska profil.

Genomförandet lär bli spretigt! De retoriska trevarna går rätt långt ut åt vänster, samtidigt som mycket av politiken sannolikt kommer stanna kvar längst ut på högerflanken.

Dessutom tycks hon ha fått kompromissen mellan höger och vänster om bakfoten! Istället för att blanda frihet med styrning, och ekonomisk jämlikhet (mer pengar till de som producerar mer), så kombinerar hon den nyliberala frimarknadssynen med de mest extrema jämlikhetsmålen inom Vänsterpartiet!

Det låter som hon menar att vi genom marknadskrafter allena, ska nå fram till det det kommunistiska samhället! Centerpartiets politiska nyprofilering är faktiskt en alldeles lysande satir på Socialdemokraterna! Frågan är bara hur bra det egentligen är att närma sig valet med en satir som partiprogram, och att föra fram en politik som karikerar den hos ens huvudmotståndare.

Fast i själva verket är det ju ingen satir. Det är allvar! Centerledningen känner antagligen att det är dags att ge igen, att det är dags för partiet att bli bäst på någon annans profilfråga, istället för att ständigt se sina egna stjälas av andra. Går de hela vägen, är det bara lite värdekonservatism som saknas, så har de anammat varenda riksdagspartis politik på en och samma gång.

Risken med att på det här sättet försöka vara alla partier samtidigt, är att de inte blir något parti alls.