Carlgren har lovat annullera utsläppsrätterna

Jämfört med vad verkligheten kräver har Sverige inte sänkt sina utsläpp av klimatgaser i alls någon tillräcklig utsträckning. Jämfört med det mera blygsamma Kyoto-avtalet så är det däremot annorlunda. Sedan 1990 har vi minskat utsläppen mera än vad makthavarna som skrev under avtalet krävde av oss.

Av någon märklig anledning kan man i det här läget sälja de utsläpp som man »avstått« från att genomföra. Riksrevisionen uppskattar det kommersiella värdet på Sveriges icke-utsläpp till ungefär sju miljarder kronor.

Detta att man får sälja sådant man inte gjort öppnar en helt ny marknad, nämligen otjänstemarknaden. Vi kan alla sälja saker vi inte gjort, som det också vore fel av oss att göra. Otjänster vi avstått från att göra världen, alltså. Den samlade mängden hyss jag kunde ha hittat på hittills i livet, men ändå låtit bli, den är förstås kanske inte lika stor som många andras, men torde väl ändå vara värd en ansenlig summa.

Frågan är om Sverige bör sälja sina ogjorda fel, så att någon annan kan göra fel istället, eller om de ska fortsätta vara ogjorda. Eller med andra ord: Ska våra ansträngningar att inte förstöra världen ytterligare gå om intet, för att vi vill ha mera pengar? Har vi rätt att förstöra, och kan rättigheter säljas?

Visst påminner det litet om så kallad beskyddarverksamhet? Dock var det inte sådana filosofiska kuriosa jag tänkte tala om. :-)

I dag debatteras frågan i riksdagen. De röda och gröna vill hellre behålla världen än pengarna. Så som Ekot lägger fram saken vill de blå däremot tydligen annorlunda:

De rödgröna partierna vill annullera utsläppsrätterna så att inget annat land ska kunna släppa ut den koldioxid som Sverige har avstått från att släppa ut. Men statsminister Fredrik Reinfeldt vill behålla utsläppsrätterna för att kunna använda de i förhandlingarna om ett nytt globalt klimatavtal. Han utesluter inte en försäljning.

– Jag vill påpeka att egentligen var det därför utsläppsrätterna tillkom, just för att skapa flexibilitet och ett sätt att belöna ytterligare ansträngningar. Jag tycker Sveriges utgångspunkt ska vara att nu ta sin del av det globala ansvaret, inte agera på ett sätt som gör att utsläppen totalt sett växer, säger Fredrik Reinfeldt.

Jo, men så sälj dem då inte. Det här är inte en sådan där kaka som man kan både äta och ha kvar genom att »låta den växa« – utsläppsrätter kan inte både användas och inte användas.

Vad som sedan förvånar mig litet är det här:

Men vad det innebär att utsläppen totalt sett inte får öka på grund av Sveriges hantering är oklart. Varken statsministern, finansministern eller miljöministern har gett något klart besked, trots att riksdagen för ett år sedan beslutade att regeringen ska redovisa sina planer.

Miljöminister Andreas Carlgren ska debattera frågan i riksdagen i dag och vill inte ge någon kommentera innan dess.

Andreas Carlgren har nämligen redan kommenterat frågan. Det gjorde han ju i den där chatten i Sydsvenskan i september:

Susanne: Hur kommer ni att göra med de utsläpsrätter vi "får" för att Sverige lyckats bättre än Kyotoavtalet? Kommer de att säljas, sparas eller annulleras?

Andreas Carlgren: Dom ska användas för att permanent sänka utsläppen, d.v.s. inte användas.

Visserligen misslyckas han i vanlig ordning med att svara tydligt, men i sällsynta fall som detta räcker det med enkel deduktion för att lista ut vad han menade. Det han lovar är ju inte att utsläppsrätterna både ska användas och inte användas – vilket det kan se ut som – utan att de inte under några som helst omständigheter ska användas till utsläpp. Någonsin.

De kommer inte att säljas. Ingen lär väl köpa utsläppsrätterna under förutsättningen att de inte får släppas ut för. På precis samma sätt som enkronor är utsläppsrätter ekonomiskt värdelösa om de inte kan användas.

De kommer inte heller att sparas. Att lägga utsläppsrätterna på hög inför framtiden, så att de kan användas någon annan gång när man plötsligt får lust att förstöra litet, det är inte förenligt med att de ska användas till att sänka utsläppen permanent.

Istället säger han, faktiskt, att de inte ska förbrukas genom att bli utsläppta för. Vare sig Sverige eller något annat land, eller någon alls, ska få använda dem. Och om man inte använder sin utsläppsrätt till att släppa ut, så är den i allt väsentligt att betrakta som just annullerad.

Före valet lovade regeringen alltså att de här utsläppsrätterna inte skulle vare sig säljas eller släppas ut för. Var det en lögn?

Skulle Andreas säga något annat än att rätterna ska rivas i riksdagen i dag, då säger han emot sig själv.