Behöver världshaven vår hjälp?

God morgon! Två av tre svenskar är oroliga för havsmiljöerna, och känner att frågan hur vi ska rädda dem är en av de viktigaste tre miljöfrågorna som finns.

En fjärdedel är beredda att betala mer för att komma till rätta med problemen, och de allra flesta tycker det är en bra idé att finansiera åtgärder med höjda utsläppsavgifter.

I haven flyter miljontals små plastbitar omkring. De går inte att enkelt kartlägga, eftersom de är för små för att synas från satelliter. Enda sättet att få en uppfattning om var plasten faktiskt finns, och hur mycket det handlar om, är att segla omkring med finsmaskiga nät och fånga upp den.

Det har också gjorts, i Nordatlanten. Resultatet av 22 års mätningar ser ut så här:

(Klicka för att förstora.)

Kanske är det världens största soptipp som flyter omkring där ute i väst. Dessutom bryts plasten hela tiden ned i allt mindre bitar, som till slut är så mikroskopiska att de är helt omöjliga för djur att inte äta och ta skada av.

Men inte bara där härjar vi med våra sopor! En datormodell för var i världshaven som plast samlas i stora mängder ser ut så här:

(Klicka för att förstora.)

Du kan läsa om plastbergen i haven här, på engelska. Havsforskaren Kara Law berättar bland annat det följande:

Det är egentligen omöjligt att städa upp vad som finns där ute, och det skulle antagligen göra lika mycket skada som det skulle göra nytta, eftersom alla smådjur också skulle fastna i filtret. Vårt enda hopp står till att naturen lyckas bryta ned plasten under de kommande hundratals och tusentals åren.

I slutändan måste vi helt enkelt förhindra att ytterligare plast hamnar där.

Ett annat havsproblem, som kan komma att bli så mycket allvarligare, är havsförsurningen. Haven blir nämligen alltjämt surare och surare, på grund av att koldioxidhalten i luften ökar. När det blir mera koldioxid i luften, så blandas mera av gasen med havsvattnet, och då bildas kolsyra.

Den här processen pågår parallellt med den globala uppvärmningen. Även om både uppvärmning och havsförsurning orsakas av den ökande koldioxidhalten i luften, så är de på intet sätt beroende av varandra.

Däremot så blir haven varmare av den globala uppvärmningen, så att det inte bara är havsförsurningen som hotar världshaven. Just nu pågår en massiv värmebölja i vattnen kring Indonesien som redan decimerat vissa korallarter med 80 procent, och dödat över hälften av alla rev utanför Aceh-provinsen. Mycket av livet i haven är alltså väldigt känsligt för höga temperaturer.

Många av de minsta djuren i haven är beroende av att vattnet inte är för surt. Andra klarar det bättre. Det enda som är någorlunda säkert är att ytterligare havsförsurning kommer leda till mycket stora förändringar i ekosystemen. Om hundra år kan de redan utrotningshotade korallreven vara helt försvunna. På dem lever i dag en fjärdedel av alla havslevande djurarter, och i haven finns 90 procent av allt liv på jorden.

Detta illustrerar en enorm fara: Vi orsakar sådana här saker utan att veta vad konsekvenserna blir. Sådan vårdslöshet är inte acceptabel, och om vi inte ändrar inställning är risken överhängande att vi gör bort oss rejält – och förändrar livet på jorden till det sämre. Vi är ju redan på god väg med klimatet.

Lägg nu ovanpå plastberget, försurningen och uppvärmningen den galna utfiskningen och alla miljöfarliga ämnen vi häller ut, men även övergödningen av Östersjön – inte ens våra närmaste hav klarar vi att värna, och regeringen har fullständigt kortslutit sin egen miljöpolitik genom att ta bort gödselskatten.

Tycker du inte att världshaven behöver vår hjälp?

Jo!

Pinsamt nog så är det oss själva vi måste hjälpa dem undan.

(Jag har tidigare publicerat en översikt av havsförsurningen och en relaterad betraktelse av oss. Det här inlägget är skrivet på förhand för automatisk publicering.)