Den borgerliga alliansens fyra partiledare åkte på tågturné Stockholm–Göteborg i dag. Även om det är enormt skojigt att infrastrukturminister Åsa Torstensson klev av tåget innan de kom fram till Borås, så finns mera substantiella observationer att göra. Kanske börjar den borgerliga alliansens kampanjstrategi att visa sig på allvar.
I Svenska Dagbladet läser jag om turnén:
– Nu sätter valrörelsen igång, sade Folkpartiledaren Jan Björklund.
På tåget till Göteborg fanns 14 ministrar, inklusive statsminister Fredrik Reinfeldt (M) och finansminister Anders Borg (M). De skulle bland annat hålla ett regeringssammanträde ombord. Huvudsyftet med resan är dock att visa upp den borgerliga alliansen och tydliggöra alternativen sedan den rödgröna oppositionen i går presenterat sin ekonomiska politik.
Valrörelsen är igång och alternativen presenterade för väljarna!
Eller nä. För att använda ett av Fredrik Reinfeldts favorituttryck: Vi kan ju bara konstatera att det snarare verkar vara tvärtom, åtminstone ombord på det där tåget som de själva ödmjukt valt att kalla för »segertåget«.
Till att börja med:
- Fredrik sade i går att han betraktar oppositionens vårbudget som ett försenat svar på regeringens höstbudget.
- Efter att länge ha klagat på att alla besked dröjer, meddelade han nu istället att alliansen tänker presentera sin egen politik först i augusti.
- De har på sin tågturné nästintill uteslutande ägnat sig åt att prata om oppositionens politik.
De verkar annars väldigt måna om att ge intryck av att alla kort redan ligger på bordet.
- Nu finns två tydliga alternativ, ett för jobb och företagande och ett som står för ökande bidrag. Vi ska stanna till i ett antal städer på vägen och berätta för medborgarna om vår syn på alternativen, sade Björklund.
Eftersom allt fler föses in i bidragsberoende av de borgerliga, hänvisade till försörjningsstöd (alltså »socialbidrag«) för att klara sig, så är det nog mera korrekt att tala om en regeringslinje där fler tvingas leva på lägre bidrag, som står mot oppositionens linje där färre tvingas leva på högre bidrag.
Och det där med att båda blockens faktiska politik skulle vara tydlig nu, det påståendet gör de ett förvånansvärt tafatt försök att argumentera för:
För att peka ut skillnader gentemot den rödgröna oppositionen avlade de fyra partiledarna också nio vallöften om vad de inte ska göra, till exempel inte införa kilometerskatt för tung trafik, inte kvotera föräldraförsäkringen och inte göra det dyrare att anställa unga.
Svenskans tvetydiga ordval roar litet – först läste jag det ovanstående som att ministrarna ägnat sig åt något slags orgie på sitt tåg. Och kanske hade det faktiskt varit mera produktivt.
För i själva verket tycks de inte ha haft något mera konkret att komma med än litet ballonger och nio saker de inte har för avsikt att gå till val på.
Varför bara nio? Finns det inte fler saker de tänker låta bli att genomföra?
Själva dokumentet där de nio sakerna som de inte går till val på räknas upp, det finns på alliansens hemsida (och filen heter »nej i färg«). Det är skrivet i en förklenad Schlingmannsk stil som slagit bakut, och blivit till ofullständiga (men förvisso korta) meningar fulla av slarvfel.
(Klicka för fullstorlek.)
Varför så hafsigt genomfört? Har de inte råd med någon som kan skriva ordentligt!
Jo då. Förklaringen är en annan. Det har varit bråttom.
Alliansens förhandlingsgrupper har nämligen inte levererat några överenskommelser än. Man behöver dock inte vara särskilt uppmärksamt lagd för att känna till att regeringsföreträdarna under hela våren kritiserat oppositionen för att inte komma med några besked förrän »senare«, i samband med vårbudgeten.
Nu är de beskeden äntligen här!
Då ändrar sig allianspartierna plötsligt, och menar att oppositionens vårbudget i själva verket är en försenad höstbudget. För se, i vanliga fall ska man inte lämna besked förrän i augusti, förklarar Fredrik i teve.
Har de inte tänkt igenom sin mediastrategi ordentligt? Givetvis är det helt okej att klaga på oppositionen istället för att presentera något eget, även när man sitter i regering. Däremot tycks en plötslig förvirring ha uppstått kring hur de ska kunna fortsätta valrörelsen, nu när den tydligen kommit igång, eftersom de samtidigt både saknar egen politik och har trummat in att alla kort redan ska vara på bordet.
Det bästa sättet att lösa den här situationen, kom de tydligen fram till, var att planera in en spektakulär tågturné med ballonger och framträdanden på massor av torg, exakt dagen efter att oppositionen presenterat sin vårbudget. På sin turné levererar de sedan några »vallöften« som de skyndsamt kopierat ur den nyss presenterade skuggbudgeten, formulerat om i negativa ordalag, och sedan satt inte framför. Allt för att dölja att de inte har några egna idéer ännu.
Det finns förstås en fördel med att inte lova något: Man kan hålla sina löften även i opposition. Att inte lova något nio gånger om måste ju vara mycket bättre! Är det kanske så de tänker?
Eller har de helt enkelt inte kunnat komma överens om något?
Nja, det är inte omöjligt att det finns en annan baktanke. Låt mig då bara påpeka detta, för att använda Fredriks favorituttryck nummer två och tre, att vi ska också komma ihåg att ett av hans löften inför det förra valet, det var att oavsett hur mycket Socialdemokraterna satsade på välfärden, så skulle han satsa mer.
Moderaterna, Fredrik och regeringspartierna har valt till strategi att ständigt hänga efter Socialdemokraterna som en liten stirrig orange ballong i snöre, alltid steget efter, svävande strax ovanför deras huvuden.
Allt detta tjat om »fusköverenskommelser« och »inga klara besked« som vi har tröttnat på i månader nu, det har syftat till att pressa oppositionen att lägga alla kort på bordet, innan de borgerliga kommit med något enda förslag.
Den strategin förklarar även varför Centerpartiet reviderade sin egen politik så snart det stod klart att de rödgröna också föreslog höjd bensinskatt, fast bara hälften så höjd som Centerpartiet ville ha det. (Och nej, det var inte bara ett förslag från en intern arbetsgrupp.)
På så vis kan de nu anpassa sin kommande politik (eller åtminstone vad de tänker säga om den) helt och hållet efter vad de rödgröna föreslår. Det är ganska tydligt att de redan i dag, dagen efter att vårbudgeten presenterats, har för avsikt att bedriva ytterligare en valrörelse i opposition. De kommande månaderna kommer vi få se deras vallöften rullas ut ett efter ett, noggrant anpassade för största möjliga retoriska slagkraft i förhållande till de rödgrönas redan framlagda politik.
Det är faktiskt litet listigt, men utan varje jota av initiativkraft.
En enda fråga kvarstår.
(Klicka för fullstorlek.)
Att Fredrik vägrar hålla i ballonger, är det ett sätt att inte förknippas med barnböcker, eller är han rädd att någon ska se likheter och råka hitta på uttrycket »ballongpolitik«? Förmodligen det senare.
Skapad med Moderatprat.
