Allansens fyra falska dilemman

Den 9 augusti förra året skrev Adam Cwejman, då nybliven ordförande i Liberala ungdomsförbundet, så här om integritetsfrågorna:

Det finns alltså fortfarande en chans för alliansen att återfå problemformuleringsprivilegiet, men då krävs att Fredrik Reinfeldt och övriga alliansledare på allvar gör praktik av det utlovade lyssnandet. … Det kommer inte framstå som en förlust eller ens tecken på bristande regeringsduglighet om man erkänner fel, snarare kommer det visa på en sällsynt form av politisk mänsklighet – man begår ibland fel, och då är det ok att rätta till dem utan att förlora ansiktet, så länge man har rätt.

Det sista borde sägas ofta. Dessutom borde det bli sant.

I dag levererade de borgerliga alliansen-partiernas fyra partisekreterare sin problemformulering inför valrörelsen. Som gammal typografinörd kunde jag inte låta bli att skoja med det grafiska spektaklet, men givetvis finns ju mer än bara smaksaker att prata om, nämligen vilka frågor de vill göra till valets viktigaste! Om Adam läser Dagens Nyheter så blir han antagligen besviken:

Av den inriktning som de fyra pekade ut för valrörelsen verkar det uppenbart att Vänsterpartiet blir ett favoritmål för borgerliga attacker.

– Alla ska med, men bara Lars Ohly vet vart det bär, sade Ullenhag i fråga omvar den rödgröna politiken kommer att landa när förhandlingarna är klara.

Centerkollegan Anders Flanking listade jobb, stabila finanser, välfärd och klimat som fyra viktiga frågor, där det är tydligt att de fyra borgerliga partiernas samlade politik står i bjärt kontrast till den rödgröna S-V-MP-konstellationens linje.

Jag blir så förvirrad. Ena dagen är Socialdemokraterna huvudmotståndare för att de är störst, nästa dag är det Vänsterpartiet för att de är värst, sedan är plötsligt Miljöpartiet huvudmotståndare för att de är bäst, så ändrar man sig plötsligt och menar att Socialdemokraterna eller nej Miljöpartiet är huvudmotståndarna eftersom de samarbetar med huvudmotståndarna Vänsterpartiet, och idag är Lars Ohly själv huvudmotståndare eftersom han är den enda som vet vad de rödgröna har för förslag. Snälla bestäm er!

Om de fyra huvudfrågorna berättar i vilket fall även den fantastiska tidningen Riksdag och Departement:

Ny hemsida, ny logotyp och fyra identifierade blockkonflikter – nu sparkar Alliansen igång sin gemensamma valkampanj.

Jobben, ekonomin, välfärden och klimatet. Det är de fyra konflikterna mellan blocken som allianspartierna tänker fokusera på i sin gemensamma välkampanj.

I artikeln citerar de också ur en liten skrift som verkar heta »Fyra initiativ för valseger 2020[!]«:

• Stärkt arbetslinje eller tillbaka till bidragslinjen?
• Ordning i finanserna eller stora ofinansierade utgifter?
• Kvalitet i välfärden eller tillbaka till flum och väntetider?
• Förstärkt internationellt klimatsamarbete eller inskränkt klimatnationalism?

Är detta vad Per Schlingmann tänker på när han uppmanar till korta meningar och inga svåra ord? Jag är rädd för det. Att förenkla politiken till falska dilemman, alltså antingen–eller-påståenden där ett tredje alternativ inte är svårt att hitta på själv, det kallar jag fördumning. Ungefär som antingen är ni med oss, eller så är ni mot oss. Det enda vettiga svaret på falska dilemman är NEJ!

Stärkt arbetslinje eller tillbaka till bidragslinjen? NEJ!

Vi ska ha varken eller! Åtminstone sedan Aristoteles har tanken bakom att bo ihop i städer och samhällen varit att man får mer tid över till att vara ledig och göra vad man tycker mest om. Arbetslinjen verkar dessutom vara en bidragslinje som går ut på att flytta sjuka från försäkring till socialbidrag. Det enda vettiga svaret kan vi kalla fritidslinjen! Fördela arbetet rättvist! Meningen med att jobba är inte att kunna jobba ännu mera!

Ordning i finanserna eller stora ofinansierade utgifter? NEJ!

Tyvärr råder ingen motsättning. Givetvis ska det vara ordning, men man kan ha både ordning och för stora utgifter på samma gång; på led mot fördärvet. Regeringen har lånat pengar för att ge större jobbskatteavdrag. Det är en pinsamt blå skatteväxling – man växlar skatten på jobb mot statsskuld. Kompensera med miljöskatter istället! (Om det sedan faktiskt är ordning eller oordning på några finanser, det vågar jag inte försöka bedöma.)

Kvalitet i välfärden eller tillbaka till flum och väntetider? NEJ!

Kvalitet i verkligheten! Om man kastar ut människor ur »välfärden« så skapar man inte kvalitet. Kvalitet i systemet är värdelös om man skapar den på bekostnad av människorna som verkligen behöver den. Att sjukvårdsköerna flyttar till Arbetsförmedlingen är ingen lösning, utan ytterligare ett problem. Den enda kvaliteten som räknas är livskvalitet.

Förstärkt internationellt klimatsamarbete eller inskränkt klimatnationalism? NEJ!

Ska vi göra själva eller ska vi samarbeta? Vi ska göra båda!

Klimatnationalism är sådant dumt som att låta de fattiga göra utsläppsminskningarna medan vi smutsar vidare, det är att vägra göra tillräckligt mycket själv bara för att alla inte skrivit på ett papper, och det är att envist krama sitt flygplan och sin motorväg varje kväll när man ska sova, och låtsas som att allt säkert kommer lösa sig i morgon, bara man kniper ihop ögonen tillräckligt hårt. Allt det här står till och med den borgerliga alliansens mest miljömedvetna parti bakom. Det är sorgligt!

Klimatbesvären är en konsekvens av ett gammalt och uselt förhållningssätt till miljön som helhet. Naturen betraktas oftast som endast en ekonomisk resurs och ingenting mera, och som värd någonting bara när den leder till större bruttonationalprodukt. Verkliga värden kan inte mätas med pengar, eller ens siffror! Det är inte bara svenska män(niskor) som har egenvärde.

Det är egentligen svårt att förstå varför de faktiskt vill prata om klimat, när det för de allra flesta är alldeles uppenbart att de inte har någon koll. Men det gör förstås ingenting, utan är tvärtom på tiden.

Ska man kanske till och med berömma dem för sin självuppoffrande inställning på den här sista punkten? Nja, det är nog att ta i litet för mycket. Hade de erkänt att de haft fel, gjort om sin inställning till miljön och sett till att ha rätt istället, som Adam skrev, så hade det funnits anledning till goda omdömen. Men nu är det tvärtom.

Och integritetsfrågorna då, som Adam ville skulle bli en av huvudfrågorna i valkampanjen? Med tanke på var de borgerliga partierna fortfarande står, så är det nog snarare tur för dem att de inte lyssnade på honom utan försöker trolla bort frågan. Det skulle ju annars se litet underligt ut om man skrämdes med vänstern samtidigt som man förespråkade mera statlig övervakning än dem.

Johan Schiff har förresten skrivit om ståhejet med Miljöpartiet och datalagringsdirektivet härom veckan. Värt att läsa!